Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Krönika av Ulrika Knutson

Publicerat onsdag 18 februari 2015 kl 15.19
Krönika av Ulrika Knutson
(5:23 min)
Ulrika Knutson
Krönikör Ulrika Knutson. FOTO: Jonas Ekströmer TT

Krönikör Ulrika Knutson ser en svart framtid för journalistiken.

Vilka är de största hoten mot svenska journalister? I ljuset, eller snarare mörkret, av terrordåden i Paris och Köpenhamn, diskuteras nu säkerheten för redaktioner och journalister över hela Europa. Konstitutionsutskottet kallade nyligen till en hearing i frågan. Den visade att de stora medieföretagen har ett gott försvar, med de statliga skyddsobjekten, SVT och Sveriges Radio, i spetsen. Å andra sidan är skyddet av mindre lokaltidningar landet runt närmast obefintligt. Och för enskilda journalister är skyddsvallen papperstunn. Det borde vara vackrast så. Tanken att varje utövare av journalistik eller opinionsbildning skulle vara sitt eget ointagliga fort är absurd. I ett öppet samhälle bör det vara goda kanaler mellan medborgare och journalister, säkerheten borde handla om källornas skydd, inte reportrarnas...

 Så har vi sett det, i två hundra år. Men i det nya medielandskap som börjar avteckna sig efter de senaste årens häftiga ekonomiska eruptioner, är mycket annorlunda.

 De fysiska hoten mot journalister har ökat explosionsartat. På krigsskådeplatser har journalister blivit en måltavla i sig, liksom för den ekonomiska brottsligheten. Journalister lever farligt, i Syrien och Irak, liksom i knarkkartellernas och korruptionens Mexiko och Colombia. Länge toppade Ryssland den förfärliga statistiken över döda journalister. Idag toppar Ryssland istället listan över misshandlade och lemlästade reportrar. Förnedrande för Ryssland är det likafullt.

   Parallellt med den här tragiska utvecklingen löper de ekonomiska hoten mot journalistiken som vi har känt den sedan sjuttonhundratalet. Det var ju då den borgerliga offentligheten såg dagens ljus. Då bildade herrar samlades på kaffehusen, läste dagens gazetter och utbytte tankar om mänskliga friheter och rättigheter. Det var i klirret av deras kaffekoppar som tanken väcktes på att avskaffa censuren, förbjuda dödsstraff, ge rösträtt åt alla medborgare, och - utopiska tanke! - även låta fruntimren ta plats i de beslutande salongerna. Det dröjde visserligen ett tag, men embryot till dessa idéer fick också inspiration från kaffebönorna, och tidningspappersprasslet.

  Nu drar presspesten över världen, tidningsdöden blixtrar med lien och små redaktioner försvinner varenda dag. Den här krisen är som vi vet vid det här laget inte i första hand en läsarkris, utan affärmodellens kollaps. De annonser som tidigare finansierade redaktörer och tryckerier, går idag till Google och de stora sökmotorerna.

  Det finns de som tycker att jag överdriver, att vi aldrig har haft tillgång till så mycket bra journalistik som nu. Jovisst, det är också sant.  Parallellt med den lokala och  nationella mediala bruksdöden blomstrar en global elitjournalistik. För den som är hemma i de digitala spalterna hos Financial Times och Frankfurter Allgemeine Zeitung ligger världen öppen och förklarad. En internationell elit - med goda språkkunskaper - har aldrig haft det så bra som nu.

  Men på det nationella och lokala planet är det nattsvart. Det stora bekymret är att redaktionella sammanhang försvinner: viktiga platser för intellektuellt utbyte, för kritik av världsbilder. Platser som kompletterar varandra, och utmanar andra platser, som universitet, tankesmedjor och lärosäten.

  Sociala medier ersätter ingalunda dessa hotade  redaktionella kulturer, som i sina bästa stunder kan utgöra motpoler till sociala mediers mindre attraktiva sidor; alltså vår tendens att helst söka bekräftande budskap, att undvika friktion, ta på skygglappar och bli sittande mol allena i våra enskilda åsiktsbrunnars dunkla djup.

   Presspesten framställs ofta som journalisternas egen lilla huvudvärk. Det är inte sant. Journalistikens kris påverkar allt annat: politiken, kulturen, konsten, skolan och den högre utbildningen.

  Det är hög tid att både regering och forskare kvicknar till i det här ämnet. Annars har vi snart inga nationella skyddsobjekt värda namnet kvar att försvara.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".