Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Krönikör Ulrika Knutson: "Mer blod eller mer förnuft"

Publicerat lördag 14 november 2015 kl 19.51

Veckans krönika med Ulrika Knutson om Paris och helgens attacker.

Trött på alla som kommer med ord, ord, ord, men inget språk, suckade Tomas Tranströmer i en känd dikt i boken "Det vilda torget". Men vi har inget annat. Orden skramlar där i sin påse, och vi tar upp dem, vänder och vrider på dem. Vilka går ännu att använda? Sorg är inte förbrukat.

  Terroristerna i Paris slog inte mot staten, symbolerna, makten, nej de slog mot ungdom, fest och livsglädje. Inte olikt Breivik, han siktade också mot ungdomar. I Paris kom offren från hela världen: Frankrike, Algeriet, Japan, Chile, England och USA. Och Sverige. De som höll i vapnen var själva unga, knappt mer än barn.

  Summan blir: stor sorg.

  Nu famlar politikerna också efter ord. De säger samma sak; nu ska vi ta krafttag, och vi ska försvara det öppna samhället. Alla förstår vi att det är en mycket svår ekvation. Hur många döda ungdomar får det öppna samhället kosta? Var går gränsen? Gick gränsen i Paris natten till den 13 november? Tillhör det öppna samhället redan det förflutnas utopier? Det vet vi inte. Just nu står tiden och väger. Kanske kommer framtiden att titta tillbaka på den 13 november 2015, och säga att det var en historisk dag. Till det bättre eller till det sämre? Det vet vi inte än.

   Titeldikten i Tomas Tranströmers bok handlar om allt detta. Så här skriver han:

    "Det Vilda Torget,

en mark som jäser, en stor skälvande yta, ibland full

av folk och ibland öde."

"Det jag har inombords materialiseras där, all skräck,

alla förhoppningar.

Allt det otänkbara som ändå skall hända."

 

 Tranströmers dikt illustrerar människans val. Sedan städer uppstod har vi samlats på torgen, för handel, för samtal. Men torget har också varit avrättningsplats. Det gällde Tahrirtorget i Kairo och Himmelska Fridens torg i Peking, och konsertlokalen Bataclan, ett stenkast från place de la Republique i Paris. Eller webben, för den delen, det virtuella torget.  Alla dessa torg som blir spelplatser för "all skräck, alla förhoppningar."

   Om det "otänkbara" som ändå ska hända, ska bli mer terror, mer blod eller mer förnuft, mer samtal - det står och väger nu. Till exempel på toppmötet i Wien, där Ryssland och USA, EU, Syrien, Turkiet, Iran och Saudiarabien har som uppgift att slå tillbaka IS. Nu tar de till de hotfulla stororden, de betonar slagfältet på bekostnad av de långa, tröga processerna.

  Men det går inte att bomba IS från jordens yta. Utan politik, utan samtal, går det inte. Man måste strypa rekryteringen till IS, och då måste sunniterna i regionen få ökad politisk delaktighet. Vad det till exempel handlar om är att Iran som regionens stormakt måste skapa politiskt utrymme för sunnigrupperna i Irak. Om sunniterna i Irak får nytt hopp så framstår i längden IS som mindre attraktivt. Sunniternas hopp är alltså allas hopp.

  Vi hör ihop. "Alla mänskor bliva bröder", som vi sjunger i EU-hymnen, om någon minns den. Alla mänskor bliva bröder - det är en av Det vilda torgets starkaste förhoppningar. Ska den slå in? Marken jäser under våra fötter. Det står och väger nu.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".