Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Nya pengar till Zambia

Publicerat fredag 15 januari 2016 kl 11.30
Nya pengar till Zambia
(10 min)
Elizabeth Phiri-Zulu i östra Zambia fick sitt första barn när hon var 13 år. Nu har fött ett femte på Nyamphande vårdcentral som stöds av SIDA. Foto: Johan Bergendorff /Sveriges Radio
1 av 4
Elizabeth Phiri-Zulu i östra Zambia fick sitt första barn när hon var 13 år. Nu har fött ett femte på Nyamphande vårdcentral som stöds av SIDA. Foto: Johan Bergendorff /Sveriges Radio
Hälsorådgivaren Eva Nathanson och biståndschefen David Wiking på ambassaden i Lusaka är glada att Sverige nu ger nytt hälsostöd till Zambia. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
2 av 4
Hälsorådgivaren Eva Nathanson och biståndschefen David Wiking på ambassaden i Lusaka är glada att Sverige nu ger nytt hälsostöd till Zambia. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
Barnmorskan Flavia Chibuye på Nyamphandes vårdcentral i östra Zambia skulle gärna vilja ha en kollega med hjälp av svenskt bistånd. Hon tar själv hand om 10 000 patienter och 200 förlossningar årligen. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
3 av 4
Barnmorskan Flavia Chibuye på Nyamphandes vårdcentral i östra Zambia skulle gärna vilja ha en kollega med hjälp av svenskt bistånd. Hon tar själv hand om 10 000 patienter och 200 förlossningar årligen. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
Barnmorskan Flavia Chibuye på Nyamphandes vårdcentral i östra Zambia berättar för globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff att det finns en ambulans på sju vårdcentraler. Foto: Kennedy Gondwe / Sveriges Radio
4 av 4
Barnmorskan Flavia Chibuye på Nyamphandes vårdcentral i östra Zambia berättar för globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff att det finns en ambulans på sju vårdcentraler. Foto: Kennedy Gondwe / Sveriges Radio

För första gången sedan miljontals kronor av svenska biståndsmedel försvann i korruption inom zambiska hälsoministeriet 2009 så har SIDA nu beslutat ge nya pengar till Zambia. Det handlar om drygt 400 miljoner kronor under fyra år för mödra- och barnhälsa på landsbygden med invigning i torsdags. Men under sex år har Sverige och flera andra länder alltså inte betalt ut nya stöd och zambias hälsominister säger att förlusten av hundratals miljoner i hälsobidrag sannolikt lett till att färre sjuka zambier kunnat räddas till livet. Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff är just nu i Zambia och ställer sig frågan om nolltolerans mot korruption är realistisk?

 

Nyamphandes vårdcentral ligger på landsbygden 40 mil öster om huvudstaden Lusaka, omgiven av runda lerhyddor med grästak. Runt 50 personer väntar på att få hjälp av den enda sköterskan. Småbarn hostar och gråter. Många gravida kvinnor är här för kontroll, några ska snart föda, en får värkar under mitt besök.

Nästan alla i trakten är småbrukare och odlar majs och jordnötter, men nu håller grödan på att torka bort. Hälften av alla barn i Zambia är undernärda, var trettonde dör före fem års ålder. Hundra gånger fler kvinnor dör i barnsäng än i Sverige.

I skuggan av ett träd intill de enkla betongbyggnaderna träffar jag 26-åriga Elisabeth Phiri-Zulu. Hon är 5-barnsmamma, och har nyligen fött lilla Vincent som hon ammar lugnt och låter sig inte bekommas av myrstigen som löper intill.

Elisabeth Phiri-Zulu har fött fyra av sina barn här på vårdcentralen. Det är det lag på för att få ned mödra- och barnadödligheten. Den som föder hemma tvingas böta en get till bychefen.

Hennes äldsta barn fick hon när hon var bara 13 år så då fick hon åka till sjukhuset i stan för kejsarsnitt, för hennes späda kropp skulle inte klara att föda den stora bebisen.

– Visste du om hur man skyddar sig från att bli gravid när du var 13 år frågar jag?

– Nej det visste jag inte svarar Elisabeth Phiri-Zulu. Om jag känt till kondom och p-piller hade jag inte blivit gravid redan i 13 års åldern. Fast nu har det börjat komma hälsoarbetare till byn och berättar för ungdomarna om sådant säger hon.

I hennes egen familj finns folk som smittats av HIV och dött. Elisabeth Phiri-Zulu har sett många barn i byn tyna bort av diarré och malaria, men hennes barn har klarat sig tack vare medicin från vårdcentralen.

Just nu är hon mest oroad för att majsen håller på att torka bort. Om inte regnet kommer snart som det borde för länge sedan, vet hon inte hur hon ska kunna föda barnen. Några pengar att handla mat för har hon inte.

Den här vårdcentralen har fått bistånd från Sverige och i det nya stödet på drygt 400 miljoner kronor så är inriktningen just på mödra- och barn och ungdomshälsa. Inne i förlossningsrummet hittar jag barnmorskan Flavia Chibuye stadig och trygg. Hon visar upp de saker kliniken fått från SIDA.

– Vi har fått förlossningssängar, saxar för att klippa navelsträngen, hygien och engångsartiklar och en spotlight så vi kan förlösa på natten, berättar Flavia Chibuye. Och så hade jag ju en svenskbetald sköterskekollega förra året, men det projektet har slutat nu.

Det är tufft att vara enda utbildade sköterskan på vårdcentralen tycker Flavia Chibuye. Någon läkare finns inte, däremot snabbupplärda hälsoarbetare och förlossningsbiträden, men Flavia Chibuye är medicinskt ansvarig för 10 000 patienter årligen och 200 förlossningar.

Fast hon måste ju sova, vara sjuk nån gång och vara ledig. Läget är likadant på nästan alla vårdcentraler i landet, men de nya svenska biståndspengarna ska nu gå till att fler barnmorskor utbildas och anställs, liksom till solceller och nya brunnar på vårdcentralerna.

Vi far tillbaka de 40 milen västerut till huvudstaden Lusaka. Här ligger svenska ambassaden i rött tegel med tre kronor i guld, välklippta gräsmattor, skulpturer och en vajande blågul flagga i topp.

Sverige har gett bistånd till Zambia sen 1965 och är en av de största givarländerna. Men när en visselblåsare för drygt sex år sedan skvallrade om att höga tjänstemän på hälsoministeriet förskingrat runt 50 miljoner kronor av biståndsmedel så slog SIDAs nolltolerans mot korruption till.

Alla utbetalningar stoppades omedelbart i väntan på utredning, och inte bara av Sverige utan Nederländerna, Kanada, Storbritannien, USA, och Globala fonden mot AIDS, TBC och malaria som Sverige också ger mycket pengar via gjorde likadant.

Det här fick stora hälsokonsekvenser berättar Fred Chungu på frivilligorganisationen Network of Zambian People living with HIV and AIDS.

Fred Chungu är säker på att många av de som dog i HIV och TBC efter sommaren 2009 när alla biståndskranar ströps, hade kunnat räddas om frivilligorganisationer fortsatt sprida kunskap hur man undviker att bli smittad och vad man gör om man blir det.

Några vetenskapliga undersökningar hur många som strök med finns inte. Nationell statistik visar att mödravården gick ned kraftigt och Zambias hälsominister håller med om att tappet i hälsobistånd rimligtvis kostat zambier livet.

Fred Chungu tycker det var fel av Sverige och de andra givarländerna att stoppa hundratals miljoner kronor i bistånd på grund av enskilda korrupta tjänstemän inom hälsoministeriet.
– Fattiga, sjuka zambier fick betala ett högt pris och SIDA borde haft bättre kontroll själva på pengarna anser Fred Chungu.

Det tyckte även dåvarande svenska biståndsministern Gunilla Carlsson och sparkade senare SIDA-chefen.

Zambiska hälsoministeriet lamslogs av korruptionsutredningen. Många tvingades sluta, folk stod och brände dokument på parkeringen för att inte åka fast i riksrevisionens granskning, men för några månader sedan dömdes tillslut en hög tjänsteman till två års fängelse. Han har omedelbart överklagat domen.

För Sveriges del var det 7 miljoner kronor som stals, men som Zambia betalade tillbaka året efter. Hur mycket mindre hälsobistånd Sverige betalat ut till Zambia efter korruptionsskandalen är svårt veta.

Medicintidskriften the Lancet beräknar att det handlar om närmare halv miljard kronor, men inne på svenska ambassaden svarar biståndschefen David Wiking att han tycker den summan är för hög och bygger på spekulationer om vad regeringen skulle kunnat ge i bistånd om det här inte hade hänt.

– Då vi tittar på det här själva så kan vi se att runt 60 miljoner är medel som hölls inne och inte betalades ut, utan fördes över till andra sektorer inom landet, svarar David Wiking.

– Är det rimligt att inte betala ut så mycket pengar i bistånd till Zambia vilket också drabbar fattiga människor, i förhållande till hur mycket pengar som stals och sedan betalades tillbaka?

– Man får nog se det från andra hållet. Det är inte rimligt att ha ett system som är korrupt för det är ineffektivt. Bortsett från alla moraliska aspekter så är det ineffektivt. Om det sprider sig en kultur av korruption inom ett ministerium som var fallet 2009 så skulle det inte ha fungerat. Den kortsiktiga effekten är sannolikt en försämrad hälsa, så bör det rimligen vara oavsett om vi kan få det statistiskt vederlagt eller inte, fortsätter David Wiking.

– Och det har priset att kanske fler kvinnor inte överlevde sin förlossning, att fler barn inte överlevde sin femårsdag?

– Så måste det kunna vara på kort sikt. De långsiktiga effekterna kan ju däremot vara helt tvärtom. Får vi ett system som är mycket mer effektivt så kommer vi att få en bättre hälsa. Ju mer vi täpper till alla hålen, desto bättre hälsa får befolkningen. Så på lång sikt är det nog inte så dumt att vi faktiskt drog i handbromsen, anser David Wiking.

Biståndschefen David Wiking tycker att SIDAs nolltolerans mot korruption är rimlig, trots att man verkar i länder där problemet med korruption är omfattande och spridd på alla samhällsnivåer, från ministrar som får miljoner på sina konton för byggkontrakt, till sköterskor som stjäl mediciner och låter sälja på marknaden.

David Wiking känner sig säker på att det nu finns omfattande kontrollsystem inom hälsoministeriet och på ambassaden och SIDA som göra att något liknande inte kommer att hända igen.

– Med de uppföljningsmekanismer vi har så känner vi oss nog så trygga som man kan vara, säger David Wiking.

Den som sken allra mest under invigningen av det nya zambisk/svenska hälsoprogrammet i torsdags, var nog hälsorådgivaren på ambassaden Eva Nathanson. Hon har jobbat hårt i mer än två år för att Sverige äntligen ska betala ut nya biståndspengar till hälsoministeriet.

Den svenska linjen är att det är mycket effektivare än som till exempel USA som istället ger mångmiljardbelopp årligen via FN och frivilligorganisationer för HIV-bekämpning i Zambia. Det blir svårt för zambiska staten som står för 90 procent av vården att kontrollera vad som görs av alla olika biståndsorganisationer då och risk för mycket dubbeljobb.

Målet är att 10 000 fler barn ska överleva och 600 färre kvinnor dö i barnsäng tack vare det nya svenska biståndet de kommande fyra åren.

– Det är en otrolig milstolpe för oss här i Lusaka på svenska ambassaden att få tillbaka det här och jag vet hur glada de är på hälsoministeriet att vi är tillbaka är vi är en sådan nära partner, säger Eva Nathanson.

Under invigningen lovade också Storbritannien snarast ge ungefär lika mycket pengar till projektet som Sverige och även USA har visat intresse.

Ja det här är en dag att glädjas åt tyckte Zambias hälsominister doktor Joseph Kasonde.

– Ni kan väl spara era frågor om korruption och attacker inför det stundande valet till en annan dag. Sverige, ert land har inte bara en stor del i vår tacksamhet, utan också i vårt kommande samarbete, säger Joseph Kasonde.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".