Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Mark Levengood: Vid frukosten sätter jag kaffet i halsen

Publicerat lördag 2 april 2016 kl 20.23
"En stor bild på mig och rubriken: Jag har valt bort sex.
(5:02 min)
Mark Levengood. Foto: Marc Femenia/TT
Mark Levengood. Foto: Marc Femenia/TT

Vid frukosten sätter jag kaffet i halsen. Ett mittuppslag i tidningen, en stor bild på mig och rubriken "Jag har valt bort sex". Min man tittar på mig, lite rufsig i håret och säger "Oj, det måste ha varit ett väldigt nytt beslut!".

Jag försäkrar honom att det föreligger ett misstag, detta är ett beslut av den storleksordningen att jag troligen skulle ha kommit ihåg det, och normalt hyfs enligt Magdalena Ribbing föreskriver att man först meddelar beslut om total kyskhet till sin äkta hälft innan man pratar med pressen om det.

Min man nickar, inte för att han tillskriver mig några högre tankar om normalt hyfs utan för att han tillskriver mig lägre tankar om total kyskhet.

Och han har rätt. Självpålagt lidande har aldrig varit min olympiska gren. Det är nog för att jag är från Finland. Där behöver vi inte lägga lidande på oss själva, för det hittar oss som en målsökande robot helt utan hjälp.

Nej, i den Olympiaden är våra grannar i Europa bättre. Som i Tyskland, där var jag och såg en Beckett-föreställning, och när skådespelaren dystert hojtade " kvinna föder gränsle över grav", då applåderade hela publiken och nickade instämmande.

Har ni hört på maken. Kvinna föder gränsle över grav…Så rysligt opraktiskt, och slaskigt, och vad otrevligt för liket. Tänk där ligger man i kistan efter ett långt tyskt liv, och tänker "äntligen lite lugn och ro, ein bissen frieden, guten nacht…aber…was is das….wasser, mutterwasser….nicht einmal, donnerwetter". Nej, var med mig på den här, Magdalena, låt oss fortsätta föda barnen på BB i detta land.

Men priset tar ändå vår granne i väst, det land som bebos av norrmän och som ofta är måltavla för elaka skämt där deras intelligens ifrågasätts. Ja, ni vet, vad hände med den norska hemmafrun när hon strök gardiner? Hon föll ut genom fönstret. Usch, så dumt så.

Å andra sidan kan man invända "ingen rök utan eld", och så är det väl också.

Apropå rök, vad hände med den norska hemmamannen när han brände löv? Han föll ner från trädet, nej det är så hemskt så det inte bör återges i Sveriges Radio, ja Magdalena, du nickar instämmande.

Hur som haver, jag var i Oslo och gick in i en närbutik. Där hade de ett trekantigt smörgåspaket, och omslaget visste berätta att man understödde norsk mattradition om man köpte detta paket.

Jag, om nån, vill understöda norrmän, så baktalade som de är, stundom i nationell media, så jag köpte raskt ett paket. Men smörgåsarna var torra och smakade verkligen inte gott, så jag sade på klingande norsk "Dessa smörrebröd smaker skit!" och expediten nickade och sa "Ja - det er det som er traditionen!" Prata om självpåtaget lidande.

Vad var det nu vi pratade om? Jo, artikeln i kvällstidningen som hävdade att jag valt bort erotik. När vi läser texten visar det sig att det inte är jag, utan en av prästerna i min nya tv-serie som avstått från fysiska fröjder, och förvirringens dimmor skingras kring frukostbordet.

"Du ser faktiskt inte ut som en oskuld" säger min man och betraktar bilden i tidningen sakligt. "Mer som en mödomshinna!" En mödomshinnna säger jag frågande, inte säker på att det är en komplimang. "Ja, skrynklig och rynkig och uppriktigt sagt, ganska onödig."

Jaha, nu är jag fått klart för mig att det inte var en komplimang kan vi lämna ämnet, för man behöver inte hoppa på varje tåg som tar en till slutstationen Misär. Ingen ide att bli sårad, för det enda mer onödigt än en mödomshinna är väl en spräckt mödom.

Vi ser genom fönstret hur dagen börjar röra på sig ute på gatan. Trafiken tätnar vid rödljuset, en framfusig budbil prejar lekfullt en cyklist mot refugen och får ett vänligt finger i luften till morgonhälsning. Så ska det vara. Inte ta lidande på sig själv, utan ösa det över varandra. Budbilens chaufför lutar sig ut genom fönstret och hojtar något, och cyklisten ger igen med samma mynt och tonfall. Och fast jag inte hör vad de säger, så vet jag vad det är. De önskar varandra "God morron - världen!"

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".