Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Johan Norberg: Ett svårsålt budskap

Publicerat lördag 2 april 2016 kl 20.24
"Idén om nollsummespelet är djupt förankrad"
(4:56 min)
Johan Norberg. Foto: Nathalie Besèr/Sveriges Radio
Johan Norberg. Foto: Nathalie Besèr/Sveriges Radio

Under många år försökte jag förklara att friare handel är viktigt för låg- och medelinkomstländer. Det var ett svårsålt budskap

Under många år försökte jag förklara att friare handel är viktigt för låg- och medelinkomstländer. Det var ett svårsålt budskap. Många menade att handel visserligen skulle berika redan rika länder, men göra att fattiga länder exploaterades och utarmades. Men sen började fakta sparka på beroendeteorins smalben. Handelsströmmarna ökade och fattigdomen minskade med 138 000 personer varje dag.

Sedan dess har många gått med på att fattiga länder tjänar på handel - bara för att landa i slutsatsen att det då måste vara rika länder som förlorar på den. För det sista som överger människan är föreställningen att ekonomin är ett nollsummespel: Om någon vinner måste någon annan förlora.

Nollsummespelet är myten som sjösatte tusen ekonomiska felslut. Varje höger- och vänsterpopulistisk ångest över fördelningsfrågor bygger på den. Oron över att de rika kan bli rikare bara genom att de fattiga och medelklassen blir fattigare, tron att fler invandrare innebär att det blir mindre över till oss som redan är här, föreställningen att om Kina berikar sig på handel har de lurat oss.

Allt detta bygger på tron att kakan inte kan bli större, och någon annan håller på att ta allt större bitar av den. Det ger utrymme för en ny slags politiker som inte talar om hur vi kan utforma institutioner så att vi kan skapa mer, utan om hur vi ska kunna slå någon annan grupp - företagare, invandrare eller kineser - och ta från dem.

Med forskning och empiri har sådana farhågor inte mycket att göra. Ekonomer som i övrigt slår varandra blodiga med tunga exceldokument, tycks eniga om att "vinsterna från invandring är, liksom från handel med varor och tjänster, större än förlusterna", som mer än 500 ekonomer skrev i ett konsensusdokument.

Och visst blir framgångsrika entreprenörer snuskigt rika, men det blir hela samhället också. Enligt en studie av ekonomen William Nordhaus lägger företagen bara beslag på drygt två procent av vinsterna från de varor, tjänster och tekniker som de introducerar. Nästan 98 procent av vinsten går till samhället i stort, till andra företag och framför allt konsumenterna.

Egentligen är det obegripligt att idén om nollsummespelet lever kvar. På ett privat plan förstår vi ju att ingen affär någonsin äger rum om inte båda parter tror sig tjäna på den. Det är därför du och expediten tackar varandra efter köpet. Det är också uppenbart att vi alla kan skapa mer om vi lägger in allt mer kunskap och teknik i varje handgrepp.

Om vi bara kan bli rikare genom att andra blir fattigare, hur kommer det sig att vi alla har blivit rikare under de senaste 200 åren? BNP per capita - förvisso ett problematiskt mått på välstånd, men det är bättre att ha ungefär rätt än exakt fel - har ökat nästan 20-falt för oss västerlänningar. Men andra kontinenter har också vuxit. Den genomsnittliga latinamerikanen och asiaten har blivit 10 gånger rikare och den genomsnittliga afrikanen 3 gånger rikare.

Men idén om nollsummespelet är djupt förankrad i vår hjärna och i våra stresshormoner. För denna globala tillväxt har vi bara sett de senaste 200 åren. Under de ungefär 3 999 800 år dessförinnan som det har funnits hominider på jorden har tillvaron för de flesta varit något av ett nollsummespel. Bra dagar kunde våra förfäder jaga och samla tillräckligt för att bli mätta, men utvecklingen av ny teknik gick långsamt och det fanns aldrig överskott nog att spara eller investera i en bättre morgondag. Så om någon annan individ eller grupp fick bättre jaktmarker eller lyckades samla ägodelar, så berodde det nog på att de tagit från dig. Vi tänker så lätt att den enes bröd är den andres död därför att det faktiskt var så under större delen av mänsklighetens förhistoria.

I dag, i en öppen marknadsekonomi, är den enes bröd tvärtom den andres månadslön. En grupps idéer och arbete är vår egen möjlighet till utbyte och utveckling. Men försök säga det till din reptilhjärna - och det är den som aktiveras när vi känner att vi är under hot, när migration och globalisering ritar om världskartan, och när ekonomin står och tuggar.

Det är som i talesättet: När krubban är tom röstar hästarna på Donald Trump.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".