Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Ulrika Knutsons krönika om Göran Palm

Publicerat fredag 15 april 2016 kl 13.33
Ulrika Knutsons krönika om Göran Palm
(4:56 min)
Fot0: SR
Ulrika Knutsson

Här kan du läsa Ulrika Knutsons krönika

Jag heter Ulrika Knutson. I veckan dog Göran Palm. Det är tråkigt, men kanske välförtjänt vid 85. Jag låter hans vindlande tusensidiga blankversdikt, Sverige en vintersaga, falla upp i fjärde bandet. Nu är vi på Öland:

Vid 1800-talets slut var det

förtvivlat många unga svenskar som

blev över, inte minst i byarna.

En livslång dräng- och pigtillvaro här

på Öland var vad de såg framför sig,

ty ingen jord fanns kvar att dela på.

Emigrationen blev en drastisk lösning på problemet,

De flesta av dem bytte land för gott...

    Så flanerar Göran Palms blankvers vidare, med den lilla flickan som skickades till New York med adresslapp kring halsen, och grabbarna från Sandby som drog för att slippa lumpen.

Palms vintersaga handlar om Sverige under tusen år, storslaget och småförtretligt om vartannat. Klart att emigrationen är med. Under andra halvan av artonhundratalet emigrerade en miljon svenskar, de flesta till Amerika. Tjugo procent av de arbetsföra männen, och 15 procent av kvinnorna gav sig av. De gamla och fattiga blev kvar, de starka och duktiga försvann. Det var en katastrof,  men nödvändig, för maten räckte inte. Det var ju som Strindberg elakt hade sagt; Svenskarnas fosterlandskärlek var så stark att den inte rymdes i landet, utan man var tvungen att fara till Amerika för att ge luft åt den!

Åderlåtningen av landet blev för stor, nu sattes stora propagandamaskineriet in för att vända flyktingströmmen. Den som skulle göra jobbet var ingen mindre än Nils Holgersson. Gossen på gåsryggen skulle skapa hembygdskänsla och patriotiskt sinne i ett modernt, enhetligt Sverige, med särskild blick för exportindustrin och Norrlands rikedomar; skogen, malmen, vattenkraften.

Gässen och Selma finns förstås på plats i Göran Palms dikt - för det är inte minst en litteraturhistoria på blankvers - men också alla de som migrerat till vårt land under tusen år, med kulmen under det sena nittonhundratalet. Göran Palm smyglyssnar på kärlekens språk på badstranden i Smygehuk:

"Det låter som om kvinnan gått från upp-

svenska och mannen från arabiska

för att nu nå varann på bruten skånska"

Och när han reflekterar över hemkänsla, språk och nationalstaten är Palm högaktuell:

"Svenskhetens kärna är ju svenskan själv.

Så låt vårt ordsvall brusa över världen."

 - Palms Vintersaga är ett unikt projekt i vår litteratur, och det som slår en är hans stillsamma optimism, en visdom förklädd till naivitet. - Vi har varit naiva, sa Stefan Löfvén i sitt tal till nationen, när gränserna bågnade av flyktingar. Då fick han applåder, statsministern. Där och då förvandlades naiviteten från en lätt föraktad, men tolererad, defekt till en dödssynd. Och nu samlas de klarsynta och rationella och spikar upp staketen, spjäla för spjäla. Det är synd, för de rationella behöver alltid hjälp av de naiva. Det är de naiva som nattvandrar utanför flyktingförläggningar, det är de naiva som hjälper till med språkcaféer, det är de naiva som påminner om vad lagen säger om asylrätten, det är de naiva som bär på hoppet, att det över huvud taget ska vara möjligt för oss  människor att leva länge tillsammans i vårt land - och helst ha lite kul på vägen! Det var inte för inte som Povel Ramel var en av Göran Palms idoler. Men Palms Vintersaga handlar om så mycket. Mitt favoritparti är nog  hans hyllning till Radion. Pappa Palm var präst, och i nyårsnatten 1940 samlade han familjen framför radiomottagaren:    

 - Vi satt och såg på radions bruna burk,

där bara dvärgen farbror Sven fick plats, - -

  Det slog tolv tunga klockslag - Gott nytt år! -

sen ringde det i Sveriges domkyrkor.

Först ljöd en klocka, sen kom kyrkans namn,

och pappa som predikat överallt

försökte gissa rätt. Först sa han "Där

  är Skara", sedan sa han "Jaså, Lund".

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".