Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Kåseri av Sissela Kyle

Publicerat fredag 6 maj 2016 kl 11.55
Kåseri av Sissela Kyle
(5:27 min)
Sissela Kyle. Foto: Anna-Karin Ivarsson/Sveriges Radio
Sissela Kyle. Foto: Anna-Karin Ivarsson/Sveriges Radio

Här kan du läsa kåseriet:

Mina tre senaste tre kåserier här i God morgon världen, har handlat om min mamma och om hur hon blev blind, fick hallucinationer och vanföreställningar ja om ålderdomen och värdigheten.

Mamma har varit en ständig källa till citat och anekdoter . Jag har faktiskt livnärt mig ganska mycket på henne.

Nu är hon död och det är inte konstigt, det är ingen tragedi, hon var gammal, 94 och ett halvt år. Och tyckte att hon levt färdigt.

Innan hon dog pratade hon en del om sina val i livet men också det hon valt Det är intressant att omständigheter styr så mycket även om det i ett större perspektiv tydligt finns en linje.

Mamma var född i en annan tid, ett annat samhälle, en annan värld.

Hon föddes 1921 och det ju året då Sveriges kvinnor för första gången kunde gå till valurnorna som fullvärdiga medborgare.

Det passade ju bra då mamma kom att bli feminist, ja inte bara det utan faktiskt en pionjär, banbrytare i sättet att se på och beskriva kvinnans roll i historien och samhällsutvecklingen.

Hon gick lärarutbildning och skrev sin avslutande uppsats 1949 och den hette Den kvinnliga politiska rösträttens genomförande i Sverige. Det tyder ju på ett klart intresse för kvinnors historia även om hon inte alls inne på att göra akademisk karriär utan började arbeta som lärare på en flickskola i Göteborg. Och så gifte hon sig och fick barn och tralala..

Grejen var den att under värsta hemmafru-eran på 50 och 60 talet så VILLE hon inte vara hemma, för hon älskade sitt lärarjobb. På den tiden var kvinnans högsta mål och mening att vara maka och mor och ägna sin håg åt man och barn. Den kommunala barnomsorgen var inte alls utbyggd, så om då någon mamma ville jobba TROTS att hon var gift (eller blivit gift som det hette då, liksom ett tillstånd man hamnat i utan egen inblandning) ja, då fick hon vackert fixa barnpassningen bäst hon kunde. I bästa fall i samarbete med sin man såklart. Om kvinnan var ensamstående eller kunde anses som familjeförsörjare fanns hjälp men så var inte fallet (Utom under en period då pappa avslutade sina lärarstudier och mamma var försörjare då fick min bror gå på dagis en tid.)

Hos oss städslades flickor som gick utbildning till barnskötare och som behövde praktik och det gick oftast bra, men så en gång när dottern (dvs. jag) var sjuk i mässling fanns ingen praktikant som ville eller kunde ha hand om henne (mig) så då fick mamma ta obetald tjänstledighet för att vara hemma med sitt prickiga barn. Men om man tog tjänstledigt för vidare studier så fick man ha kvar större delen av sin lön, så det gjorde mamma och så började hon forska och skriva. Hon tog upp sitt gamla ämne men skrev med utgångspunkt från det hon arbetade med, vilket ju var som lärare på flickskolan. Så småningom blev ju barnet (jag) friskt och mamma återvände till sin lärartjänst, men hon slutade aldrig med sitt forskningsarbete utan skrev på en avhandling samtidigt som hon heltidsarbetade och självklart hade hand om hela marktjänstgöringen.

Så att mamma var tvungen att ta tjänstledigt var en omständighet och att hon tog upp studierna var ekonomiskt och praktiskt betingat men att hon fortsatte med just kvinnohistoria ingår i den övergripande linjen.

En annan omständighet var att när hon då började sitt avhandlingsarbete och fick en handledare så var det en docent på historiska institutionen i Göteborg som hette Gunnar Qvist. När de träffades blev Gunnar

.... men det var ju helt otroligt, där var ju hon kvinnan som skrivit uppsatsen som var själva utgångspunkten…

för när han som ung man i början av femtiotalet letat efter ett lämpligt avhandlingsämne så fick han tipset från en av professorerna att en ung flicka skrivit en uppsats på ett udda och outforskat område. Det var mammas gamla text om rösträtten som blev inspiration för Gunnar som hon sedan skulle få som handledare när hon fortsatte på sitt gamla ämne som nu blivit hans. Omständigheter och slump men att de båda tillsammans skulle välja att både bredda och fördjupa det nya ämnet kvinnohistoria, det var ju ett medvetet val. Att de också skulle bli kära i varandra och få några år tillsammans var ju bara som en vacker saga med ett sorgligt slut då Gunnar dog tidigt och mamma blev ledsen för livet.

Barnpassning, studier, kärlek och feminism

Det är lite intressant att omständigheter styr så mycket även om det i ett större perspektiv tydligt finns en linje.

Det här var det sista kåseriet om mamma. Jag kan inte lova att hon inte kommer at dyka upp igen, jag kommer nog att citera henne, berätta anekdoter om henne, hon har sagt så många kul grejer och var samtidigt väldigt klok.

Hon kommer att finnas kvar.

Fast för två månader sedan, den åttonde mars, på internationella kvinnodagen, begravdes Nordens första professor i kvinnohistoria.

Min mamma.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".