Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Ulrika Knutson, krönikör

Publicerat måndag 9 maj 2016 kl 15.46
Ulrika Knutson, krönikör
(5:11 min)
Fot0: SR
Ulrika Knutsson Foto: SR

"Abortdebatten är inget nytt för vår tid, den är lika gammal som människan."

Jag stod vid garderoben och trasslade med några trådgalgar, när jag såg tv-bilder från Warszawa. Tusentals kvinnor protesterar mot regeringens förslag till skärpning av redan hårda abortlagar. Inte ens efter våldtäkt ska abort vara tillåten. Vid en gudstjänst reste sig massor av kvinnor tyst upp i bänkarna och gick ut.

  Överallt i centrala Warszawa dinglar nu vanliga trådgalgar i träd och lyktstolpar - som symboler för illegal abort. De påminner om att historien är kort. Det är inte många år sedan svenska kvinnor på sextiotalet reste på abortresor till Polen, arrangerade av liberalen Hans Nestius. Idag går resorna över Östersjön åt andra hållet.

  Abortdebatten är inget nytt för vår tid, den är lika gammal som människan. Under antiken grälade filosoferna, de manliga filosoferna, om livets uppkomst. De som röstade på koncipieringsögonblicket var i minoritet. De flesta höll med Aristoteles om att fostret utvecklades gradvis till människa. Själen flög in när det var dags.

Medan diskussionen pågick utförde kvinnorna abort på varandra, med klöver i vitt vin, kvicksilver eller koppar, honung och purjolök. Kvinnor snörde sig, tog varmbad, hoppade och bröt sig.

  Om man ska tro antikforskarna så var det främst  ekonomiska skäl som drev kvinnor till abort. Oäktingar hade ingen plats i äktenskapet, då blev kvinnan förskjuten. Inte heller bland prostituerade var barn välkomna. De störde affärerna. Men i slutet av romarriket blev det brist på barn, och man fick en mer restriktiv syn på aborter. En hållning som togs över av den tidiga kristna kyrkan.

   Om man hör på besjälade abortmotståndare idag, så låter det som om det går en rak linje till försvar för livets helighet genom den kristna kyrkan. Så är det inte alls. Också katoliker är innerst inne filosofer och har grälat om saken i sekler. Thomas av Aquino gick på 1200-talet i Aristoteles fotspår och lutade åt att vi blir människor, i moderlivet. Varje spermie var kanske inte så bokstavligt helig, som Monty Python sjunger. I tre år på femtonhundratalet jämställdes abort med dråp, men påven Gregorius XIV tyckte att det var att ta i, och mildrade lagen. Då var Luthers gäng strängare – här fanns ju ett politiskt slagträ mot den veliga Vatikanen. Det var först i mitten på 1800-talet som katolska kyrkan slog fast att abort var synd.

  Varför just då? Kan det ha något att göra med migration och normupplösning, sekularisering och kvinnofrigörelse? Tja, vad tror ni?

  I medeltidens Sverige hade döpta barn större rättigheter än foster och odöpta. Man slutade successivt sätta ut oönskade barn i skogen, men straffen för fosterfördrivning blev inte riktigt hårda förrän i början på sjuttonhundratalet. Och Gustaf III gjorde faktiskt vackra insatser till förmån för kvinnor i olycka och deras oäktingar. ”Horplakatet”, kallades det ogillande av prästerna, och det ska han hållas räkning för!

  På 1900-talet blev de illegala aborterna rena industrin. Tänk er ett apoteksfönster på tjugotalet. Inga kondomer, för de är förbjudna före 1938. Däremot sonder, krokar och blänkande rondskålar i rostfritt stål. Allt som en flink ackuschör behövde. För den som hade råd att betala för ingreppet.

 Trådgalgen darrar i min hand, och jag mår lite illa. Jag måste sätta mig ner. Fortfarande utförs ungefär 20 miljoner illegala aborter i världen, 70 000 kvinnor dör årligen. Utan statistik tror jag att för nästan varje kvinna är abort ett existentiellt kvalfyllt val – och så har det varit sedan antiken. Det är sällan något att fira, själva beslutet är ett nederlag – som man får försöka göra bästa möjliga av.

  Men detta kvalfyllda val måste vara kvinnans eget. Och vid närmare eftertanke har det alltid varit det, också när filosoferna, prästerna och domarna har försökt bestämma över hennes kropp. Princip och praktik kommer nog aldrig att bli helt överens i denna svåra fråga.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".