Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Mark Levengood: "Luft är en så märklig sak."

Publicerat tisdag 31 maj 2016 kl 16.01
Mark Levengood: "Luft är en så märklig sak."
(5:26 min)
Mark Levengood. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio.
Mark Levengood Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio.

Umeå är björkarnas stad. Där björkarna susa sin milda sommarsång, där snörvlar och hostar och nyser alla allergiker.

Jag går Rådhusparken, och i luften yr och virvlar pollen, och efter en stund i den gulaktiga luften känner jag mig alldeles pollinerad. Jag möter en dam som håller en näsduk tryckt mot munnen där hon skyndar fram, och jag vet att hon håller med Karin Boye när hon säger "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka". Eller som vi skrek när jag gick på folkhögskola och Sonja föll nerför trappan:

"Visst gör det ont när vrister brister".

Fast här i Umeå tvekar inte våren ett jota, nej som en glad konfettikanon pumpar den ut sin guldsådd, och ackompanjeras av nästrumpet och skrovliga strupars dystra rossel.

Luft är en så märklig sak. Jag minns när jag som barn kom till Stockholm med min mormor, och vi checkade in på hotellet på Vasagatan. Personalen hälsade henne alltid med ett "Välkommen tillbaka, fru Alander", och mormor blev så omåttligt stolt över att någon i den kungliga huvudstaden visste vad hon hette. Nå, med väskorna installerade i det väldigt bruna hotellrummet skyndade vi genom gatorna till varuhuset NK. Och vi kom in på ljusgården, och mormor tog ett djupt andetag och utbrast "Ah…äntligen kan man andas".

Mormor var liksom allergisk mot livet, i alla fall vardagen och det är ju värre, för vardag har säsong hela året, och kan få näsor att rinna och ögon att tåras, och dess pollen är inte gult utan grått och lite klibbigt.

Till all lycka hade mormor några huskurer mot vardags-allergi, till exempel att duka med det vackraste porslinet till vardags, ett råd som jag alltid har följt, eller att lägga en liten skvätt 4711, Echt Kölnicht Wasser bakom örat, ett råd som jag banne mig inte följt, för det doftar toalettanka, då föredrar jag ändå vardagens doft av stekt falukorv och våta vantar.

Men i Umeå doftar det inte våta vantar, nej här doftar det både hägg och syren eftersom de av någon anledning blommar samtidigt nuförtiden. På Dragonskolan står fönstren uppe, och läraren använder troligen pollenet som virvlar in i klassen som en förevändning för ännu en lektion i sexualundervisning som verkar vara det viktigaste ämnet nu för tiden, nej, signe oss alla. Vet inte vad man ska säga, men nu var det väl ändå bättre förr, när saker blommade i rätt ordning och sexualundervisningen bestod generade brummanden och obskyra genomskärningar som vi inte förstod något alls av och så blev flickorna pollinerade i väldigt unga år, fortfarande lika häpet oförstående eftersom de inte gjort sig skyldiga till någon genomskärning, men har vi tagit skada av det, nej, då, vi går stavgång och är maniskt glada och ingen går i pension utan i "passion" och så deltar vi i en "alla kan sjunga"-kör och sjunger av hjärtats lust fast vi någonstans längst inne förstår att det här låter inte bra, och allt detta för att hägg och syren blommar samtidigt.

Min kompis Karim, hans mamma är med i en "alla kan sjunga"-kör, hon älskar gemenskapen men när det är konsert så vågar hon ändå inte sjunga utan står bara och mimar. Fördelen är att nu när det är pollentid så låter hon precis lika bra som i vanliga fall där hon står och inte sjunger.

Apropå tanter och luft, en gång på en lunch i Helsingfors satt jag med en samling damer, och då var det en rund en som berättade att hon varit hos ett medium, och fått veta att i sitt förra liv var hon en indianprinsessa. Det blev tyst kring bordet, och luften blev liksom tjock och tung att andas, och ingen vågade titta på någon annan, tills en äldre dam lutade sig fram och sa "Nå, berättade det där mediet något om det där livet där du åkte till Stockholm och blev finsk hora?".

Då blev luften åter igen lätt och frisk, och skratten glittrade som daggpärlor, och alla blev påminda om att det finns inget lika roligt som kvinnor från Finland.

Jag ställer mig vid Ume-älven, och tittar på vattnet som skiftar i grönt, blått och stråk av gult, älven liknar en luftstrupe som sträcker sig genom denna fina mellanstora stad, och undrar om skratt hjälper när man är pollenallergisk.

Det kan väl knappast göra skada i alla fall. Som min mamma sa - "Min enda ambition är att mina barn skall skratta och inte gråta när de ligger där hos psykologen".

Låt oss försöka vara glada, pollen till trots. Det blir ju bättre snart, kanske. Kisa mot den nya dagen med rinnande ögon, le lite och kläm i med ett hurtfriskt "Godmorgon, världen!"

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".