Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Krönika: Om Sverigebilder som inte låter sig regisseras

Publicerat söndag 30 oktober 2016 kl 08.25
Ulrika Knutson: "Tonläget har höjts i informationskriget"
(4:52 min)
Fot0: SR
Krönikör Ulrika Knutsson.

Veckans krönika av Ulrika Knutson - om ett informationskrig där tonläget höjts och där Sverige blivit en tacksam boxboll.

I slutet av åttiotalet gjorde jag ett spännande containerfynd. Någon hade kastat bort en box med diabilder från Svenska Institutet, 80-talets svenska självbilder, helt enkelt. Alla fick sitt.

Drottning Silvia stod i prästkragsdräkt vid en majstång, den svenska pappan rullade sitt barn framför fiskpinnarna i frysdisken. Det luktade föräldrapenning lång väg.

En förbryllande bild föreställde en massa människor på en gräsmatta, som vräkte underlivet mot himlen. Profylaktiska övningar? Sexupplysning i det gröna? Nej, det var Friskis och Svettis som nyss slagit igenom. Svensken jympade i grupp.

En mycket glåmig bild visade rader av spädbarn i kuvös. En välvillig tolkning sa att vi är ett land med hög teknologisk beredskap på det neonatala området. En ondsint tolkning visade en dag på bäbisfabriken. Bildbandets sista motiv var Ingmar Bergman regisserande julens långdans i Fanny och Alexander. Bergman försöker mysa som en tomte. Ett naturvidrigt projekt.

Jag vårdar detta underbara bildband som den klenod det är. Men efterfrågan på reklambilder från det Fantastiska Sverige är inte lika stor längre. Vi har fått problem med en helt annan typ av Sverigebilder, som inte låter sig regisseras alls, i alla fall inte av Svenska Institutet.

Allt fler i min bekantskapskrets med vänner utomlands berättar att de får upprörda frågor: Vad händer i Sverige? Är det sant att ni har infört Sharialagar, att alla svenska städer har no-go-zones dit polis och ambulans inte vågar sig in? Är det sant att kvinnor inte kan gå ifred på gatorna längre? Frågorna haglar, från England, USA, Ryssland och Slovakien.

Tonläget har höjts i informationskriget, för det är svårt att se det som någonting annat.

När Ungern folkomröstade om migrationspolitiken, lät premiärminister Viktor Orban skicka ut material till miljontals hushåll, som varnade för följderna av en liberal flyktingpolitik som den svenska. Där påstods att Sverige har 15 "no go zones".

I det polska parlamentet varnade Jaroslaw Kaczynski, ledare för partiet Lag och Rättvisa, om att Sverige hade 54 områden med sharialagar, där staten saknade kontroll. I augusti kunde resenärer till Sverige från Turkiet läsa stora varningsskyltar på Atatürkflygplatsen: "Sverige har den högsta våldtäktsstatistiken i världen".

Dessa direkt desinformerande uppgifter kan ofta härledas till svenska hatsajter. Det är en ironisk paradox att dessa så kallade Sverigevänner sitter och fabricerar direkt fosterlandsförrädiska texter på löpande band. 

Men det är tydligt att Sverige har blivit en tacksam boxboll för många. Att vi har tagit emot för många flyktingar hålls emot oss från östra Europa. Medan grannländerna i väst snarare riktar in sig på att Sverige har stängt gränserna, och "blivit ett land som alla andra". Också engelsk och tysk liberal press, som länge haft en ganska positiv Sverigebild skriver nu oftare, mer eller mindre skadeglatt, om de självgoda svenskarnas krackelerande fasad.

Inte minst i Norge och Danmark är det vanligt med sådana gliringar, och de kommer inte bara från konservativa nationalister, utan även från vänsterhåll, inte minst från grånade kulturradikaler, som gärna gisslar svenskarna för politisk korrekthet. Jag vore dum om jag bara moraliserade över detta. Jag blir mest sorgsen. Det uppvarvade tonläget är ju snarast ett tecken på att vi pratar för lite med varandra i Norden, odlar fördomar i stället för upplysning.

De små folkhemsstaterna i Europas utkant har mycket mer gemensamt, än som skiljer. Vi är extremt omvärldsberoende, och vi ska gå från monokultur till mångkultur på kort tid. Glöm tjafset om politisk korrekthet. Frågan för alla är; hur ska vi leva tillsammans, med respekt för människovärde och demokrati i behåll?

Vi behöver andra självbilder nu.

Krönikör: Ulrika Knutson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".