Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Krönika av Ulrika Knutson om att mörka sanningen

Publicerat måndag 21 november 2016 kl 15.25
"Politiker talar ofta om att "ta människors oro på allvar". Det låter fint, men vad betyder det?"
(5:26 min)
Fot0: SR
Ulrika Knutsson Foto: SR

"Nu ska jag säga som det är..."

Jag heter Ulrika Knutson.

Nu ska jag säga som det är! En längre tid har jag känt en krypande oro för att vi mörkar sanningen. Särskilt den obehagliga sanningen. Den tydliga sanningen. Att vi inte säger som det är. Så nu ska jag säga det - hur det är:
komplext, är vad det är. Nyanserat och gråmelerat. Detta kommer inte att väcka något jubel, men sanningen är det. Sant är också att orden är på glid, till exempel själva uttrycket "att mörka sanningen".
"Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå."
Så skrev Victor Klemperer 1947, i sin bok om språket i tredje riket. Jag tycker inte man ska överdriva den historiska parallellen - Hitlers tid är inte vår - men Klemperers bok är intressant. Han var tysk språkforskare, som jude blev han förföljd, och överlevde med knapp nöd.
Under hela nazi-eran undersökte Klemperer maktens språk. Hur ett begrepp som "fanatisk" ändrade innebörd och blev något entydigt positivt. Hur sammanställningar med ras- och folk- nästlade sig in överallt. Det var som salt, skriver Klemperer ironiskt. Tag allting med en nypa "-folk".
Klemperers sardoniska humor överger honom aldrig. I slutet av kriget lever han och hans hustru tillsammans med några andra familjer som tvångsarbetare, bevakade av Gestapo. En söndagmorgon hjälper herr Klemperer och herr Stühler sina fruar med disken. Fru Stühler, en präktig bayerska (Klemperers utryck) tröstar sin man:
- När du kan börja resa för din konfektionsfirma igen - det dröjer inte länge - kommer du aldrig att behöva torka disk - då kan vi ha tjänsteflicka igen. Under tystnad torkar Stühler med häftiga rörelser sin tallrik. Sen säger han, passionerat: "Jag kommer aldrig att resa igen... de har helt rätt, det är improduktivt, det är ett schackrande... jag ska bli trädgårdsmästare eller nåt sånt... jag vill vara naturnah! Naturnära!
Naturnära hade blivit ett förgiftat ord. Klemperer var själv entusiastisk odlare en gång, men påbjuden naturnärhet? Aldrig. Han skriver: "Segrarens språk...man talar det inte ostraffat, man andas in det och lever som språket lär."
Och hur lever vi? För ett par år sedan var det rasistiska partier som själva insisterade på att de inte var främlingsfientliga, utan invandrarkritiska. Och nu är det en accepterqad beskrivning. En liten förskjutning, men en förskjutning.
Politiker talar ofta om att "ta människors oro på allvar". Det låter fint, men vad betyder det?
Jag minns när en orolig man ringde Radions Ring P1: Se på kvinnorna från Mellanöstern; en unge i magen, två i vagnen och en hoper kryllande runt knäna. Fortsätter det så här så är den svenska rasen utplånad inom femtio år! Det oroade mannen mycket. Fakta intresserade honom inte. Till exempel att andra generationens invandrarkvinnor föder färre barn än svenskfödda kvinnor. De satsar mer på utbildning och karriär. Det dämpade inte mannens oro. Han ville ha sin rasteori ogrumlad. Och han ville inte ha sin oro dämpad. Han ville använda den - som vapen.
Själva uttrycket "att mörka sanningen" användes tidigare bara på s k alternativsajter, med hatfyllt språk. Nu används det överallt, utan ironiska förtecken. Att medieforskare gång på gång belägger att pluralistiska medier inte kan mörklägga sanningen, spelar ingen roll. De kan inte mörklägga sanningen, ens om de vill, för det finns tusentals kanaler som omedelbart ifrågasätter dem. Ett större problem är kanske att pluralistiska medier inte heller kan mörklägga lögnen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".