Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Krönikör Johan Norberg: "Hur ska de klassiska liberalerna hantera sin besvikelse?"

Publicerat torsdag 8 december 2016 kl 08.55
Krönikör Johan Norberg: Hur ska liberalerna hantera sin besvikelse?
(5:26 min)
Foto: SR
Johan Norberg om ekonomisk utveckling

Den svenska tryckfriheten har fyllt 250 år. Och vi spricker nästan av stolthet. Man ska ju helst inte se på när lagar eller korvar tillverkas, som det påstås att Bismarck varnade. Men tänk om man råkar göra en riktigt bra korv som det talas om även 250 år senare. Då skadar det väl inte att titta på och lära sig av den tillverkningsprocessen?

Hur kom det sig egentligen att Sverige fick en unikt tidig tryckfrihetsförordning? I jakten på ledtrådar kan man läsa riksdagsdokumenten från 1766. Där står om vikten av det fria kunskapssökandet, om behovet av fri konkurrens och om det nödvändiga i att kontrollera statsmakten.

Mannen som uttryckte sig så ägnade hela sitt liv åt sådana liberala idéer. Han var den tidiga upplysningens starkast lysande företrädare i Sverige och den dåvarande östra rikshalvan, nu Finland – Anders Chydenius. Han var också dess mest osannolike. En österbottnisk präst som höll hårt på pietismen och traditionerna. Men som också kämpade närmast aggressivt för maximal frihet och minimal stat.

Under hans första riksdag i frihetstidens Stockholm 1765/66 infördes inte bara tryckfriheten och offentlighetsprincipen. Tvånget mot tjänstehjonen började också luckras upp, skatterna sänktes, frihandeln utsträcktes och statliga subventioner till näringslivet avskaffades. Och bakom varje reform stod Anders Chydenius.

Inte bara i prästeståndet där han vann majoriteter i de ofrälse stånden, utan kanske än mer när han drog sig tillbaka om kvällarna och skrev i vaxljusets sken. För att skapa folkligt tryck mot riksdagen publicerade han stilistiskt välutvecklade och teoretiskt sammanhållna pamfletter, om hur näringsfrihet och frihandel kunde göra Sverige rikt och beskrev den fria marknadens osynliga hand elva år innan Adam Smith skrev Wealth of Nations.

Och han menade att den stora mängd fattigt folk som oroade eliten tvärtom skulle kunna vara rikets främsta tillgång om de bara fick frihet. För han visste att den reglerade arbetsmarknaden var ”snöret, som binder arbetarens händer bakom dess rygg, och den dryck, som gör dåliga och sömnsjuka medborgare”.

Anders Chydenius började demokratisera och liberalisera Sverige. Men denne legend lämnade inte riksdagen i triumf, han tvingades smita ut bakvägen, i vanära. Hans radikalism hade provocerat ledningen även i hans eget mössparti. När han i en pamflett angrep det egna partiets penningpolitik var måttet rågat. I prästeståndet beslöts den 3 juli 1766 med 21 röster mot 12 att Chydenius skulle utestängas från riksdagen. Efter sina triumfer kastades han ut, och reste tillbaka till Österbotten, övergiven och ensam.

Jag kommer att tänka på detta märkliga och formativa skede i svensk historia just nu, när så många talar om globaliseringens slut och liberalismens snara död. Nu när den som fortfarande förespråkar både öppna samhällen och öppna ekonomier mals ned mellan den klåfingriga vänstern och den nationalistiska högern. Precis när vissa tycker att öppenheten har skapat de största resultaten för mänsklig välmåga någonsin, gör sig populistiska rörelser redo att lägga den i ruiner. Hur ska de klassiska liberalerna hantera sin besvikelse?

Tja, det finns sämre sätt, än att tänka på Anders Chydenius. Han blev desillusionerad. Han skrev att de empiriskt uppenbarade sanningarna om frihetens välsignelser förnekades av ”fördomar, villfarelser och egennyttans irrbloss”. Han skrev bittert om att mången som egentligen förstod vilka reformer som behövdes teg för att ”ej blifva utmönstrad såsom irrlärig ifrån hela samhället”.

Men snart såg han hur hans reformer började bära frukt. De små ekonomiska liberaliseringarna började utveckla landets vilande resurser. Tryckfriheten uppmuntrade en livligare och friare debatt om rikets problem. Resultaten började uppskattas – och han började ses som en pionjär.

Det är det hopp varje framtidsvän måste ha, hur mörkt det än ser ut för stunden. Att varje liten reglementering man stoppar i dag vidgar horisonten i morgon. Att man kan skapa en liten spricka i allting, så att något ljus ändå sipprar in.

Det är vad Chydenius gjorde, i en väldig skala. Vad hade han tänkt om han förstått att vi nu – 250 år senare – hade talat om att den ofattbara radikala tryckfrihet han genomförde, är det kanske finaste och svenskaste vi vet.

”Det vår tid förtrampar”, skrev han hoppfullt, ”plocka efterkommande upp, och det som nu heter djärfhet hedras då med sannings namn.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".