Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Lotta Erikson om den grymmaste månaden: januari

Publicerat tisdag 3 januari kl 16.13
"Jag har varit mig själv så länge nu, jag skulle vilja vara någon annan ett tag."
(4:41 min)
Lotta Erikson
1 av 2
Lotta Erikson Foto: Anders Diamant/SR
Lotta Erikson
2 av 2
Lotta Erikson Foto: Anders Diamant/SR

"Jag har varit mig själv så länge nu..."

April är den grymmaste månaden sa T S Eliot, men det är inte sant. Nej, den grymmaste månaden är januari, med sina tomma löften fladdrande i luften. Hela året ligger nu framför dig, allt du borde göra, allt du anar att du inte kommer att göra.

Åh januari, denna självinsiktens kalla månad. Det är nu den stiger som en vit ispelare inom en.

Till exempel insikten att jag aldrig kommer att få det lika bra som mina grannar. Det är inte bara det att de är långa och har bra hållning. De kommer hem solbrända från sin semesterresa, som de kan åka på eftersom de är så välavlönade. De har möblerat om och när man sitter i den mjuka soffan hemma hos dem, med deras söta, trevliga, framgångsrika barn kan man inte låta blir att inse att så här kommer det aldrig att bli hemma hos mig.

Var bara dig själv, säger de, då går allt bra. Va? Det måste ju vara den största klyschan någonsin. Jag skulle vilja säga att man kanske ska sluta var sig själv om något ska förändras. Jag är i alla fall ganska jag är trött på mig själv, jag har varit mig själv så länge nu, jag skulle vilja vara någon annan ett tag. Carrie Fischer till exempel. Jag vet att hon var missbrukare men hon kunde i alla fall säga dräpande repliker

När jag försöker säga hårdkokta saker blir det inte samma sak. Misslyckanden gör sig helt enkelt bättre i depraverade Hollywoodmiljöer med superkända filmstjärnesläktingar.

Efter att ha försökt säga roligheter till de solbrända grannarna muggar jag tillbaka hem till mig, och inser plötsligt att jag nog inte möblerat om de senaste decennierna, utan mer eller mindre lever i ett mausoleum över mig själv.

Hemma finns iallafall till den bästa vännen, datorn. Jag nätshoppar lite för att piffa upp hemmet och försöka komma ikapp grannarna. Det ska man helst inte göra efter två glas vin eftersom man då kan ha bristande omdöme och i hopp om en mer spännande tillvaro köpa t ex en champagnekylare, som det kommer att visa sig att man inte har särskilt stort användning för.

Den bästa vännen datorn, som genom alla sina algoritmer ju vet allt om en, sviker i alla fall inte. Det är när de personliga annonserna kommer som man får veta vem man är.

De har ofta en försåtligt vänskaplig ton.

Har du problem med generande hårväxt?

Behöver du kemisk hudpeeling?

Känner du dig ensam? Är det för att du har dålig kroppsodör?

Tack för det.

Jag är inte så stingslig men låt mig tala om att det inte är okej att tilltala en medelålders kvinna på det här sättet. En viss distans ska upprätthållas, ett visst artigt avstånd. Jag vill inte påminnas om mina eller andras kroppsvätskor. Detta har ingenting att göra med något förräderi mot systerskapet eller förnekelse av kvinnovärlden. Jag är mycket glad om jag slipper höra om olika manliga kroppsvätskor också.

Vissa sidor av sig själv känner man ju ganska bra och de tycker jag att man gärna kan behålla för sig själv. Lite mindre öppenhet kanske borde vara på sin plats ibland, låta algoritmerna lära sig lite hyfs. Särskilt så här i januari, denna eftertankens kranka blekhetsmånad.

Ha en trevlig söndag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".