Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.
(5:32 min)
Krönikör Ulrika Knutson om medelklassens svåra val
Publicerat onsdag 19 april kl 16.55
Ulrika Knutson
Krönikör Ulrika Knutson. FOTO: Jonas Ekströmer TT

Här kan du läsa Ulrika Knutsons krönika:

Jag heter Ulrika Knutson. Storm över Frankrike heter en mycket bra roman, som ackompagnerar det franska presidentvalet, som en dov trumvirvel ur det förflutna. Inte minst är det en bok som river slöjorna av franska myter.

Författaren hette Irène Nemirovsky, och att hennes Storm alls nådde tryckpressarna var ett mirakel. Hon skrev boken under ockupationsåren, men det dröjde sextio år innan den kom ut.  

Som judinna fick Irène inte publicera sig, hon tvingades bära den gula judestjärnan. Hon skrev ändå, klarsynt medveten om katastrofen. I juli 1942 deporteras Irène Némirovsky, och hörs aldrig mer av. Långt senare vet man att hon mördades i Auschwitz i augusti. De två döttrarna sätts i katolsk flickpension, ständigt påpassade av Gestapo. De flyr flera gånger, släpandes på en tung kappsäck med moderns kvarlämnade manuskript. 2002 ges det ut, och belönas med Goncourtpriset, postumt.

Storm över Frankrike är en modern klassiker. Tolstoj och Tjechov var Némirovskys idoler, och precis som de lägger hon medelklassen under lupp. Vi påminns om vår egen tids debatter: Om det sanna Frankrike, äkta franska värderingar, den ärorika, franska staten.

I starka scener målar Nemirovsky dagarna när Hitlers arméer närmar sig Paris, och huvudstadens invånare ger sig av i kaotisk massflykt. Alla släpar på sina ägodelar, juveler och matsilver, kattkorgar och kandelabrar. Den stålhårda Mme Péricand drillar sin lilla trupp av barn och tjänstefolk. Den excentriske M Langelet, tänker bara på sina herdinnor av Sèvreporslin. De polerade borgarna bryts ner, och utvecklar till sin förvåning ett varglikt beteende.

Tysklands ockupation av Frankrike är fortfarande en traumatisk fas i landets historia. Själva kriget blev kort. På mindre än en månad krossade de tyska styrkorna det franska motståndet, och att den ärorika armén gav upp så fort kom som en chock. Landet delades i den tyska och den "fria" zonen. De samarbetsvilliga i Vichyregimen blev snabbt allt fler.

Eftervärlden har framhävt motståndet och dolt medgörligheten. Men antisemitismen och en auktoritär människosyn hade gott fäste i Frankrike långt före Hitlers ankomst. Det vill man förstås inte skylta med. Inte heller med det faktum att staten varken lyckades skydda sina judiska franska medborgare, eller statsfinanserna. Också i våra dagar är detta en fransk skam. Den ärorika  staten som krackelerar - vare sig det handlar om statsskulden, den höga arbetslösheten, Frankrikes position i EU eller hoten från terrorismen. Missnöjespolitikerna spelar inte minst på den franska medelklassens påtagliga skräck för att falla, utan skyddsnät.

Det temat finns i Némirovskys roman, som också är ett reportage över anpasslighetens natur. Som läsare känner man sig inte så stursk. Vilken sida skulle man själv ha hamnat på i skarpt läge? De modigas eller de fegas?

Genom romanen smyger en katt. Ömsom kelig och smidig - ömsom en blodtörstig best, darrande av begär. Kissekatten hör hemma hos den präktiga familjen Péricand. I munnen håller han en otäck fiskbit, som blir en symbol för många fransmäns känsla de där obehagliga veckorna när Hitlers soldater stod vid Paris portar. Att bråka skulle betinga ett högt pris. Bättre att acceptera och foga sig? Det kunde rentav vara lönsamt. Så här låter det:

"Katten höll försiktigt mellan sina spetsiga tänder en fiskbit som var full av ben: att svälja skrämde honom, spotta ut den ville han inte heller. Då skulle han gå miste om den helt och hållet."

Så är det idag med, på många håll i Europa - om vi accepterar lite obehag kan vi bevara lugnet. Om vi tänjer oss lite till, bara lite till. Att svälja skrämmer oss, men spotta ut vill vi inte heller.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".