Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.
(5:18 min)
Krönikör Johan Norberg: "Inget samband mellan mer handel och färre jobb"
Ljudklippet är från avsnittet
30 april kl 09:03
Publicerat onsdag 26 april kl 16.48
Foto: SR
Johan Norberg om ekonomisk utveckling

Lord Macaulay, den brittiske 1800-talshistorikern, skrev en gång att han visste att något var absurt när det förespråkades både av den bigotta högern och den radikala vänstern. Han syftade på motståndet mot billigt bröd som protektionister både till höger och vänster gav uttryck för.

Macaulay skulle känna igen sig i dag, när både Marine Le Pen och extremvänsterns Jean-Luc Mélenchon talar för ekonomisk nationalism, och samlar mer än 40 procent i det franska presidentvalet. Och när Donald Trump och vänsterdemokraten Bernie Sanders berömmer varandra för att avsky billiga varor åt den arbetarklass de båda säger sig tala för.

Frihandelns förbannelse är att det är så lätt att se dess negativa effekter – en fabrik läggs ned, människor förlorar sina jobb. Enligt den uppmärksammade studien The China Shock kan USA ha förlorat 2,4 miljoner jobb på grund av kinesisk import mellan 1999 och 2011.

Det är en siffra som går rundgång i handelsdebatten. Bland populister, i affärspressen och bland många frihandelsvänner, som börjar tappa självförtroendet, och medger att globaliseringen kanske har gått lite väl snabbt. Det spelar ingen roll att 2,4 miljoner var studiens högsta uppskattning, dubbelt så hög som den centrala. Det är ju alltid de största, styggaste siffrorna som fastnar i medvetandet 

2,4 miljoner jobb!

Men det är bara den effekt man ser. Den som är så tydlig att alla kan skriva en ilsken artikel om den och demonstrera mot den. Det finns andra och större effekter, som vi inte ser därför att de är mer spridda i tid och rum.

En sådan är att konsumenterna får billigare varor, vilket är viktigast för låginkomsttagare, som köper relativt sett mer importvaror. Utrikeshandeln utgör mindre än 10 procent av de rikaste amerikanernas köpkraft, men nästan 70 procent av den fattigaste tiondelens. De rika klarar sig utan frihandel, men de fattigaste skulle knäckas av protektionismen.

Det är dessutom denna köpkraft som gör att amerikaner kan köpa varor från nya amerikanska företag så att de kan växa och anställa.

Ökad kinesisk export gör också att fler kineser tar sig ur fattigdom och kan ställa mat på familjens bord – och handla av oss. Studien om de 2,4 miljonerna jobben tittade bara på vad Kina exporterar, inte vad det därefter importerar och alla jobb det skapar.

Faktum är att de flesta nya jobb skapas i de företag som är mest utsatta för kinesisk konkurrens. De företag som konkurrerar direkt med Kina skapade 2 procent fler jobb per år än andra. Jo, dessa företag förlorade vissa jobb, men organiserade om sig och skapade nya jobb där Kina är relativt sämre. Dessutom kunde de expandera genom att köpa billigare insatsvaror – från Kina.

Det är inte samma typ av jobb som de som gick förlorade, vilket förstås skapar problem om man inte har en dynamisk arbetsmarknad där de som förlorar jobb kan ta de nya. Men det intressanta är att de nya jobben är bättre än de gamla – det är mer välbetalda fabriksjobb och tjänstejobb som stödjer högteknologisk produktion, jobb för ingenjörer, forskare, designers och marknadsförare.

Det kan låta överraskande, men är så i linje med traditionell handelsteori att det ser ut som ett exempel ur en lärobok. Utbyte gör att varje land kan specialisera sig där de kan producera mer än tidigare, och då kan de också tjäna mer.

Därför finns det inget samband mellan mer handel och färre jobb. Hur kan vi veta det? Därför att det nu har gått ett tag sedan mätperioden som gav upphov till den där legendariska siffran om 2,4 miljoner jobb. Den jämförde bara åren 1999 och 2011 och det borde ha fått oss att ana oråd. 1999 var toppen av IT-bubblan och 2011 var botten efter finanskrisen. Det är lite som att säga att vi är hungrigare nu för tiden efter att ha jämfört känslan efter middag förr med känslan före middag nu.

Om vi tittar på åren efter 2011 ser vi att antalet industrijobb ökade i USA med 600 000, trots att importen från Kina ökade med mer än femtedel.

Populism är inte bara att göra det som är populärt. Populism är att säga att folks egen upplevelse alltid är korrekt och att det är elitistiskt och arrogant och lite långtråkigt att korrigera den genom att också titta på ekonomiska samband och långsiktiga konsekvenser.

Och då har de ju rätt. Om vi bortser från alla goda effekter av frihandeln så är den bottenlöst dålig. Precis som allt annat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".