Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.
(5:06 min)
Ulrika Knutsons krönika om historiebrist
Publicerat söndag 13 augusti kl 08.00
Ulrika Knutson. Foto: Göran Olofsson/GU
Ulrika Knutson

Här kan du läsa Ulrika Knutsons krönika

Kan vi lära av historien? Kan vi lära oss att inte upprepa det förflutnas misstag? Kanske, men de flesta av oss använder historien som en kökkenmödding av fakta och drömmar och projektioner. Vi använder historien för att berätta om nuet.

  Vissa saker har dock hänt. Saker vi bör förhålla oss till, som ger perspektiv på vår egen tid.

  En präst jag känner hade pratat med några yngre kollegor om religiös terror. På sjuttiotalet, sa han, sköt katoliker och protestanter på varandra på Nordirland, de döda räknades i tusental. IRAs bomber exploderade över hela England. Margaret Thatcher höll på att stryka med. De yngre kollegorna satt som fågelholkar. Nordirland? Terror? Det ingick inte i deras referenssystem, det betydde inget för dem.

   En lärare på grundskolan visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon hade pratat om allmänna rösträtten, året 1921 - då Sverige blir en demokrati på riktigt, och även kvinnor fick rösträtt till riksdagen. En av tjejerna i åttan kvicknade till. Rösträtt? Hade kvinnor och män fått rösträtt vid olika tillfällen? Hade det funnits en tid då kvinnor inte varit myndiga? Varför det? Hur var det möjligt? Varför hade ingen protesterat?

  Man kan fasa över hennes okunnighet om sekel av kvinnokamp, eller välja att bli glad över hennes indignation. Flickan utgick från sitt nu, och dömde efter det. En tid när kvinnor inte hade samma rättigheter som just här och nu betraktade hon som pervers.

  Att tonåringar styrs av ett stort, pulserande NU är inte så konstigt. Deras hormoner frågar inte efter perspektiv och proportioner, de vill ha ALLT, genast.

  Historikern Ian Buruma berättar i sin intressanta bok "År Noll", som handlar om fredsåret 1945, om en tid då alla människor betedde sig som tonåringar. I hela Europa - och Japan - kännetecknas månaderna efter krigsslutet av extas och - våld.

  Freden hade en grym sida. Den tålde inte svaghet. Den var inte intresserad av offrens berättelser. Freden ville snabbt tillbaka till det "normala" tillståndet, som kunde vara nöjen och vackra kläder, eller vardaglig antisemitism. I Polen förekom ju pogromer efter kriget. I Holland överlevde en fjärdedel av den judiska befolkningen Förintelsen. Många holländska judar som kom tillbaka från lägren möttes av förakt. De fick rådet att "ligga lågt" och inte orda om sina upplevelser.

  En del av extasen handlade om hämnd. Röda arméns beordrade våldtäkter på tyska kvinnor och barn är välkända, men våldtäkt förekom bland alla segrarmakterna. Uppgiften att hämnas på fienden gick ofta till hetsiga tonåringar. De gavs fria tyglar att leva ut sadistiska fantasier. Gamla lärare med "intellektuella glasögon", låg sämst till både i Tyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Japan. Här finns klara paralleller till Kambodjas röda khmerer och kulturrevolutionens Kina.

  Kvinnor råkar värst ut, i krig som i fred. Kvinnor som umgåtts med fienden får huvudet rakat, och rullas i tjära och fjädrar. Metoderna är medeltida, skränet ännu äldre. Men Buruma skriver också om den kollektiva sexuella extas som freden spred. Födelsetalen sköt i höjden och kvinnorna tog ett erotisk kliv framåt, vilket inte skulle uppmuntras igen förrän på sextiotalet. Orgier och lösa seder var lika vanliga i Frankrike som i Japan.

  Djuret människan har starka läkande krafter, det är sant, men också ett alltför kort minne. I veckan är det 72 år sedan atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Amerikas president uppträder som en tonåring, ett hormonstint NU. Men historien borde ändå avhålla honom från att trycka på knappen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".