Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.
Foto: SR
Johan Norberg om AI och jobben Foto: SR
Lyssna
(5:17 min)
Lyssna
(5:17 min)
Lyssna
(5:17 min)
Krönika av Johan Norberg
Publicerat fredag 8 december 2017 kl 18.25
Ljudklippet är från avsnittet
10 december 2017 kl 09:03
Publicerat fredag 8 december 2017 kl 18.25
Foto: SR
Johan Norberg om AI och jobben Foto: SR

"Glöm mardrömmen att jobben skulle ta slut."

Jag heter Johan Norberg.

Nästan vad jag än föreläser om just nu, även om det är världsfattigdom eller Brexit så är första frågan från publiken: Vad ska vi jobba med, när datorerna tar över?

Jag förstår det.

Ett dataprogram fick nyligen en enkel introduktion till schackets regler, och började sedan spela mot sig själv. Efter bara fyra timmar hade den lärt sig att bemästra det anrika spelet fullständigt – så väl att den utklassade världens dittills bästa schackdator, med 28 vinster mot 0 förluster.

Nyheten var av den art att man närmast kände sig föranledd att buga och välkomna våra nya robotherrar. Vad ska vi människor kunna bidra med mot sådan kapacitet?

Till och med en teknikoptimist som Bill Gates talar nu om skatt på robotar för att sakta ned automatiseringen. Men före Bill Gates hade vi Olof Johansson. I början av 1980-talet oroade sig den svenska regeringen över att de nya persondatorerna skulle ta våra jobb. Personal- och löneminister Olof Johansson föreslog en skatt på datorer, för att som han uttryckte det “dämpa datoriseringstakten”.

Men så blev det inte. Tvärtom skattesubventionerade Sverige datorer och sedan dess har vi skapat nästan en miljon nya jobb, intressant nog främst i yrken med hög datoriseringstakt. Det är lite som e-handelsjätten Amazon. De har skaffat 45 000 robotar de senaste tre åren, men samtidigt nyanställt 250 000 personer.

Människan kompletterar nämligen maskinen. Dels genom att vi utvecklar, övervakar och underhåller maskinerna, förstås. I det amerikanska flygvapnet tar obemannade drönare jobb från piloter, men att hålla en stor drönare i luften kräver 168 personers arbete på marken. ”Vårt stora bemanningsproblem är att bemanna alla obemannade plattformar”, berättar en general.

Men schackvärlden visar att vi kompletterar maskinerna på fler sätt.

Schackdatorer slår schackmästarna, men i freestyleturneringar, där man får sätta ihop schacklag hur man vill, visar det sig att människor med datorer slår de bästa schackdatorerna. Spelare i sådana så kallade ”kentaurlag” behöver inte anstränga minnet så mycket eller oroa sig över enkla misstag, sånt varnar datorn för, och de kan i stället koncentrera sig på det unikt mänskliga bidraget.

Människor är ganska bra på att planera strategiskt, tänka kreativt och improvisera, men dåliga på att hantera stora informationsmängder. Datorer är precis tvärtom. Så tillsammans kan vi bli mer produktiva.

Det är nämligen inte ofta ett helt jobb automatiseras. Däremot kan delar av alla jobb automatiseras. Bankomaten sköter sedelhanteringen, så banktjänstemannen kan ge personliga råd. Maskinen tolkar mina hälsodata så att läkaren kan ägna sin tid åt att möta mig och diskutera behandling.

Hälften av mitt eget arbete har automatiserats under de senaste decennierna. Förr gick ungefär halva arbetsdagen åt att gå till biblioteket och beställa riksdagsprotokoll och mikrofilm för att hitta t ex Olof Johanssons exakta citat från 1981. Nu hittar Google sånt åt mig, så jag får mer tid att analysera och presentera materialet.

När maskinen tar rutinbitarna av jobbet kan vi ägna oss mer åt det som i alla fall hittills gör oss unika. Kreativitet, fantasi, intuition, omsorg, empati, strategi, omdöme, improvisationsförmåga eller helt enkelt mänskliga möten.

Hur smarta maskinerna än är styrs de av de regler de får, och de har blinda fläckar för det som ligger utanför deras uppgift. I samband med de stora skogsbränderna i veckan har Los Angeles-polisen varnat bilförare att inte följa sina gps:er. Dessa guidar ju förare till vägar med mindre trafik, och i detta fall hade de vägarna mindre trafik för att de stod i brand.

Glöm mardrömmen att jobben skulle ta slut. Det leder tanken fel. Frågan är hur vi ska flytta oss till uppgifter där vi kompletterar den artificiella intelligensen i stället för konkurrerar med den. Det blir tillräckligt svårt. Det är inte alla typografer som ville eller kunde bli grafiska formgivare. Hur många lastbilschaufförer längtar efter att börja programmera eller vårda?

Och än så länge omsätts tanken på livslångt lärande tyvärr bara i fyrkantiga idéer om att tvinga barnen att gå ett år till i skolan, eller korta deras sommarlov. När utmaningen i stället är att de yrken de kommer ha inte ens är uppfunna än, och vi därmed måste uppgradera våra förmågor kontinuerligt, i vardagen och på arbetsplatserna.

Det är en väldig tur att vi har smarta maskiner som skulle kunna hjälpa oss med det.

För datorerna kommer inte att ta våra jobb. Arbetare med datorer kommer att ta jobb från arbetare utan datorer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".