Mia Vejdal

Jag ger paradoxerna ett ansikte. Kreativ och slö, älskar människor men kräver ensamhet, omtänksam och vass, händig och hjälplös, superhjältinna och total bluff. Som de flesta antar jag.

Har tre fantastiska barn, Tuva 11, Melker 9 och Axel 7,5, som bidrar med klokskap, humor och stabilitet i vårt lilla radhus.

37 år gammal, de första 19 i Nyköping med mamma, pappa och fyra syskon, några studentår, lite strötid, sen 10 år på landet varav de sista 8 som gift. Efter skilsmässan har de senaste fyra åren spenderats i Rosenkälla med mina hjältar och (huvudsakligen) en hel hög fantastiska morsor och minihjältar.

Jag jobbar på Landstinget med beställningarna av länets primärvård och trivs oerhört bra. Har tidigare arbetat som projektledare i många år och ännu tidigare med ungdomar och fritidsverksamhet.

Feminist med hjärtat till vänster. ”Strong women, may we know them, may we raise them, may we be them.” Fast jag gillar killar också… helst en.

Maria "Maja" Ulvenhag

Jag är en  förvirrad Tornedaling som flyttat söder om Dalälven efter kärleken. Ständigt har jag en hemlängtan till antingen norrsken eller midnattssol eller att få prata mitt modersmål, Meän Kieli, tornedalsfinska.

Jag är en trebarnsmorsa som gillar att virka filtar och producera oändligt många ljuslyktor av betong. Gillar socialt umgänge men trivs bäst när jag får vara hemma och inte göra någonting.

Tänker på vår miljö och lyckades övertala maken att sälja bilen för att se hur vårt vardagsliv skulle förändras utan bil. Problemlösare som gillar att vrida och vända på problem för att hitta den bästa lösningen.

Jag jobbar med att förbättra vårt samhälle till en trygg stad för alla. Min hemliga last är att jag gillar rena fönster vilket innebär en hel del putsande! Tycker att varken ålder och yrke ger en rättvis beskrivning av mig själv!

Min blogg: majasaventyr.blogg.se

Sofia Tejler

(Sofia har nu flyttat till Australien)

Jag är en levnadsglad och nyfiken tjej som befinner mig mitt i familjeåren och försöker balansera barn och man med karriär, vänner, släkt och alla utmaningar som livet serverar. Ibland kämpar jag med att räcka till för allt som krävs av mig men oftast känner jag mig nöjd med det jag presterar och faktiskt stolt över det jag lyckas med och den jag är.

Jag och min man bestämde oss för att lämna Stockholm, där jag är uppvuxen och där jag levt mina första 27 år, för ett enklare familjeliv i Nyköping när jag väntade vårt tredje barn. Det valet ångrar vi inte även om den lilla staden ibland känns lite väl liten. Tur då att en tur till storstan och all släkt och vänner bara är en timme bort!

I Nyköping har vi skapat ett liv som passar vår familj, fått fina vänner och lever ett liv som möjliggör mycket utomhusaktiviteter som vi alla gillar. Jag har ett stort socialt behov och umgås ofta och gärna med vänner, med och utan barnen. Jag tror att livet ständigt är i rörelse och att allt är möjligt så vad nästa utmaning blir för mig och min familj får framtiden utvisa!

Malin Vejdal

Jag är den yngre förmågan ur Vejdals-klanen som vågar mig på att "tala ut" offentligt. Att tala, samtala, bubbla, diskutera, argumentera, snacka skit är något av en favorit hos mig så tjejsnacka passar mig utmärkt!

Jag lever med mitt livs kärlek och våra två fantastiska pojkar, en energifull 3-åring och en minst lika energifull 6-månaders, i en villa i centrala Nyköping. Jag är en extremt bekväm betong-tjej som gärna håller mig så nära civilisationen som möjligt men är samtidigt allt annat än lat.

Jag är född och uppvuxen i Nyköping med fyra syskon som jag älskar och avgudar! Som tonåring flyttade jag till Norrköping där jag läste både gymnasie och högskola. Kom tillbaka av en tillfällighet och då startade mitt livs äventyr som jag fortfarande befinner mig mitt i. 

Jag arbetar som lärare och fullkomligt älskar mitt jobb. Barnen, undervisningen, kollegorna och området utgör inte bara mitt arbete utan även mitt största intresse. Har fina vänner som jag träffar så ofta jag kan men ändå alldeles för sällan och jag är övertygad om att 2012 kommer att bli något utav en ren succé!

Camilla Åhlander

Jag är en inflyttad smålänning som oftast tycker och gör som majoriteten. Konstigt egentligen... Men i varje undersökning som jag deltar i så tycker jag som genomsnittet. Jag tycks ha samma klädsmak som de flesta andra, reser till samma ställen som de flesta andra, läser samma böcker som majoriteten och jag gick med i Wordfeud när alla andra gjorde det...

Så vad är då typiskt för mig? Jag är en tjej som drar lite åt det kulturella hållet, gillar film, musik, litteratur och teater. Jag är gift med mannen som jag träffade under studietiden i Uppsala, har två barn och en stor, spattig hund.

Tycker om att äta god mat och är väl lite av en choklad- och vinnörd.

Har bott två år utomlands, ett år i Frankrike, ett år i Spanien. Båda länderna ligger mig varmt om hjärtat, liksom USA, där vi har släkt som vi försöker hälsa på någon gång vartannat år.

Jag drömmer om att arbeta mer med ord och språk, kanske skriva lite. Men än så länge har jag inte modet, utan bidar min tid. Och jag tillhör faktiskt dem som älskar vardagen! Tycker mycket om att höra vad människor berättar om sig själva och sina liv och fascineras av hur verkligheten många gånger överträffar dikten.

Carolina Björkman

Eftersom Carolina just nu befinner sig i NY så ska jag (Mia) tillfälligt beskriva henne för er lyssnare, så får hon ge sin egen verison när hon kommer tillbaka.

Carolina är ständigt i rörelse. Oftast utomhus. Om hon inte klättrar i berg så paddlar hon kajak, åker snowboard, simmar eller springer. Det enda hon inte förstått tjusning med är cykling. Men hennes lika aktiva sambo cyklar, så jag sätter min tilltro till honom att han ska frälsa Carolina även inom detta område.

Hon jobbar som projektledare med att utveckla arbetet i Sörmland kring våld i nära relationer. Det sociala engagemanget, intresset för människor och vårt samhälle är utmärkande för Carolina både yrkesmässigt och privat.

Hon har lång erfarenhet som bonusmamma och en lite kortare erfarenhet av att vara gift.
Carolinas stora last är glass, ju dyrare och mer kaksmulor i desto bättre.

Runt sin hals bär hon ett smycket där det står: Even when I´m wrong, I´m right. Hon är rolig att diskutera med, därmed inte sagt att det är enkelt...

Nu har jag varit tillbaka i Nypan ett bra tag men kan inte förmå mig att ta bort Mias text om mig. Det är något visst med att ha en vän som kan beskriva mig bättre än vad jag själv skulle kunna. Att jag, som Mia skriver, inte alltid är så lätt att diskutera med handlar kanske också om att jag är fritidspolitiker och gillar att vrida och vända på saker.

Mitt favoritcitat kommer från en fd partiledare och lyder ”Att vara liberal är att vara kluven. Att ständigt föra argument åt två håll, vare sig nu debatten utkämpas inom en själv eller på offentlig plats.”

Milla Jortikka

Jag tycker som vanligt att det är svårt att beskriva mig själv, tror mig ena stunden inte ha några särdrag som urskiljer mig från andra och inser sen att det kanske är tvärt om, att det mesta med mig kan upplevas vara lite annorlunda.

Jag tycker mitt namn speglar mig och mitt liv rätt så bra. Det låter exotiskt och jag har inga svenskfödda släktingar men jag lever ett lugnt och vanligt svenssonliv och rätt alldaglig. Jag flyttade till Nyköping 1996 och älskade staden från första dagen. Sen dess har mycket ändrats i mitt liv men kärleken till Nyköping lever kvar. Jag trivs verkligen med livet idag. Jag lever tillsammans med min två underbara tonåringar i en lägenhet i Nyköping, jag har en spirande kärlek som jag vårdar ömt om än på distans och har ett mycket inspirerande arbete.

Mina intressen varierar med årstid, humör och sällskap. Jag älskar det mesta som har med rörelse att göra och har ett stort behov det: dans, inlines, skidor, styrketräning, vattengympa… you name it! Tack vare mina rötter har jag fått vara med om många härliga möten med olika människor som stärker min tro på att människan i grunden är god men att rädslan för det främmande ibland lurar oss att tro annorlunda.

När Mia frågade om jag ville vara med i tjejsnacka blev först nojjig o tänkte på alla som skulle lyssna o analyser det jag sa, haha... När jag sen följde med glömde jag helt bort det och kunde sen inte låta bli att tacka ja till att ingå i detta härliga gäng. Att prata om livet högt och lågt med andra tjejer som på många sätt liknar och ”oliknar” mig var såå roligt!!