Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det senaste från kulturens värld.

Berättelserna om flyttlassen från Kroatien sparas till barn och barnbarn

Publicerat torsdag 9 juni 2016 kl 07.00
"Jag var ofta ledsen när jag kom till Sverige"
(4:26 min)
Terezija Krystic, Susan Ravlic och Stjephan Ravlic. Tre generationer som är med i Sverige berättar.
Terezija Krystic, Susan Ravlic och Stjephan Ravlic. Tre generationer som är med i Sverige berättar. Foto: Viveca Bladh/SR.

På 1950- och 60-talet gick många flyttlass av unga från forna Jugoslavien till Sverige för jobb på fabrikerna och nu samlas berättelserna till barn och barnbarn.

Terezija Kristic var sjutton när hon fick jobb genom svenska arbetsförmedlingen och lämnade en fattig bygd i Kroatien, och hennes och arbetskraftsinvandingens berättelser är sällan hörda.  Nu har hon, barn och barnbarn varit med i projektet Sverige berättar genom kroatiska föreningen i Göteborg för att bevara historien. Vår reporter Viveca Bladh åkte för att träffa Terezija, dottern Susan Ravlic och barnbarnet Stjephan Ravlic.

Kulturnytt i P4 åker hem till Terezija i Kortedala i Göteborg för att möta henne, hennes dotter och barnbarnet Stjephan som är med i projektet Sverige Berättar, som försöker samla historier om hur det var att komma till Sverige. Men när Terezija först kom till Sverige var det till textilfabrikerna i Borås och många kom från forna Jugoslavien med henne men också från Finland. Barnbarnet Stjephan föddes i Tyskland och bodde där först och det var de första minnena att träffa mormor som han började nysta kring för att höra mormors berättelse.

– Jag kom ihåg när mormor var på besök och hade med sig saker till mig.

Vad var det i berättelserna som var nytt för dig?

– Jag visste att hon flyttade hit och var sömmerska, men jag visste inte så mycket och jag fick också höra om hur hon träffade min morfar.

– Vi var fem tjejer som fick en lägenhet från företaget, Algots, berättar Terezija. Vi bodde ihop och hade jätteroligt. Det var många som inte kände varandra. Men jag lärde känna en flicka som jag träffat som barn, från en grannby och vi är fortfarande vänner idag. Hon bor i Värnamo.

Vad har det betytt för dig att berätta detta igen så här ordentligt?

– Jo, man mindes väldigt mycket, mycket glädje men också mycket sorg... jag var ofta ledsen när jag kom till Sverige, yngsta barnet, knappt arton år.

Kunde du hitta stöd hos någon här?

– Ja, de flesta väninnor var äldre än vad jag var och de tröstade mig när jag var ledsen.

Vad tror ni kommer att komma ut av det här projektet?

– Det blir nog något väldigt fint, säger Susan. Jag tror att det blir något historiskt. När mina barn får barn, då kommer ju det här att vara kvar.

Sverige berättar ska så småningom bli utställning och teater och även utvidgas till berättarprojekt med invandrare från andra länder och även dagens flyktingar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".