Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det senaste från kulturens värld.

Skoldans påverkar elevers könsroller

Publicerat tisdag 25 oktober 2016 kl 11.09
"En heteronormativ idé om flickor och pojkar"
(2:35 min)
Forskaren ser skillnader i hur tjejer och killar dansar.
Forskaren ser skillnader i hur tjejer och killar dansar. Foto: Jessica Gow/TT

Flickor dansar som att det finns en betraktare. Pojkar förminskar sina rörelser och distanserar sig. Skoldansen både förstärker och utmanar könsroller. Det visar en ny avhandling om dans i skolan.

Märtha Pastorek Gripson är doktorand i estetik och lärande vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet och har undersökt hur elevers syn på genus formas under danslektioner. Studien är gjord med utgångspunkt i dans som potentiellt ämne på skolschemat i mellanstadiet.

I dag stöter många elever på dans under musiklektioner och gympalektioner under skoltiden. Lea, Saga och Anna går i femte klass.

– Vi har haft sällskapsdans, bugg och så, säger Saga.

De berättar om danslektionen under gymnastiklektionen:

– Det kändes normalt, för alla andra gjorde det, men det kändes också lite stelt att dansa med, kanske någon av killarna.

– Killarna har ju ett steg dem ska följa och sen ska de leda dansen mest och då fick tjejerna också prova på för vi är fler tjejer i klassen.

I klassen är de sexton tjejer och tio killar berättar Lea, Saga och Anna som frågar sig varför dansstegen ska vara uppdelade mellan tjejer och killar egentligen.

– Det är lite löjligt att det ska va just tjejer och killar. I vårt fall fick tjejerna dansa med tjejer men killarna skulle också kunna få dansa tjejernas steg, avslutar Lea.

Prata med eleverna

För Märtha Pastorek Gripson kan den traditionella uppställningen vara problematisk ur ett genusperspektiv.

– Det bygger på en heteronormativ idé om flickor och pojkar som motsatser och alltså komplement till varandra och det är ett problem om man inte förhåller sig lite reflekterande och problematiserande. Man måste i så fall diskutera det här med eleverna, säger hon.

Märtha Pastorek Gripson har undersökt danslektioner i årskurs 3-5 på grundskolan. Under lektioner när eleverna själva fick dela in sig i grupper märkte hon att de ofta delade in sig i flick- och pojkgrupper och även om de traditionella könsrollerna ibland utmanas finns det många exempel på när de tar sig uttryck.

– Flera av flickgrupperna ägnar sig åt rörelser där det är tydligt att de förväntar sig att det finns en betraktare som tittar på dem, säger hon.

Det finns alltså en viss form av objektifiering där de blir något som ska tittas på snarare än individer som själva upplever dans, berättar hon.

– Om man tar några typexempel bland pojkarna kan man säga att det är vanligt att man förminskar rörelser eller väljer teman som är typiskt maskulint kodade, säger Märtha Pastorek Gripson och förtydligar att maskulint kodade rörelser kan vara att exempelvis gestalta sport eller våld. Därtill finns också en ovilja från pojkar att ge sig hän till vad de kan uppleva som feminint kodade rörelser.

Märks på skolan

Saga, Lea och Anna håller med om att de har sett skillnader mellan tjejer och killar under skoldansen.

– Jag tror att tjejer tar det lite mer på allvar och killar tar det lite mer som ett skämt.

– Men man ska inte säga att alla killar gör det. Vissa killar är jättebra på att dansa och tar det ganska seriöst. Man ska inte heller ta det för seriöst man ska också ha kul.

Märtha Pastorek Gripson ser behovet av att fokusera på pojkarna som i lägre utsträckning tar del av dansverksamhet på fritiden. Samtidigt ser hon att valet av dansgenre under lektionerna har stor betydelse och att mycket ligger på lärare för att inte begränsa elever utan utmana.

– Det handlar väldigt mycket om vilka pedagoger som är satta att undervisa. Hur intresserade och kunniga de är på området. Där tycker jag att det är en ledningsfråga. Skolledning och politiker måste ge ett tydligare uppdrag att man inte får förbise de här frågorna i sitt arbete.

– Varje skola ska ha en likabehandlingsplan, och det är man duktig på att ta fram i teorin, men hur den sedan implementeras i praktiken, där tror jag att man har en del att göra, säger Märtha Pastorek Gripson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".