Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det senaste från kulturens värld.

Dungen i sagornas värld med förtrollande psykprogg

Publicerat fredag 18 november 2016 kl 13.15
Kalle Kovács: "Säger mer i sin avsaknad av sång än många andra album"
(3:09 min)
Dungen är aktuella med albumet "Häxan".
1 av 3
Dungen är aktuella med albumet "Häxan". Foto: Press
Ur "Prins Achmeds äventyr". Foto: Milestone Films/MonaFoma 2015
2 av 3
Ur "Prins Achmeds äventyr". Foto: Milestone Films/MonaFoma 2015
Ur "Prins Achmeds äventyr". Foto: Milestone Films/MonaFoma 2015
3 av 3
Ur "Prins Achmeds äventyr". Foto: Milestone Films/MonaFoma 2015

Instrumental psykedelisk proggrock med inslag av folkmusik möter en stumfilm från 1926. En himmelsk matchning, om man frågar vår recensent Kalle Kovács. Svenska bandet Dungen har tagit sig an just det uppdraget på nya albumet "Häxan" som bygger på Lotte Reiningers "Prins Achmeds äventyr", den äldsta bevarade animerade filmen.

Att Dungen tolkar Lotte Reininger och framförallt just "Prins Achmeds äventyr" känns nästan obehagligt rimligt. Den ordentligt färgsprakande och händelserika berättelsen som är baserad på flera sagor från den arabiska sagosamlingen "Tusen och en natt" är, likt Dungens musik, extra allt. Här flyger hästar, jätteormar stör ordningen och en ond trollkarl håller den vackra prinsessan i fångenskap. Det är en estetisk upplevelse snarare än en dramatisk berättelse vilket också gör denna musikaliska tolkning intressant. Inget flygande djur av någon storlek eller avsikt är utanför ramarna för Dungen efter deras låt "Mina damer och fasaner" från 2008.

Och det slår mig att Lotte Reiningers konst ju ser ut som Dungens musik låter. Visserligen är det tvärtom då hon redan 1926 skapade "Prins Achmeds äventyr", alltså över ett decennium före Walt Disney ska komma att färdigställa "Snövit och de sju dvärgarna" och flera decennier innan Dungen-medlemmarna ens föds. Men likheterna bandet och konstnären emellan är överraskande många. Främst liknar de varandra i det analoga, där samma råhet och karaktär som sax och papper lämnar efter sig i Reiningers fall också hörs när till exempel mellotronen och de övriga instrumenten snurrar från en rullbandsspelare.

Dungen har komponerat musik till hela filmen men på albumet får vi nöja oss med fyrtio minuter ordentligt tillskruvad psykedelisk rock som riktar in sig på bifiguren Häxan. Ett förtrollande och smått galet verk som inte bara förmedlar känslor utan dessutom lyckas ställa frågor. Är Häxan god eller ej? Och hur går det för Aladdin egentligen? En musikalisk cliffhanger, bara en sådan sak... 

Albumet är så befriat från alla skrivna och oskrivna regler. Och även om "Häxan" nästan skulle kunna klassas som ett soundtrack så säger den, i sin totala avsaknad av sång, mer än många traditionella album. Ibland ilar det i hela huvudet av de skrikande gitarrerna och mellotronen som vill bryta sig fram genom allt, och min reaktion är nästan alltid att höja ett snäpp till och slukas ännu djupare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".