Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det senaste från kulturens värld.

Julens alla filmpremiärer - bäst och sämst

Publicerat onsdag 21 december 2016 kl 19.00
Björn Jansson om julens alla filmpremiärer
(8:41 min)
Rooney Mara och Dev Patel i Lion. Foto: Scanbox Entertainment.
1 av 7
Rooney Mara och Dev Patel i Lion. Foto: Scanbox Entertainment.
Robert Gustafsson med folksodan i Hundraettåringen som smet från notan och försvann. Foto: Disney.
2 av 7
Robert Gustafsson med folksodan i Hundraettåringen som smet från notan och försvann. Foto: Disney.
Familjen lider när den rike bohemen Laird (James Franco) kysser dottern Stephanie (Zoey Deutch) i Why him? Foto: Fox Movies.
3 av 7
Familjen lider när den rike bohemen Laird (James Franco) kysser dottern Stephanie (Zoey Deutch) i Why him? Foto: Fox Movies.
Bamses barn har en viktig roll i Bamse och häxans dotter. Foto: Nordisk Film.
4 av 7
Bamses barn har en viktig roll i Bamse och häxans dotter. Foto: Nordisk Film.
Michelle Williams och Casey Affleck i Manchester by the sea. Foto: UIP.
5 av 7
Michelle Williams och Casey Affleck i Manchester by the sea. Foto: UIP.
Buster Moon och hans assistent Miss Crawley i animerade Sing. Foto: UIP.
6 av 7
Buster Moon och hans assistent Miss Crawley i animerade Sing. Foto: UIP.
Chris Pratt och Jennifer Lawrence i Passengers. Foto: UIP.
7 av 7
Chris Pratt och Jennifer Lawrence i Passengers. Foto: UIP.

Skratt och sorg, familjedramor och animerat för de små... julen bjuder på något för alla filmsugna. Björn Jansson har betygsatt alla julfilmerna.

Hundraettåringen som smet från notan och försvann så heter filmen som ska dra storpublik på juldagen och rädda ett magert svensk filmår, i alla fall publikmässigt. Och det är lite Åsa-Nisse över det hela, med en handling som definitivt är mer komedi och i stunden än drama, och med en antihjälte i huvudrollen. Men här finns också bra skådespelare, ett suveränt maskarbete från de Oscarsnominerade maskörerna Eva von Bahr och Love Larson och en bra budget som gör att man kan genomföra en hel del kul ideer.

Robert Gustafsson gör Hundraettåringen och det börjar på en strand i Bali, pengarna börjar ta slut och en idé om att hitta receptet till folksodan kommer upp. Folksodan som nästan är beroendeframkallande god och stoppades under kalla kriget. Så börjar jakten och både kriminella och CIA blandar sig i, och polisen i Malmköping... Mitt betyg till Hundraettåringen blir en trea.

Julens bästa film är Lion, en film med ett budskap om att se dom ensamma barnen... I det här fallet handlar det om ett av alla de indiska barn som försvinner varje år...

Saroo är fem och en dag tjatar han sig till att få följa med storebror Guddu när han ska jobba en natt. Han blir förstås trött och Guddu låter honom sova på en bänk på perrongen när han söker jobb, men så kommer de ifrån varann. Saroo kliver sömnig på ett tåg som rullar iväg och tar honom 160 mil österut till Calcutta. Där lever han som gatubarn innan han hamnar på barnhem, och adopteras av ett australiensisk par. Men tankarna på Guddu och mamman gör att han till slut får svårt att klara av sitt liv. Lion är en gripande, långsam, vacker film som bygger på verkligheten. Mitt betyg till Lion blir en stark fyra.

Manchester by the sea är också en film om saknad, om förlust och hur svårt det kan vara att leva vidare. Casey Affleck spelar Lee, på det där släpande sättet, när vi möter honom i Boston där han lever som vaktmästare och bor i ett litet rum en halvtrappa ner. Han har flytt en stor sorg och drabbas av ännu en, när hans bror avlider. Och i hans testamente står inskrivet att han vill att Lee ska få vårdnaden om hans tonårsson. Vilket Lee inte riktigt känner sig mogen för. Manchester by the sea är ett gråblått drama, om nedtryckta känslor och vardagskamp. Mitt betyg blir en fyra.

Julens film för de yngsta biobesökrna är Bamse och häxans dotter, en trygg igenkänningsfilm för Bamseälskarna. Men även om jag gillar Bamse, så tycker jag att handlingen är lite väl konstruerad och enkel något som kanske inte bekymrar de minsta. Det handlar om att Krösus Sork vill spränga dammen och blötlägga byn, eftersom det finns guld på botten av dammen. Krösus Sorks enda bekymmer är Bamse, men kanske kan häxans dotter hjälpa till där? Naturligtvis är ingen så dum att de inte kan bli goda, undantaget Krösus då, men för en vuxen känns historien lite väl tillrättalagd. Mitt betyg blir en svag trea, men det fungerar säkert om ni ska ta med de yngsta. Filmen är lite drygt timmen lång.

Så något som blev en överraskning för mig, en animerad film om en Idol-tävling. Buster Moons teater håller på att gå omkull då han bestämmer sig för att utlysa en talangtävling med 1000 dollar i förstapris. Nu råkar hans gamla, assistent Miss Crawley fumla till det så det blir två nollor för mycket i prissumman och racet är igång. Mycket händer förstås på vägen, men jag har roligt och då är jag svårflörtad när det gäller film där animerade djur dansar och sjunger hits. Framför allt gillar jag kameolonten med porslinsögat, gamla Miss Crawley. Hon har liksom sin egen agenda både när det gäller kroppsspråk och tal. Mitt betyg tilll Sing som filmen heter blir en fyra, för skratten.

Why him? Ja, frågan ställs av Stephanies föräldrar. Varför har hon valt den frispråkige, tatuerade bohemen Laird till pojkvän? De som hade så höga planer för Stephanie. Nu vill Stephanie att föräldrarna och nye pojkvännen träffas, och det visar sig när de anländer att de ska till hans ställe. Ett hus bakom murar och omgiven av en gigantisk trädgård. Laird är nämligen IT-miljardär och helt avslappnad. Det första han visar är en tatuering på ryggen, en stor sån som är gjord efter familjeporträttet på julkortet Stephanie fått. Så dom stirrar rakt in i sina egna tatuerade ögon innanför dörren, och det är bara början på överraskningarna. James Franco gör det som han är bra på, spelar gränslös sjavig hunk och Bryan Cranston, som kan spela det mesta med bravur, spelar Stephanies pappa. Och deras kollisioner är ganska kul och gör Why him till en stunds okej underhållning, mitt betyg blir en trea.

Jennifer Lawrence och Chris Pratt spelar passagerare på rymdfärjan som ska ta dom till en avlägsen planet. Det är tänkt att dom och en massa andra människor ska vara nedsövda i kapslar i 120 år och sen vakna upp lagom till landningen. Nu uppstår ett fel och Jim vaknar tvärt upp, med 90 års restid kvar. Han lever ett år på rymdskeppet innan han bestämmer sig för att väcka Aurora, för sällskap. Han avslöjar förstås inte att det är han som fått henne att vakna upp. De två försöker sen klara av problem som hotar rymdfärden, döda tiden och blir också förälskade... vad finns det annat att göra?

Passengers hade kunnat bli bra om inte:

Allt känns som ett glansigt inredningsmagasin och kärleken är så fin och romantisk och de har de allra snyggaste kläderna och springer snyggt som på en sportaffärsreklam och löser alla hot med tekniskt kunnande som skulle få de flesta hantverkare avundsjuka. Man undrar stilla, skulle de inte bli lite tokiga om de var instängda i ett rymdskepp utan hopp om att få kliva av levande? Det här är långt från ångesten i Gravity, som jag tycker var en riktigt bra bli-lämnad-i-rymden-film. Mitt betyg till Passengers blir en tvåa.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".