Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges bästa konserter inom klassisk musik, nutida musik, jazz, folk- och världsmusik.

Valerij Gergijev dirigent i Strauss "Elektra"

Publicerat söndag 5 augusti 2012 kl 07.00

21:30: ”Elektra” av Richard Strauss
Solister: Larisa Gogolevskaja, Jelena Vitman, Jelena Nebera, Vasilij Gorsjkov och Eduard Tsanga m.fl. Medlemmar ur Mikaeli kammarkör. Mariinskijteaterns orkester, Sankt Petersburg. Dirigent: Valerij Gergijev. Konsert 2008, Berwaldhallen.

23:25: Frédéric Chopin
Ballad nr 4, f-moll. Piotr Anderszewski, piano. Konsert 1995, Cheltenham festival, England. Från BBC Radio International.

23:35-00:00: Georg PhilippTelemann
Svit C-dur. Skottska kammarorkestern. Dirigent: Richard Egarr, orgel och cembalo. Från BBC.

Snart är det dags för Östersjöfestivalen, som i år firar tio år. Tack vare detta kreativa samarbete mellan länderna runt Östersjön har vi fått gästspel som den konsert vi får höra i P2 Live klassiskt ikväll - Mariinskijteaterns orkester och stjärndirigenten Valerij Gergijev. De ger, tillsammans med försklassiga ryska operasångare, Richard Strauss fantastiska stålbad till opera, "Elektra" från 1909. Det första av flera fina samarbeten mellan Strauss och den begåvade librettisten Hugo von Hofmannsthal.

Hugo von Hofmannsthal kunde sin Freud, så när han läste Sofokles Elektra 1901, såg han genast de tre kvinnogestalterna som ”schatteringar av en och samma hemlighetsfulla färgton”, att det onda finns inom var och en av oss, som en ”färgton” bland andra.

När Richard Strauss såg Hofmannsthals pjäs Elektra blev han lika fängslad och snart var de i full gång med sin första gemensamma opera.

I sin strävan efter att fånga alla de psykologiska konflikter och aspekter dramat rymmer, valde Strauss ett unikt tonspråk, atonalt och expressionistiskt. Musiken är vild, kantig, lidelsefull och genomsyrad av destruktivitet och erotiska undertoner. Mer avancerad än så här blev aldrig Strauss, i senare operor återgick han till mer romantiska klanger.

Handlingen

Kung Agamemnon har mördats av sin hustru Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos. Döttrarna Elektra och Chrysotemis lever kvar i borgen med faderns mördare, medan sonen Orestes sändes bort efter mordet. Chrysotemis försöker anpassa sig till förhållandena i Mykenes kungaborg, men Elektra lever i bitterhet och hat och har bara en tanke: att hämnas sin fars död. När operan börjar har många år gått sedan mordet.

Några tjänarinnor sitter och samtalar vid brunnen, fulla av förakt för Elektra som smyger förbi. Bara en av flickorna visar förståelse. Hon blir genast bestraffad av vakterskan.

Elektra längtar efter sin far och hetsar upp sig vid tanken på hur hon och hennes syskon ska dansa segerdans på hans grav efter fullbordad blodshämnd. Chrysotemis kommer för att varna Elektra, att Klytaimnestra och Aigisthos tänker spärra in henne i tornet. Elektra skrattar hånfullt åt detta och åt Chrysotemis längtan efter ett vanligt liv.

Klytaimnestra är plågad av sitt samvete och vill ha Elektras förlåtelse, men hon svarar att enda sättet modern kan bli fri från sina samvetskval är att Orestes kommer tillbaks och mördar henne. Klytaimnestra bryter samman, men en tjänare viskar något i hennes öra som får henne att hånskratta. Budet är att Orestes är död.

Elektra kan först inte tro att nyheten är sann, men inser snabbt att om den är det, måste hon få sin syster med på hämndplanerna. Förföriskt försöker hon få systern med sig men Chrysothemis flyr förskräckt.

Orestes återvänder. Han har skickat falskt bud om sin död för att kunna komma in i borgen och utföra hämnden. Elektra eggar hans beslutsamhet och snart hörs Klytaimnestras dödsskrik. Chrysothemis och tjänsteflickorna rusar dit. Aigisthos blir mördad han också. Chrysothemis jublar över befrielsen, och Elektra dansar en triumfdans: ”Jag bär glädjens börda och för er i dansen. Endast ett höves den som är lika lycklig som i – tystnad och dans”. Hon faller död ner.

Hofmannsthal förklarar slutet: ”När de dödande huggen fallit rasar hennes liv, hennes organ samman såsom hos drönaren, när han fyllt sin uppgift: att befrukta drottningen."

(Från programtidningen för Östersjöfestivalen 2008)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".