Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
God och blandad jazz från förr och nu, från det välkända till det oväntade.

"Keith Jarretts arv i Sverige"

Publicerat söndag 6 december 2015 kl 20.00
Jazzkrönika "Keith Jarretts arv i Sverige"
(3:16 min)
Johan Norberg
Johan Norberg. Foto: Tobias Froeberg

"jag har svårt att komma på nån annan musik som påverkat Sveriges jazzliv mer de senaste fyrtio åren"...

1974 kom pianisten Keith Jarretts album Belonging och fyra år senare den efterlängtade uppföljaren My Song. Jag har svårt att komma på någon annan musik som påverkat Sveriges jazzliv de senaste 40 åren mer eller ens lika mycket. Det är två mästerverk, det råder ingen tvekan om den saken men varför blev skivorna så omtyckta och så fullkomligt införlivade i den svenska jazzmyllan.? Dels beror det naturligtvis på att en svensk, basisten Palle Danielsson var med, och vår nationalistiska stolthet utsträcktes att räcka till även för norrmännen, saxofonisten Jan Garbarek och trummisen Jon Christensen.

Men det var inte bara patriotiska känslor, det fanns också något i själva tonspråket som slog an hos oss. Vårt folkmusikaliska arv bygger på vackra melodier mer än rytmer, och låtar som Vem kan segla förutan vind, I fjol så gick jag med herrarna i hagen eller Jag vet en dejlig rosa har påverkat oss mer än många förstår. De flesta tänker på visorna som lite vemodigt trallvänliga som väl finns lite överallt i världen, men så är det inte, det är något unikt som bara finns i Norden.

Därför kom Keith Jarretts söta små melodier som en skänk från ovan för oss som ville vara svåra jazzmusiker men innerst inne hade en nedärvd svaghet för det enkla och vackert vemodiga, och inte sedan Jan Johanssons Jazz på svenska hade det kommit en skiva som var både tuff och vacker.

I tre år satt jag i Stims jury, den som sållade ut vilka som skulle föräras stipendium. Jag lyssnade på hundratals jazzgruppers insända demomaterial och samtliga bidrag var en mer eller mindre avlägsen släkting till någon av låtarna från dessa två av Keith Jarretts skivor. Om man skulle försöka hitta svenska jazzmusiker födda efter 1960 som inte bär några som helst musikgenetiska spår av Belonging eller My Song återstår bara Gunhild Carling och Sofia Jernberg.

Jarrett själv lämnade snart det här sättet att komponera och brukar aldrig spela någon av låtarna heller. Som alla konstant vresiga och kreativa konstnärer har han inget tålamod med att stanna i ett uttryck men i Sverige såddes ett frö som bara fortsätter att växa och förgrena sig.

Gunhild Carling och Sofia Jernberg förresten.

Det vore en intressant duo.

Kom ihåg var du hörde det först.

 

 

 

    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".