Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En radiodramaserie för unga i 15 delar. Programmet har slutat sända.

Manusförfattaren Emma Broström chattade med lyssnarna

Publicerat fredag 12 juli 2013 kl 12.56

Maxime är den andra personen vi får träffa i #Terapioffer.

Den första delen handlar om att inte bli trodd när man tror att ens hjärta ska stanna, att man ska dö.

Emma Broström har skrivit om Maxime. Hon var här och chattade med lyssnarna. Läs alla frågor och svar!



Emma Broström - manusförfattare: Jag är här!

11:41, 14 July 2013

Benjamin Thorén: Välkommen Emma, vi tar emot frågor nu och börjar själva chatten direkt efter programmet.

11:43, 14 July 2013

Succi: Självmord är ju väldigt förknippat med skuldkänslor. Vad kunde/borde jag ha gjort annorlunda? Även om man vet att man inte ska tänka så är det svårt. Hur hjälper man en person - den som blivit lämnad i livet, alltså - att ta sig ur ett sånt tankemönster?

Emma Broström - manusförfattare: Jag tror det är oundvikligt att inte känna skuldkänslor någon gång under en sorgeprocess efter att någon tagit sitt liv. Min erfaranhet av kriser i livet är att man måste få tänka alla tankar och känna alla känslor, men att man ofta kan behöva stöd och hjälp att ta sig ur tankemönster om man fastnar där. Jag tror att det bästa sättet att hjälpa någon som blivit lämnad efter ett självmord är att finnas där hela tiden, att lyssna och prata och låta den personen veta att du alltid finns där för att stötta! Ofta tror jag också man kan behöva professionell hjälp av pyskologer eller kuratorer. Ibland kan det ju vara skönt att prata med någon som man inte står nära som familj eller vänner. Tror också det hjälper att prata med andra i samma situation- söka upp stödföreningar och andra forum där man kan träffa människor som varit med om samma sak.

12:14, 14 July 2013

Fredrik: Jätte bra; ruggigt äkta

12:14, 14 July 2013

Sigge: Har man ett barn som är så ung, hur kan man ta livet av sig då? Är inte det otroligt egotrippat?

Emma Broström - manusförfattare: Det är lätt att tänka att det är egotrippat och självupptaget att inte tänka på sina barn när man tar sitt liv. Men är man sjuk tänker man inte klart. Psykisk sjukdom är också en sjukdom som gör att man kanske inte alltid är sig själv.

12:16, 14 July 2013

Förälder: Vad skulle du ha gjort i mammans kläder? Hon kanske har fullt upp med sin egen sorg.

12:20, 14 July 2013

Emma Broström - manusförfattare: Själklart är det svårt att ta hand om andras sorg när man har fullt upp med sin egen! Men jag tror att det alltid är viktigt i alla lägen att försöka lyssna på sina barn och ta allt de säger på allvar. Att vara lyhörd. Självklart är det mycket svårare när man själv befinner sig i en krissituation. Men hamnade jag i den situationen hoppas jag att jag skulle söka hjälp hos andra, familj, vänner och profesionella psykologer, kuratorer och andra som kan finnas där!

12:19, 14 July 2013

Amanda G. : Vad ska man göra om man är nära på att skada allså försöka skära sig själv?

Emma Broström - manusförfattare: Man ska söka hjälp! Det finns hjälp att få! Människor man kan prata med! Om man inte har någon vuxen eller vän i närheten så finns det ungdomsmottagningar eller psykologer och kuratorer och forum på nätet man kan vända sig till!

12:24, 14 July 2013

Liv: Vilken färg är det i magen när allt känns orättvist?

Emma Broström - manusförfattare: Jag vet inte. För mig brukar det ofta kännas bara tomt. Någon slags genomskinlig transparent färg!

12:25, 14 July 2013

oxe: Hej, har du varit med om något liknande som maxim? eller känner du nån?

Emma Broström - manusförfattare: Jag har haft vänner som har tagit sitt liv. Och familj som försök många gånger men turligt nog inte lyckats. Och så miste jag min pappa när jag var ung. Han tog inte livet av sig men dog väldigt hastigt under chockartade omständigheter. Efter att han dött blev jag väldigt väldigt sjukt. Jag var helt övertygad om att jag var fysiskt sjuk och att jag skulle dö. Men jag hade en djup depression och panikångest.

12:28, 14 July 2013

Viola: HEj Emma! Ungefär hur lång tid tar det att skriva manus till ett sånt här program? När vi skriver i skolan tycker jag vi aldrig får tillräcklig med tid!

Emma Broström - manusförfattare: Det tar lång tid att skriva! Och ofta är det kanske inte själva tiden man sitter vid datorn eller vid pappret som tar längst tid. Det är all tankeverksamhet och research man håller på med innan man skriver och under tiden som tar lång tid. Den här serien har vi hållit på med i ungefär ett år!

12:31, 14 July 2013

Varit med: Jag har varit med om något liknande. Det var en närstående (inte förälder) som tog livet av sig. Jag vet att jag indirekt var "skyldig" (jag reste bort under lång tid fast personen hade talat om självmord många gånger) men jag kände inte någon skuld. Jag ansåg att man har ansvar för sitt eget liv. (Jag var drygt 20). Men jag skulle aldrig våga säga till andra att jag var inblandad, för det får man ju inte. Kan det inte vara både och? Att det visserligen är ens eget ansvar om man begår självmord, men också att jag kunde ha förhindrat det?

Emma Broström - manusförfattare: Man har ansvar för sitt eget liv! Och jag tycker verkligen inte att man kan vara "skyldig" om man som du reser bort fast man vet att någon är suicid. Jag tror inte på att en individ är skyldig till någons självmord. Men det är mycket vi som samhälle kan göra för suicid prevention!

12:34, 14 July 2013

L: Hur blev du författare? Är det stor skillnad att skriva för radio och i andra sammanhang?

Emma Broström - manusförfattare: Jag har alltid skrivit, sen jag lärde mig skriva. Men det var inte förrän jag gick på högstadiet som jag började skriva pjäser och filmmanus. Efter det har jag gått en rad manusutbildningar, bla. Teaterhögskolan i Malmös Dramatikerutbilding, IHTV i Göteborg, Filmhögskolan i Göteborg och STDH. Tror jag sammanlagt utbildat mig inom manus och skrivande i sex år... Att skriva för radio är lite som att skriva för film, bara att man inte ser några bidler;) Det är ganska stor skillnad mot att skriva skönlitterärt eller att skriva för teaterscenen!

12:37, 14 July 2013

Benjamin Thorén: Vi kör en fråga till innan vi avslutar dagens chatt med Emma.

12:37, 14 July 2013

Amanda G. : Hej. Vad ska man göra om man vet att en kompis är på väg att ta livet av sig. Eller att den mår jätte dåligt hela tiden. Eller att den ljuger hela tiden. För jag har en kompis som ljuger hela tiden. Men hon vågar inte erkänna att hon ljuger hon säger nej det är sant jag ljuger inte. Och sen blir vi osams. Och hon säger jag ska ta livet av mig. Jag orkar inte ha en sån kompis vet inte vad jag ska göra. Men nu är vi sams igen. Men jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne.

Emma Broström - manusförfattare: Det är jättesvårt att hjälpa någon som ljuger och inte erkänner att den ljuger. Och som mår dåligt. Det enda du kan göra är att försöka prata med någon vuxen om hur hon mår. Kanske hennes föräldrar? Och ibland kanske man behöver få lite avstånd från en sån kompis. Man ska absolut inte vara kompis med någon som säger att man ska ta sitt liv. Kan du prata med någon vuxen?

12:39, 14 July 2013

Benjamin Thorén: Vi tackar manusförfattaren Emma Broström för att hon kom och chattade med oss här på #Terapioffer. Nästa helg blir det nya chattar!

12:39, 14 July 2013

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".