Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En radiodramaserie för unga i 15 delar. Programmet har slutat sända.

Här är chattet med Jenny Jägerfeld - fråga för fråga

Publicerat torsdag 25 juli 2013 kl 22.39

#Terapioffers andra del, den om Maxime, avslutades på söndagetn.

Då chattade psykologen Jenny Jägerfeld med lyssnarna. Här kan du läsa alla frågor och svar!

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Hej! Nu kan ni skicka frågor till mig som rör Maxime, Terapioffer eller tankar som väckts i dig om psykisk ohälsa!

12:10, 28 July 2013

lyssnare: Har du varit med om ett fall som Maximes, med en förälder som begått självmord?

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Ja, dessvärre. Det är alltid otroligt tungt när det händer, att se barnets/barnens sorg och den andre föräldern som försöker kämpa vidare samtidigt som hon/han själv är tyngd av sorg. Men även om det inte känns så i början så går det att hitta ett sätt att leva med det, men det tar tid och man brukar behöva hjälp.

12:12, 28 July 2013

En mormor: Så otroligt starkt, jag gråter.....

12:17, 28 July 2013

M.: Vilka är de vanligaste reaktionerna hos barn vars föräldrar har tagit livet av sig?

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Man kan reagera på så många olika sätt. Man blir förstås ledsen och gråter, en del blir arga (på föräldern som tagit sitt liv, på föräldern som finns kvar, på allt i allmänhet), man kan reagera som Maxime, med mer kroppsliga symptom. En del blir utåtagerande, en del mer inåtvända, en del försöker att sörja tyst för att deras kvarvarande förälder själv är så ledsen. Det kan se ut på väldigt många olika sätt. Man brukar prata om att barns sorg är randig. Mitt i allt det ledsna eller arga, kan barnet plötsligt leka och vara glatt igen. Det kan finnas stunder när barnet känner att livet nästan är som vnaligt igen. Man orkar inte sörja precis precis hela tiden. Men med de här ränderna kan man tänka sig att de är tjockare och svartare till en början (sorgen och förtvivlan tar stor plats) som bryts av av tunnare vita (kortare stunder av glädje och framtidhopp). Sen blir de vita, de ljusa stunderna allt fler och längre, så ränderna förändras.

12:20, 28 July 2013

val: Brukar flickor och pojkar reagera på samma sätt?

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Jag tänker att det beror mer på hur man är som person är vilket kön man har. Men jag kan tänka mig att det skulle kunna vara lite vanligare att pojkar har en högre tendens att agera ut och att flickor kanske har en högre tendens att vända det inåt, precis som man ser när det gäller andra svårigheter som drabbar dem. Det är ju traditionellt sätt så att det är mer okej för flickor att gråta (än för pojkar) och mer okej för pojkar att vara arga (än för flickor). Men som sagt, det är nog mycket individuellt.

12:24, 28 July 2013

B.J: Går aldrig sorgen över? undrar jag som har egen erfarenhet efter min pappas död. Det skedde för över 30 år sen men ändå kommer det upp

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare:

Hej! Vad svårt för dig. På ett sätt kanske sorgen alltid finns där, men man kan hoppas att den förändras som ett öppet sår mer blir till ett ärr. Att de allra smärtsammaste känslorna inte är lika desperata längre. Men jag vet ju inte hur det är för dig. Varje människa och varje sorg är unik men vi kan känna igen oss i varandras upplevelser.

Forskaren William Worden skriver att sorgen är viktig för att den har en uppgift och det är den här:

- Acceptera innebörden av förlusten

- Arbeta sig igenom sorgens smärta

- Anpassa sig till nya levnadsförhållanden utan den döde

- Känslomässigt omplacera den döde och gå vidare i livet.

Om du känner att sorgen fortfarande är mycket stark så kanske du fortfarande är kvar i något av dessa steg och behöver professionell hjälp att bearbeta den för att komma vidare?

12:29, 28 July 2013

lyssnare: Det verkar som om tjejen är den vuxna och inte mamman... Brukar de vara så!

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Ibland tror jag tyvärr att det kan bli så. En del barn som har en förälder som dött (hur det än skett) beskriver det som att de var tvungna att bli vuxna direkt. Kanske sörjer den kvarvarande föräldern så mycket att de har svårt att få möjlighet att släppa fram och få plats med sin egen sorg. Men det är då man behöver hjälp utifrån, så att både mamman och Maxime kan få plats med sin sorg.

12:32, 28 July 2013

Lena: Vad kan man göra om man är kompis med en person som har det som Maxim?

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Jag tycker man kan försöka stötta så mycket man förmår och orkar. Men det behöver inte handla om att man ska vara den andres terapeut. Man kan fråga hur kompisen vill att man ska göra. Ska man fråga om hur det känns och hur han/hon mår? Eller känns det skönare att bara vara tillsammans, kanske bara hänga ihop, kolla på film eller ta promenader eller vad man nu känner för att göra. Om man märker att hon/han mår extremt dåligt och inte har sökt hjälp så kan man uppmana henne eller honom att göra det. Man kan söka hjälp på BUP eller på Randiga huset som är ett ställe där de är experter på sorg och på folk som har förlorat någon som står dem nära.

12:36, 28 July 2013

M.: Är det inte jobbigt att höra alla historier när man är psykolog? Hur gör du för att inte må dåligt? Du måste ju ha hört om all misär i världen.

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Jo, det kan vara verkligt jobbigt, för man lider med den som mår dåligt. Men det är ju ändå inte på samma sätt som när en vän berättar om hur hon/han mår. När jag har en patient i terapirummet tänker jag på ett annat sätt och har kanske mer strategier eller teorier i ryggen som jag kan använda mig av. Men känslorna som kommer upp i mig är också till god hjälp. de hjälper mig att förstå och vara empatisk.
När jag sitter med en vän lyssnar jag bara och är förhoppningsvis empatisk, men jag har inga strategier för hur vi ska komma vidare etc. Ofta har vi psykologer handledning och där kan jag själv få hjälp med att hantera de terapier där jag tycker att det känns extra tungt eller där jag inte kommer vidare. Det är en stor hjälp tycker jag.

12:41, 28 July 2013

Benjamin Thorén: Vi tar ytterligare en fråga innan vi avslutar chattet med Jenny Jägerfeld.

12:42, 28 July 2013

val: Tror du att Maxime blir starkare av att ta hand om sin lillebror? Kan det stärka en person att få ta ansvar?

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Ja, ibland kan det nog vara så. Att man får en tydlig uppgift och en mening. Hon kanske tänker "jag ska skyddda honom eller fortsätta leva för honom, jag ska ta hand om honom". Men det håller ju bara så länge hon också får plats med sin egen sorg. För det är nödvändigt att sörja och ibland kan man behöva hjälp med det, som Maxime behöver. Hon är ju liksom så arg på sin pappa att det inte får plats någon sorg, utan den manifesterar sig i kroppen istället. Där hjälper psykologen henne att skala bort ilskan, för att se vad som döljer sig under. Och där finns sorgen och saknaden. Ibland kan det vara så, att en känsla liksom ligger och täcker över en annan. Det kan vara lättare, kännas skönare att vara arg än att vara ledsen.

12:45, 28 July 2013

Benjamin Thorén: Vi tackar Jenny Jägerfeld så mycket för alla svar. Hon kommer tillbaka och chattar nästa vecka, för då startar de fem avsnitten i #Terapioffer som handlar om Pim. Och det är Jenny som står som manusförfattare för de avsnitten. Vi ses!

12:46, 28 July 2013

Jenny Jägerfeld - leg. psykolog och författare: Tack alla ni, för alla bra och viktiga frågor! Kom gärna och chatta gärna med mig den 3 aug runt 12.00 typ.

12:47, 28 July 2013

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".