Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Konserthuschef Helena Wessman bloggar om sitt arbete med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören...

Förnyelse eller förstörd upplevelse

Publicerat fredag 14 november 2014 kl 17.27

Jag vaknar fylld av tankar. Gör vi rätt som tänjer konsertformerna eller skrämmer vi bort publiken? Kunde vi ha lagt upp Interplay på ett annat sätt? Har vi informerat tillräckligt?

Med vår satsning Interplay vill vi sätta musiken i ett vidare sammanhang och har därför bjudit in vetenskapsmän och konstnärer som talar om sitt expertområde i förhållande till vår konstform, den symfoniska musiken.

Talare hittills har varit matematikern Marcus du Sautoy, hjärnforskaren och pianisten Fredrik Ullén, konstnären Conrad Shawcross och författaren och människorättsaktivisten Candace Allen. Igår fick vi lyssna till retorikern Sam Leith - och Sveriges Radios Symfonikers chefsdirigent Daniel Harding, förstås.

Interplay är sprunget ut Hardings stora nyfikenhet på världen och vetenskapen. I introduktioner, samtal och (som igår) regelrätta föreläsningar delar han generöst och med stor briljans med sig av sin vida beläsenhet.

Interplays föreläsningar har presenterats olika. Marcus du Sautoys tal och Hardings föreläsning igår låg inbäddade i konserterna. Candace Allen, Fredrik Ullén och Sam Leith föreläste och samtalade med Harding under separata samlingar i anslutning till konserterna. Conrad Shawcross rörliga konstverk Timepiece, som hänger över scenen, fick under en konsert kommentera musiken och presenterades sedan under ett separat samtal mellan Shawcross och Harding.

De fristående föreläsningarna lockar en allt större publik. Huvudsakligen åhörare från konserterna, men också sådana som kommer enbart för detta. Det ligger helt i linje med vår ambition och vi noterar nöjt att publiken fyller salen med entusiastisk laddning.

Det som väcker mina tankar denna fredagsmorgon är de Interplay-inslag som vi har vävt in i konserterna. Erbjuder de den förnyelse av konsertformen som så många efterfrågar eller upplevs de mest som ett intrång i den heligaste av ritualer, att sitta tyst och stilla i en konsertsal och insupa musik tillsammans med andra?

Av publikens reaktioner att döma är båda lika sant. Vissa är djupt upprörda över att ha fått sin konsertupplevelse förstörd. Andra säger att Interplay har givit dem en ny syn på livet och musiken.

Gott så. Förändringar väcker starka känslor och som konserthuschef finner jag det betryggande att vår publik tar sig tid att meddela oss sin synpunkt. Då är kanalerna ännu öppna och vi kan jämka oss samman.

Värre är det med dem som inte har uppfattat vad de skulle få vara med om. De som säger sig vara lurade. Det bekymrar mig förstås mycket. Uppenbarligen brister vår kommunikation ibland. Till det kommer viss spontanitet vad gäller Interplays upplägg. Vi kommer på saker för sent och hinner inte berätta. Där behöver vi bli bättre.

Det alltigenom positiva med Interplay är det spännande innehållet. Åtminstone jag har lärt mig massor och lyssnar på ett nytt sätt till den musik våra ensembler framför.

Väldigt roligt är också att vi får tillfälle till direktkontakt med publiken. Många har hört av sig till mig och mina kollegor per mejl och telefon. Fortsätt gärna med det. Vi är alltid redo att diskutera vår verksamhet och lär oss något nytt av varje samtal. Personligen nås jag bäst på helena.wessman@sverigesradio.se.

Den nya regeringens kulturpolitik diskuteras häftigt. Särskilt en debattartikel av kulturminister Alice Bah Kuhnke har väckt starka känslor. "Floskulös", "flummig" "ett staplande av självklarheter" heter det bland annat.

Jag håller inte med.

Det jag läser in är ett försök att lyfta fram kulturen som ett allmänpolitiskt viktigt område, ja som ett fundament för själva demokratin. Och hur klyschigt det än må vara, sådant uttalas sällan av svenska ministrar. Därför väljer jag att ännu en tid vila i förhoppningen att Stefan Löfven och hans regering menar allvar med löftet att stärka kulturens position i samhället.

Ett viktigt steg togs med gårdagens beslutet att, i enlighet med förra regeringens förslag,  avveckla den förordning  som reglerar scenkonstens pensioner, PISA. Det betyder att branschorganisationen Svensk Scenkonst äntligen kan komma igång med att ihop med de fackliga parterna skapa ett rättvist och ekonomiskt hållbart system för pensioner och omställning.

Helena Wessman, den 14 november 2014

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".