Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Konserthuschef Helena Wessman bloggar om sitt arbete med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören...

Musikens goda kraft belagd genom forskning

Publicerat lördag 29 oktober 2016 kl 12.34

Musikens goda kraft har belagts genom forskning flera gånger om. Därför är det viktigt att alla barn ges möjlighet att spela musikinstrument och sjunga. Men musicerandets "superegenskaper" gäller främst för oss som är amatörer. För professionella sångare och musiker är utövandet lika mentalt och fysiskt krävande som för elitidrottare.

Jag bombar sociala medier med artiklar om vikten av att barn får lära sig att spela musikinstrument och sjunga och en musikervän föreslår att vi ska bilda ett politiskt parti, "ASI - Alla spelar instrument". 

Vi tramsar, men i botten finns en frustration över att forskningen inte får genomslag. Ännu är det långt till att musikundervisning tillmäts lika stor vikt som idrott, fast dess betydelse för barns utveckling belagts flera gånger om. 

Den artikel jag senast delade handlar om missuppfattningen att smarta telefoner och pekskärmar ger god stimulans åt barns växande (SvD 29/10).  

"Tvärtom. Det finns belägg för motsatsen", säger professorn i barnmedicin Hugo Lagercrantz."Det som drar med skärmar är ofta den där kicken, ett behov som skapas och som sedan kan bli tillfredsställt. [---] Nu adapterar vi barn till att förvänta sig den typen av kickar och omedelbar tillfredsställelse." 

Professor Lagercrantz påpekar att datorbaserad problemlösning måste kräva ihärdighet för att ha positiv effekt. När barn sitter med sina skärmar missar de också fysisk och emotionell träning, att leka själva och utveckla fantasin.  

"Det är också viktigt att barn spelar instrument och sjunger", säger han. "Och det är sådant som kräver att man utvecklar färdigheter under många år utan att förvänta sig omedelbara kickar." 

För min musikervän och mig är det han säger självklart. Vi är båda uppvuxna inom musiken och vet av egen erfarenhet och genom iakttagelser i närmiljön att musicerande gör gott för både kropp och själ. 

När jag nästan 20 år efter avslutad musikerkarriär tog upp spelandet igen, var det i en period då jag på grund av hårt arbete var fysiskt och mentalt sliten. Jag hade alltid ont någonstans och närminnet var minst sagt skruttigt. För att komma ihåg var jag tvungen att skriva ned precis allt. 

Nu var inte det skälet till att jag beslutade att lära ett nytt instrument, utan det var för att bota smärtan över att i dagligt umgänge med fantastiska musiker inte ha någon egen relation till musiken. Vid den tiden var jag VD och konstnärlig chef för Göteborgs Symfoniker. 

Eftersom jag både privat och genom jobbet umgås med skickliga instrumentalpedagoger visste jag att det särskilt i början är viktigt med daglig övning. Sagt och gjort. Varje dag innan jag jobbet satt jag med mitt instrument. 

Jag var som sagt mentalt sliten, så koncentrationen räckte inte längre än tiotalet minuter. Men jag höll ut och kunde så småningom öka övningsmängden till både trettio och sextio minuter och belönades genom att jag för varje dag blev aningen mer förtrogen med mitt instrument. 

Länge fick jag välja mellan musikaliskt uttryck och förmågan att ta mig igenom de enkla små stycken jag ägnade mig åt. I takt med att motoriken kom på plats ökade koncentrationsförmågan och så småningom också simultankapaciteten tills jag faktiskt klarade att både musicera och spela rätt. 

Musikutvecklingen följde mig in i vardagen. Jag kunde släppa mitt krampaktiga tag om anteckningsboken och alltmer kreativt göra bruk av det stora informationsintag som hör till mitt yrke. Också fysiskt kvicknade jag till. Stressrelaterad smärta vandrade inte längre genom kroppen. 

Nu har jag hållit på i fyra och ett halvt år och har hunnit bli ganska duktig på mitt instrument. Jag har också börjat ta sånglektioner och sjunger i kör.  

Även om uppdraget som konserthuschef i Berwaldhallen är minst lika komplext och krävande som det i Göteborg upplever jag mig nu som mest mentalt spänstig sedan trettioårsåldern. Morgonens koncentrerade övning följer mig genom dagen och efter varje körövning är jag piggare än innan. 

Att min upplevelse av musikens goda kraft är "sann" bekräftas av aktuell forskning. Därför är det viktigt att alla barn ges möjlighet att lära sig ett musikinstrument. 

Dock måste jag påpeka att musicerandets "superegenskaper" gäller för oss som är amatörer. För professionella sångare och musiker kan utövandet vara precis lika mentalt och fysiskt nedbrytande som för elitidrottare.  

Ju skickligare man är, desto större blir kraven från en själv och omgivningen att alltid prestera på topp. Hård press är för många en stimulans, men leder ofta också till svackor av tvivel och ångest inför de ständiga prestationskraven. 

Och att, som Radiosymfonikerna igår, framföra stora, långa och tungspelade symfonier kräver sin fysiska tribut. Bland orkestermusiker är hörselproblem och smärta i axlar och rygg vanligt förekommande.  

Hjärtskärande vanligt, tycker jag som har arbetsmiljöansvar för Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören. Ibland är det så att jag vill gråta då de berättar hur ont det kan göra dem - till kropp och själ - att frambringa de makalösa musikupplevelser som kommer publiken till del. 

Min ödmjukhet inför professionella musikutövare växer sig allt starkare. Så lika viktigt som jag tycker att det är att barn får musicera, tycker jag att det är att samhället värnar sina konstnärer. Det är alltför lätt att säga att de får nöja sig eftersom de "har sitt yrke som hobby" (åh, så trött jag är på det uttrycket).  

Professionella sångare och musiker är som regel högutbildade personer med upp till tio års akademiska studier i bagaget. De har ofta sjungit och spelat under strukturerade former sedan tidig ålder och måste med nödvändighet ägna sig åt daglig förkovran under hela sin yrkesverksamma tid. För det förtjänar de vår djupaste respekt. 

Bloggen gör nu uppehåll i en vecka. 

Helena Wessman, den 29 oktober 2016. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".