Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

TEMPO: Minnet av ett jordbävning

Publicerat torsdag 9 november 2006 kl 08.02

Just nu pågår dokumentärfestivalen Tempo i Stockholm, där man idag visar den prisbelönta filmen ”Röster från Bam”. 2003 skakades den iranska staden Bam av en mycket stor jordbävning och minst 40 000 människor omkom. De nederländska filmarna Aliona van der Horst och Maasja Ooms har besökt det som blev kvar efter förstörelsen. Jenny Teleman har sett ”Röster från Bam”.

Är det någon minns… den där ganska stora staden i södra i Iran som pulveriserades i för tre år sedan? Det är sånt man så lätt glömmer.

Skuggan av den finns kvar i allafall, några lergrå ruiner, lite tält, halva hus och en gränslöshet av damm fullbebodd av människor, efterlevande och jordbävningsdöda, med bara en tunn nästan genomskinlig väv emellan. Filmarna i den söndersmulade staden lyssnar noga till alla dessa dödas viskningar. Ur fotot på föräldrarna på skänken hemma hos syskonen som blev ensamma kvar. De filmar diskvattnet ur vilket mamma brukar prata med sin äldsta dotter varje kväll, dröjer vid hundratals amatörfoton, på män, kvinnor, spädbarn, mormödrar, som alldeles nyss fanns där och badade i baljor, gifte sig, åt gröt och stod i. Försiktigt, nästan saktmodigt kritas konturerna av den oändliga katastrofen upp i gruset. Explosionen som vände allas själar ut och in, lämnade dem i ett efterskalv utan slut. Den nygifta, hon som fortfarande talar med sin man varenda dag och gråter utan att veta varför vid tanken på den nya friaren. Som är så snäll. Kameran stannar en stund hos kvinnan som en kväll beställer ett skärmbildspel till datorn. Ett collage av foton till minne av sina söner och ”jag ska göra det så snyggt”, säger den unge datateknikern, jag gjorde samma sak för mina föräldrar.

Vad var det Gud ville? undrar änkan. Varför lät han mig köra genom stan den där sista kvällen innan?Var det för att ge mig ett minne?

Om man någonsin lyckas fånga ett minne med en kamera då ser det ut exakt så här som de viskande, saknande, sörjande rösterna från resterna av Bam.

                                                           Jenny Teleman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".