Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Dead Man Walking - Nunnan och den dödsdömde opera i Malmö

Publicerat måndag 13 november 2006 kl 11.05

1993 skrev nunnan syster Helen Prejean en bok om sitt möte med en dödsdömd fånge, en bok som blev mycket läst och omdiskuterad. Två år senare gjordes filmen Dead man walking med Susan Sarandon och Sean Penn och efter ytterligare fem år kom en operaversion som hade urpremiär i San Francisco år 2000, det var debut för den amerikanske tonsättaren Jake Heggie.

Så i helgen, på Malmö Opera, skedde Nordenpremiären på Dead man walking. Per Feltzin var där.

Den här berättelsen är en sån som varje skapande människa - varje tonsättare, författare, filmare - letar efter med ljus och lykta. En bärande berättelse om liv och död, skuld och straff, moraliska dilemman, komplicerande faktorer och allt gestaltat i ett möte mellan främst två människor. Det är en oerhört gripande berättelse - och opera. Och den är ur verkligheten. 

En nunna, Syster Helen, möter en dödsdömd fånge och hon börjar arbeta med att förvandla hans dödsstraff till livstid. Samtidigt försöker hon få honom att ta ansvar för de brott han gjort. Det är alltså ingen berättels kring frågan om han gjorde det eller inte. Han var verkligen på platsen tillsammans med sin bror, han var med om att döda ett ungt par efter att först ha våldtagit henne. Det här visas också omedelbart - på scenen. Tydligt men inte snaskigt utdraget.  

Berättelsens fråga är alltså kring skuld, ansvar och rättvisan i hämnden. De fyra föräldrarna till de unga är också med på scenen. En av de starkaste scenerna i hela operan är på parkeringsplatsen utanför benådningsnämndens kontor. Tyvärr har jag inte fått ljudet till det, men det är en sextett där Syster Helen, den dödsdömdes mamma och de fyra föräldrarna sjunger.  

Vilka val gör du? Kan du vara med i båda lägren samtidigt? Tre mödrar fulla av sorg. Hur många ”jag är ledsen” kan man säga och fortfarande mena det?  

Den 45-årige Jake Heggie har skrivit mycket för röster och det märks. Hans sångcykler sjungs av de stora amerikanska sångerskorna. Här skapar han en imponerande sammansmältning av de senaste dryga hundra årens klassiska musik - med religiösa, folkmusikaliska stämningar också.  

Det är ett påträngande emotionellt drama han har skapat. Den som till exempel älskar Puccini och hans Tosca kommer inte att bli besviken, Heggie måste ha sneglat åt den dramaturgiska uppbyggnaden där och melodins lockelse.  

Och musikaliskt är det hög klass i Malmö - allt lett av Joseph Wolfe. Framförallt blir jag så lycklig över sångarnas jämnhet. Också de med få ord att sjunga gör sitt yppersta. Men förstås är det Miriam Treichl som syster Helen, Samuel Jarrick som den dödsdömde och Ethel Schelin som hans mamma som gör att dramatiken övertygar på djupet.  

Regissören Stewart Laing har verkligen jobbat med den svårarbetade stora scenen i Malmö. För att få närhet i vissa partier och helheten i övrigt har han skapat en miniscen mellan publiken och orkesterdiket. Där möts de två. Jag tycker det är en utmärkt lösning. 

En enda fundering har jag och det gäller närvaron av föräldrarna till de döda. För att få hela dilemmat bättre belyst tycker jag att librettisten Terrence McNally skulle ha låtit dem höras mera. Svärtan i samtalen om att bekänna sitt ansvar blir tydligare när föräldrarnas sorg tränger sig på. Då blir också frågan om förlåtelsen - vårt hjälpmedel i den här världen - så mycket större. Hur mycket kan man förlåta? Hur långt sträcker sig den? Hur många kan nås av förlåtelsen?

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Medverkande:

Musik: Jake HeggieText: Terrence McNally efter en roman avsyster Helen PrejeanDirigent: Joseph Wolfe/Per-Otto JohanssonScenografi & kostym: Stewart LaingLjus: Zerlina HughesLjud: Roger GansRegi: Stewart Laing

I rollerna:Syster Helen Prejean: Miriam TreichlJoseph de Rocher: Samuel JarrickMrs Patrick de Rocher: Ethel SchelinSyster Rose: Suzanne FlinkGeorge Benton, fängelsedirektör: Marcus JupitherFader Grenville: Joachim OttossonKitty Hart: Malin Liljefors Parkler/Kristina W SvenssonOwen Hart: Eric LavoipierreJade Boucher: Ellika Ström MeijlingHoward Boucher: Luiz TenagliaMC-polis: Magnus LoftssonÄldre bror: Johan PalmqvistYngre bror: Oliver Daugaard/David GustafssonSyster Catherine: Ingegärd HenningssonSyster Lillianne: Danka MilacicFångvaktare 1: Jonas BjerkénFångvaktare 2: Thomas ScottFörsta modern: Yvonne HelanderMrs Charlton: Helena Härnryd5 fångar: Björn Broström, Per Fernesten, Johan Hallsten, Erling Jensen, Magnus SkoogSyster May: Elena Jordan/Malin Delandertonårsflicka: Josefine Gellwar Madsentonårspojke: Rasmus MononenAnthony de Rocher/vakt/basketbollspelare: Benjamin GoudetJuristbiträde/liftare/vakt: Sebastian OrreJimmy Charlton: Erik Bäcker/Pontus Bengtsson Malmö OperakörMalmö OperaorkesterBarnkör från Kulturskolan i Lund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".