Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Allt om Bagdad i Umeå

Publicerat tisdag 14 november 2006 kl 07.47

För en dryg vecka sen, den 5:e november 2006, föll dödsdomen mot Saddam Hussein i Bagdad. Samma dag hölls en synnerligen vältajmad vernissage på Bildmuseet i Umeå. Nämligen för den tredje delen i den franska curatorn Catherine Davids serie under rubriken ”samtida arabisk bild”. Tidigare utställningar har porträtterat städerna Beirut och Kairo. Nu har turen kommit till just Bagdad, och Irak.

Mårten Arndtzén har sett ”Samtida arabisk bild: Irak” i Umeå.

Utställningen pågår till den 21 januari nästa år.

”När allt annat misslyckas: avrätta diktatorn”, kommenterar bloggen Riverbend dödsdomen mot Saddam Hussein, den 5 november.

Riverbend är pseudonym för en irakisk ung kvinna som beskriver händelserna i mellanöstern och Irak på bitter men slagfärdig engelska. ”Så här fria är våra medier idag” skriver hon och visar skärmbilder från två irakiska tv-kanaler som stängdes när dom rapporterade från demonstrationer mot dödsdomen. ”Välkomna till det nya Irak.”

Men sen 5 november har hon inte skrivit nåt mer. Inget om amerikanska kongressvalet, eller Rumsfelds sorti. Kanske har hon strukit med, kanske är hon bara upptagen med annat.

Att göra en utställning om ett land i krig medan det pågår är naturligtvis ingen enkel sak. Inte ens om man kallar utställningen för ”plattform” istället, och lägger tyngdpunkten vid dokumentärfilm, bloggar och andra former av journalistik.

Det blir nästan komiskt när man hänger upp ett 20-tal utskrifter från en nätbaserad konsttidskrift på väggen, omsorgsfullt överförda på vackert rispapper – men alldeles oanvändbara, för oss som inte läser arabiska. Och är det verkligen tänkt att jag ska stå och glo i 52 minuter på några mustaschkillar som har sammanträde, bara för att dom representerar den irakiska oppositionen innan kriget, när jag ändå inte fattar ett ord av vad dom säger?

Då känns det mer meningsfullt att titta på diabilderna från The Arab Image Foundation: svart-vita påminnelser om en annan tid, en bättre värld – då Bagdad var en mångkulturell metropol full av jazzorkestrar, pinuppor och Errol Flynn-kopior. Bilderna visas okommenterat, men öppnar ändå ett rum för fantasin. För en nyfikenhet på vad Irak egentligen var, innan Saddam och Bush.

Lite av den kan man få stillad i dokumentärfilmen ”Glöm Bagdad”, om några gamla män som flydde Irak på 40-talet, på grund av sin kommunistiska övertygelse. Och hamnade i Israel eftersom dom var judar. En fantastisk historia, som till sist ändå handlar mer om det nya hemlandet än om det gamla.

Och det är lite haken med hela den här utställningen. Att den är så mycket en historia om exil – eftersom nästan alla konstnärer och intellektuella lämnat Irak, dom flesta redan under Saddam. Nu sitter dom i Jordanien eller Tel Aviv och längtar hem, eller så flyger dom in på blixtvisiter med videokameran i högsta hugg. Kommer hem med bilder på upplopp och skrikande män, av precis det slag vi ser på nyheterna varenda dag.

Det här är den tredje utställningen i franska stjäncuratorn Catherine Davids serie om ”samtida arabisk bild”. Jag har följt den med stort intresse, men nu önskar jag nästan att hon ville stanna till, avstå från att skynda vidare till någon ny arabisk metropol. För jag vill veta mer om Baghdad. Det som en gång var, och det som kanske skulle kunna bli.

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se 

Bildrutan 15 nov 14.03 och 16 nov 18.15 handlar också om den här utställningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".