Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fripassagerare och Fripassageraren

Publicerat onsdag 15 november 2006 kl 08.56

Två böcker med intill förväxling lika titlar har utkommit i höst, två berättelser om havet och dess moderna gratisresenärer. Faktaboken ”Fripassagerare”, av frilansjournalisten Ulrika Hallin, som länge följt sjöfartsfrågor, samt den kanadensiska romanen ”Fripassageraren” av Robert Hough i översättning av Ulla Danielsson

Få ord är laddade med sådan romantisk klang som Fripassagerare. Man ser lätt framför sig hur en charmig lintott ger sig till känna på bekvämt avstånd från land, och sedan får diska eller skala potatis medan man stävar vidare mot varmare breddgrader. Men det var länge sedan. Dagens fripassagerare flyr inte från tristessen till äventyret, utan från förtryck och förföljelse mot en (ofta fåfäng) förhoppning om frihet. Och på fartyget där de smiter ombord, är förhållandena radikalt förändrade. Här råder global konkurrens med stenhård tidspress och underbemannad besättning från låglöneländer. Här har varje sekund sitt pris, ett fartyg som står stilla innebär en förlust på tiotusentals dollar per dag för redaren. I enlighet med antiterroristlagarna är säkerhetskraven i hamnarna extrema i dag, och det är i praktiken omöjligt att sätta iland en dokumentlös fripassagerare i följande hamn som reglerna säger, eller åtminstone förenat med mycket stora kostnader, böterna i USA ligger på 55.000 dollar per fripassagerare. Så vad gör man då med dem? En del skeppare håller dem inlåsta ombord tills man kommer till ett mindre nogräknat land, i upp till ett år har det hänt. Andra skeppare är helt samvetslösa, som den vi möter i romanen ”Fripassageraren” av den kanadensiske journalisten Robert Hough. Den utgår ifrån en verklig händelse ombord på containerfartyget Maersk Dubai 1996. /Hav, vind svagt/ Mitt ute på Atlanten upptäcker man två främlingar ombord. Ingen begriper vad de säger, (kanske är det rumänska?) men de är helt utmärglade och tecknet för hungrig är lätt att förstå. Den taiwanesiska befälhavaren har deras öde i sin hand, men också pressen från redaren på sina axlar. Strax beordrar han därför den filippinska båtsmannen Rodolfo att göra en symbolisk flotte av några tomtunnor. Hundratals sjömil från land i upprört hav tvingas rumänerna överbord. Flotten flyter inte länge. ”För Rodolfo är det som om tiden står stilla - mellan den tidpunkt då fripassagerarna existerar och när de inte kommer att existera längre. Han är häpen, inte så mycket över hur beredvilligt de två männen upphörde att finnas till, som över hur enkelt ondskan kunde dyka upp ur det salta diset och lägga beslag på Maersk Dubai.” Besättningen skräms till tystnad av befälen som ju uppenbarligen inte skyr några medel, inte ens mord, för att behålla kurs och fart. Men sakta börjar det spira en motståndsrörelse och när man senare hittar fler fripassagerare ombord, är det inte längre lika självklart att lyda order, trots att ens eget liv sätts på spel. En mindre skicklig författare hade lätt kunnat förfalla till falsk sentimentalitet och ett gottande i barbariet. Men Robert Hough litar på att historien är tillräckligt fasansfull och medryckande ändå. Han har gjort långa intervjuer med den filippinska besättningen och lyckades efter ett års letande också få tag på en av de rumänska fripassagerarna som förekommer längre fram i boken. Men den som misstänker att Robert Hough ändå har överdrivit för att skarva ihop till en bra historia kan med fördel läsa journalisten Ulrika Hallins bok ”Fripassagerare”. I ambitiösa resereportage från hela världen lyfter hon fram hårresande vittnesskildringar, och man inser att morden på Maersk Dubai bara är några i raden. Verkligheten överträffar * som vanligt * dikten. Men man kan också läsa hoppfulla historier om t ex M/S Tampas norske befälhavare som helt enligt regelboken räddade 438 skeppsbrutna afghaner från deras sjunkande skorv. Det var i farvatten utanför Australien, som vägrade ta emot dem. Det hela utvecklades till en internationell konflikt som blottlade de välbeställda ländernas cyniska inställning till globaliseringens förlorare - de rättslösa flyktingarna. Intressant är att boken ”Fripassagerare” är utgiven av Statens Maritima museer. Det hör inte till vanligheterna att museivärlden publicerar politiskt sprängstoff, men det är faktiskt vad det är. Och man kan bara hoppas att den får den stora publik den förtjänar.

Magnus Berg

magnus.berg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".