Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Dramadokumentär från Dublins utkant

Publicerat fredag 17 november 2006 kl 07.50

”Flickan i husvagnen” är den brittiske regissören Perry Ogdens debutfilm. En dramadokumentär från ett marginaliserat samhälle mitt i Europa, mitt i det moderna Irland där ett traditionellt resandefolk försöker hålla fast vid sin kultur samtidigt som de tvingas tampas med fördomar och sociala problem. I filmen spelar en ensemble amatörer sig själva och det rent dokumentära varvas med arrangerade scener.

I en lång rad gistna husvagnar i kanten av ett genomsurt industriområde bor mamma Rosie. Hon röker så mycket att rösten blivit stenkross, och vartannat andetag försvunnit. Är mycket artig. Hon kan inte läsa och är väldigt noga med att sopa upp den förorende gyttjan som plaskarutanför de små skev dörrarna. Så det ser lite snyggt ut. Hon är är ungefär fyrtio år och ser ut som sjuttitvå. Hon delar vagnarna med sina... tio.... barn.
En skock flickor är det, och några unga män, som fladdar runt runt henne i sina noppiga akrylkläder som de noga valt ut att sno ur Frälsis återvinningsbehållare.
All tid, all kraft går åt. Till krångel. Med att få en vattenkran. Att få behålla en vattenkran. Att få bo kvar. Att inte låta sig uppslukas helt av kvälls-t-spriten framför brasan bland grannarna. Mitt i alltihop försöker flickorna bli tonåringar. Och gör vad tonåringar gör överallt envist, levnadshett, obändigt. Tvättar håret, färgar håret, slänger med håret.
En underlig blandning av drama och dokumentär är det som klippts fram om familjen ur över 150 timmars film. Kameran har flyttat in i husvagnen, under täcket ner i svalget på familjen som behandlar den lika resignerat avmätt som vore den vilken tröttsam myndighetsperson från samhället som helst. En stor surrande, välmenande fluga. Som artigt noteras men inte förändrar det minsta nåt för nån.
I början av 60-talet fanns cirka 3000 resande på Irland, år 2000 fanns 25.000. Medellivslängden motsvarar en bofast irländare på 40-talet. Läser jag i pressmaterialet.
Och det är väl det den gör, ”Flickan i husvagnen”, påminner om hur kort och tunn den är. Vägen till gamla fattigtider. Gränsen mot tredje världen.
Och hur mycket resurser som krävs för att producera en enda, blankhårad, välformulerad, vårtfri, utsövd, välanpassad västerländsk samhällsmedborgare.
Så många tillhörigheter, rättigheter, hushållsmaskiner, privilegier, tandborstar, dokument, och kubikmeter självklart rinnande vatten.

                                                             Jenny Teleman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".