Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konstbranchen kartlagd i bild och text

Publicerat måndag 27 november 2006 kl 07.51

AK3, det är ”Akademiens kommitte för kontroll av konst och kultur”. I alla fall i konstnären Ernst Billgrens nya TV serie som började sändas i Sveriges Television igår. Och konstvärlden lockar även amerikanska tidskriften Vanity Fair. Måns Hirschfeldt har tittat och Mårten Arndtzén har läst.

AK3 är en thrillerberättelse i konstmiljö där en hemlig kommitte sammanträder på Nationalmuseums vind. De har makt att bestämma vad som är bra konst och vilka konstnärer som ska bli framgångsrika. Men huvudpersonerna carl och Katarina, spelade av Sven Ahlström och Anna Petterson, är kommitten på spåren.

Mottagande av AK3 har varit blandat: Natalia Kazmierska i Expressen tycker TV-serien säger mer om Ernst Billgren själv än om dolda maktstrukturer i konstlivet.

Och Jessica Kempe i Dagens Nyheter menar att AK3 kommer för sent: konstvärden har förändrats under det senaste åren.

Själv tycker att det njutningfullt att följa hur konstnären Ernst Billgren fört över sin bildvärld till TV-mediet, hur roligt han uppenbarligen haft i rekvisitaförråden och hur väl hans överlastade estetik gör sig framför kameran. Han tar sig kärleksfulla friheter, inte minst med Stockholms geografi - och det är när själva storyn också blir mer vidlyftig - i de två sista avsnitten - som det hela faller på plats. Eller faller helt utanför ramen men det är nog samma sak.

                                                         Måns Hirschfeldt

Ärevördiga amerikanska tidskriften Vanity Fair kommer nu med sitt första temanummer om konstvärlden någonsin. Tidningen som ingen Hollywoodstjärna någonsin säger nej till, kunde inte i längden ignorera konstscenen - så mycket talang, pengar och kulturell prestige som samlats där de senaste åren.

Och mellan ändlösa storys om stenrika ”filantroper”, och läckra ateljéfoton på tatuerade ynglingar som tänder ciggen med gasbrännarn, ringlar sig ett rundabordssamtal mellan några av branschens celebriteter, där det sägs ett och annat intressant.

Som när Sotheby’s stjärnauktionist Tobias Meyer jämför idag med 1860-talets Paris, och konstaterar att konstnärerna inte längre är ute efter att chocka bourgeoisin, och att borgarna följaktligen inte längre är rädda för konsten.

Men det finns fortfarande konst som inte ens 2000-talets väloljade marknad kan handskas med. Den brittiske journalisten A.A Gill försöker kränga ett jätteporträtt av Stalin i bästa sovjetstil till nåt av auktionshusen, men hugger i sten.

- Vi säljer inte Stalin. Eller Hitler. Det är policy, svarar både Sotheby’s och Christies. ”Här, i hjärtat av den kommersiella civilisationens vitaste elfenbenstorn, lurar alltså en förhistorisk rädsla för bilden av en död demon”, konstaterar Gill.

Det hade nog Stalin trivts med.

                                                       Mårten Arndtzén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".