Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Stor bredd på Wiens Burgtheater

Publicerat torsdag 7 december 2006 kl 08.43

Kulturnytt har tidigare rapporterat om hur den österrikiska nobelpristagaren Elfriede Jelinek åter väckt rabalder, nu med sin nya pjäs ”Ulrike Maria Stuart” som spelas för fulla hus i Hamburg. Hemma i Wien sitter Jelineks författarkollega Marlene Streeruwitz och gnisslar tänder över att hon framställts som en talade vagina i pjäsen. Jelinek har ofta haft problem i sin hemstad och spelas mer i i det kanske mindre konservativa Tyskland. Men hur står det till med teaterlivet i den österrikiska huvudstaden? Maria Edström har sett tre föreställningar på nationalscenen - Burgtheater.

I Wien hänger det lysande tomtar och julklappar i träden utanför Rådhuset, glüwien och bodar med krimskrams lockar wienarna till en ”Christ Kindl Markt”. Men bara mittöver gatan ligger Burgtheater som en mallig pösig bakelse och betraktar avmätt denna orgie i infantil kitschighet. Och så där verkar det vara i Wien, kitsch och avantgarde, barock och modernitet, konservatism och radikalitet sida vid sida. Tex har ju Elfriede Jelinek själv framställts som en talande vagina på scen, men hon tyckte att det var toppen i motsats till den surande Streeruwitz.

Nicolas Stemann, som satt upp flera av Jelineks pjäser, och senast just denna ”Ulrike Maria Stuart” på Thalia i Hamburg, har även regisserat ”Ende und anfang” - en dramatiskt dikt av den tyske hippa dramatikern Roland Schimmelpfennig och som just nu spelas på Burgtheaters scen Akademietheater. Ett drömspel för vår tid, om minnet och livet bland laboratoriemöss, kvinnor utan nycklar och män som vill flyga, berättat i en uppbruten form där texten liksom malts ner i ett slags drömspelsmaskin. Roligt och ja, rörande, lite som om teater Moment i Gubbängen plötsligt hade fått tillgång till Dramatens resurser.

Lika kul har man på ”Höllenangst” av Johann Nestroy på Burgtheaters stora kejserliga scen. Nestroy är Österrikes Moliérè, fast född i början av 1800-talet och föregångare till Wiens tradition av verbal satir som dramatiker som Thomas Bernhard och inte minst Jelinek förvaltat. Och här blir denna förväxlingskomedi en oerhört skicklig blandning av buskis, dagsaktuell politiskt satir och som genomgående gäller för de föreställningar jag sett, otroligt bra skådespeleri. Elegant scenrumskub i masonit av Katrin Nottrodt, här igenkänner man det kontinentala draget i Bente Lykke Möllers scenografier.

”Schlaf” - så heter Jon Fosses pjäs ”Svevn” på tyska, (ännu ej spelad i Sverige) spelas i regi av Luc Bondy, (som nämns i samma andetag som Peter Stein och andra europeiska regiikoner). ”Schlaf” är en lite lurig pjäs om ålder, tid och generationer, och även här imponerar skådespelarna som spelar förhållandevis naturalistisk och inte alls så där dödsrikeaktigt med fornnordiskt långa pauser mellan replikerna som på våra breddgrader. Och det här snabba rökiga wienertemperamentet det mår Fosse inte alls illa av.

Efter att ha sett de här tre sinsemellan mycket olika föreställningarna på Burgtheater slås jag av att den konflikt som så tydligt präglar svenskt teaterliv, det eviga maktspelet mellan regi och skådespeleri, inte verkar finnas här, utan här bottnar skådespeleriet självklart även i de mest utflippade regikoncept. För att traditionen ska provoceras verkar också självklart, precis som att folk blir sura och skäller eller demonstrativt går mitt under en föreställning.

                                                            Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".