Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Loranga, Masarin och Dartanjang på operan

Publicerat måndag 11 december 2006 kl 07.47

Tigrar, giraffer, en mycket ombytlig farfar, en morfar som lever på frön, en arbetsskygg pappa och en gård ute på landet. Och mitt i allt: det lilla barnet.

Den som läst den klassiska svenska barnbokslitteraturen vet att detta är innehållet i Barbro Lindgrens två böcker från tidigt 70-tal om Loranga, Masarin och Dartanjang.

Nu har böckerna blivit opera. I helgen skedde urpremiären på Carl Unander-Scharins fullängsopera för hela familjen - Karl Dunér har regisserat den på Kungliga Operan i Stockholm.

Först och främst: det är en föreställning full med spratt och tokerier, helt i enlighet med de två närmast anarkistiska böckerna. Det gäller både regi och musik. Det tycks som om de båda Karlarna verkligen funnit varandra. Det som den ene skrivit in i musiken har den andre förstärkt och busat till. Det betyder att avståndet mellan scen, orkesterdike och salong många, många gånger upphävs. Redan i foajén dyker poliser med rosa balettkjolar i tyll upp. Då och då kommer folk smygande genom bänkraderna - helt naturligt är en av dem Tjyven Gustaf. Och pappa Loranga har sin tehuvsmössa och morgonrock och farfar Dartanjang är vansinnigt ombytlig. Efter pausen - där man dricker Loranga och äter masarin förstås - tror Dartanjang att han också är dirigent.

Musiken är rytmiskt strukturerad, inte alltid superenkel för sångarna att sjunga vilket hörs här och var, men den är sällan svår för oss lyssnare att ta till oss. Då och då med en viss folkmusikton, ibland med ett stråk av minimalism.

Några funderingar har jag dock. Det finns ett medryckande driv genom hela föreställningen, men då och då, utan att man riktigt förstår varför, så stannar allt av. Det är på gränsen att man tror att de kommit av sig. Jag tror att det ska verka som eftertänksamhetens lugna punkter, men det blir mest longörer utan energi.

Sen är ju böckerna är ju rapsodiska, sprängfyllda av tillfälliga infall. Men det är fortfarande böcker. En form som i sig är så tydlig att den tillåter galenskaper. Men opera är, för ett barn, ofta en ganska förvirrande upplevelse. Ibland rent obegriplig. Då och då i Unander-Scharins opera finns det tillfällen då en stadigare struktur kunde ha givit tokerierna ännu större effekt.

Men - i stort, är det verkligen lyckat. Mitt helt operaovana barnbarn njöt i fulla drag. Och jag fick höra en ny fångarnas kör, när Loranga, Masarin och Dartanjang vill flytta in i fängelset, till Tjyven Gustaf.

Carl Unander-Scharins opera Loranga, Masarin och Dartanjang hade urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm i helgen. Ljudet kommer från SR P2s inspelning, en inspelning som kommer att sändas i sin helhet den 30 december 2006 kl 15.00, i just P2.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Fakta:

Musik: Carl Unander-Scharin
Scenografi: Peder Freiij och Karl Dunér
Kostym: Peder Freiij
Ljus: Hans-Åke Sjöquist
Regi: Karl Dunér
Libretto: Barbro Lindgren
Dirigent: Tobias Ringborg/Joakim Unander

Kungliga Hovkapellet

Loranga: Ola Eliasson / Olle Persson
Masarin: Katarina N. Leoson / Susann Végh
Dartanjang: Ketil Hugaas / JohnErik Eleby
Morfar: Ulrik Qvale / Magnus Kyhle
Tjyven Gustav: Niklas Björling Rygert / Carl Unander-Scharin
Papegojan: Jeanette Bjurling / Marianne Hellgren Staykov
Varmakorvgubben: Per-Arne Wahlgren / Anders Kjellstrand

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".