Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Julens rom-kom smakar aspartan

Publicerat fredag 15 december 2006 kl 07.50

Det brittiska produktionsbolaget Working Title har nått stora framgångar med en rad romantiska komedier. I filmer som Bridget Jones dagbok, Fyra bröllop och en begravning och Notting Hill har man kombinerat brittisk finess med amerikansk kommersialism, och blandat engelska och amerikanska skådespelare på vita duken. Nu är det dags för en amerikansk regissör att ge sig på samma koncept med filmen The Holiday.

Det mest provocerande med The Holiday är att den är en hyllning till den klassiska Hollywoodfilmen i allmänhet och den gamla skolans manusförfattare i synnerhet.
Det blir riktigt pinsamt, eftersom det görs i en film där just manuset utmärker sig som klassen sämre än undermåligt.
Berättelsen om de två nyblivna singelkvinnorna som byter hus med varandra och hittar kärleken på en knapp vecka eller nåt - ja, den är inte bara rätt platt och lite långtråkig, den är också så förutsägbar att man inte för ett ögonblick tvivlar på utgången. Och visst. Det är förstås inte meningen heller. Jag är medveten om att romantiska komedier används som filmutbudets motsvarighet till psykofarmaka. Där den nervsvaga kärnpubliken kräver en försäkran om att världen är god, att sex på första träffen faktiskt kan leda till livslånga förhållanden och att kärlek inte har några hinder.
Men i genrens moderna klassiker, som Sömnlös i Seattle och När Harry träffade Sally, fanns det faktiskt i alla fall några problem som låg i vägen för det lyckliga slutet, det fanns åtminstone ett ögonblicks tvekan och osäkerhet hos huvudpersonerna, och till och med kanske ett och annat negativt drag hos någon. The Holiday, däremot, utgörs av en enda nästan spikrak transportsträcka fram till en utdragen meningslös, gullig slutscen.
Inte ens den funkar, för The Holiday är inte ens spekulativ nog när det ska frossas i känslor. Det sötsliskiga är inte på långa vägar diabetesframkallande rart - utan smakar mer aspartan. Filmen är en romkom-light, en produkt som bara vagt påminner om förlagan, men ändå funkar för de som förätit sig på den riktiga varan.
Nej, mest intressant är The Holiday som en bild av dagens stjärnsystem i Hollywood. Där Kate Winslet faktiskt anses som så pass oattraktiv att hon är ett lämpligt kärleksintresse för knubbisen Jack Black. Där ser man hur snabbt det kan gå utför om man inte odlar sina karriärsval i hollywooddjungeln.
Sjabblar man bort drömläget efter huvudrollen i Titanic, och inbillar sig att man är en karaktärsskådespelare, ja då slutar det att man får pussa tjockisar på film när man bestämmer sig för att bli mainstream igen.

                                                               Roger Wilson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".