Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Drakfilm på glid

Publicerat fredag 15 december 2006 kl 08.54

Filmen Eragon bygger på boken Eragon, första delen i en trilogi skriven av Christopher Paolini. Filmen är regisserad av specialeffektmatadoren Stefen Fangmeier och bland de välbetalda skådespelarna hittar man John Malkovich, Jeremy Irons och Robert Carlyle. Ed Speleers heter debutanten som spelar den unge hjälten, drakryttaren Eragon.

Eragon är en film som är mycket konsekvent iscensatt för att uppnå exakt det den är avsedd att uppnå: kommersiell framgång. Varje ingrediens, varje skådespelarinsats, varje replikväxling, varje flygtur med draken, hugg med svärdet, buller med skräcken, varje blinkning med romantiken, varje pil på bågsträngen och varje svindlande kamerasvepning över det skogklädda landskapet finns där med genremässig rätta. Men det innebär också att varje gest, varje scen, varje dialog och fras redan finns intecknad, eftersom den har sagts eller utförts inte bara en gång förut, utan tio gånger, hundra gånger. Och eftersom filmen trots allt rakt igenom försöker hålla sig själv allvarlig, så hamnar den just därför oundvikligen på glid mellan en riktig äventyrsfilm och en struttande kalkon. Och själv misstänker jag att den onde kung Malkovich måste ha haft ett igelkottaskinn i byxorna för att kunna hålla sig för skratt under sina värsta utgjutelser:
”I suffer without my stone.”
Hade det här varit ett tv-spel, och det finns förstås också ett spel, redan till salu, då hade jag åtminstone sluppit att se den gräsliga filmen och själv kunnat rida på draken, svinga svärdet, flukta på den sköna och tankeprata med min drake. Då behövs det inte heller någon berättelse, som nu mest tycks vara ivägen för alla intriger som måste skruvas upp och hållas i gång, för att det ska se ut som en film.
Men själva filmen - den förblir tom på allt annat än det den har lånat från andra och från annat håll. Bäst lånar den emellanåt från västernfilmen, land-skapsvyerna, ritterna och ryttarna, den rustika bondkomiken, det ungdomliga övermodet. Men till skillnad från västernfilmen saknar den ett övertygande och meningsskapande idiom. Ordväxlingarna utspelas överallt, dvs. ingenstans.
Hade den lyckosamme pojken i slutet av en John Ford-västern sagt: ”When will I see you again?” och hon hade svarat i går var du en bondpojke, idag är du en hjälte, och så tillagt ”Maybe tomorrow.” Då hade det funnits en värld och ett livssammanhang i de replikerna.
När personerna säger samma sak i slutet av Eragon, signalerar det bara investeringsviljan hos 20th Century Fox, att göra en framgångsrik uppföljare.

                                                        Göran Sommardal

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".