Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sprudlande språklig, lekfull "Allt"!

Publicerat måndag 18 december 2006 kl 07.50

Debutromaner kan ofta vara rätta tunna saker - till omfånget alltså - men när nu Martina Lowden debuterar gör hon det rejält. Över sexhundra sidor lång är romanen som fått den passande titeln ”Allt”. Martina Lowden är född 1983 och ”Allt” har formen av en dagbok som sträcker sig från 2003 och bit in på 2006. Och om titeln låter anspråksfull, eller kanke pretentiös, så är det ingen tillfällighet, menar Kulturnytts recensent, Maria Edström.

En dagbok som måndagen vecka 15 2003 börjar med meningen ”Jag hatar post-modernismerna” visar med en gång att den som håller i pennan inte plitar på den vanliga rapporten från flickrummet. Nej, här handlar det om något annat än ”Kära dagbok-förnumstigt resonerande eller ordbehandlarbulimiskt bloggande – nämligen själva språket! Dagboksjaget hos Martina Lowden är besatt av litteratur och språk, av orden, dess klanger och betydelser, hon samlar på ord som andra på vinylskivor, i en värld där Horace Engdahl, Björn Colliander och Dagens Nyheters korsordskonstruktör Enar Åkerlund är gudarna. Där mobiltelefonens stavningsprogram hittar på nya ord, ”Hulltitor! Gullvivor menar jag.” och där man på fullt allvar frågar sig vad poesi är bra för och där vissa dagars anteckningar består av alla boktitlar som M lånat från Stadsbiblioteket.

Jag kommer och tänka på Gun-Britt Sundströms roman ”Oppositionspartiet” från 1967, som handlar om ett gäng gymnasietjejer i samma elitiska, helklassiska och oppositionella anda. De ville precis som Lowden skapa ett nytt förhållningssätt, hon myntar begreppet neo-modernism och verkar vilja återupprätta språket som ett slags meningsbärande kärl, och kanske också kunskap som något som finns.

Men ”Allt” ÄR också en rapport från flickrummet, flera gånger beskriver jaget sitt skrivbord och alla saker som finns där, beskriver hur hon är klädd, sina imaginära samtal med ett gäng dockor, medan verkliga relationer tecknas på det där vaga viset som man gör när man är för rädd för att ens i sin dagbok skriva hur det faktiskt är. Kort sagt finns det här iscensättandet av bilden av sig själv och sitt eget liv som är en så viktig ingrediens i allt ungt dagboksskrivande även i ”Allt”. Man snuddar vid något, men helst i en elegant formulering, som: ”En slarvig analys av mitt umgänge ger vid handen att man behöver minst 60 poäng i litteraturvetenskap om man ska stå ut med mig i längden. Eller fastställd schizofrenidiagnos. Och ibland är inte ens det tillräckligt.”

Och den kanske viktigaste ingrediensen för ett intressant dagboksskrivande finns ju där, nåt slags utanförskap, i alla fall ett utanförskap av det slags som tycker att läsning av DSM-IV, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fouth Edition är nog så intressant och som en brevvän till M skriver att DSM-kriterierna är ett märkligt storhetsvansinnigt försök att externalisera interna tillstånd och det är så klart vad skönlitteraturen också alltid har sysslat med. Kanske kan man kalla ”Allt” en ”bokstavsflickas” dagbok, bokstavligen och bildligt i all sin ja, sprudlande språkliga lekfullhet och uppfinningsrikedom.        

    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".