Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Snapphanar: Nästan alla pratar skånska

Publicerat torsdag 21 december 2006 kl 07.50

En av Sveriges Televisions stora julsatsningar är miniserien ”Snapphanar” där vi får följa Nils Getings äventyr i det Skåne som är slagfältet mellan danska och svenska arméer år 1678. SVT påtalar gärna att här är deras största satsning sedan ”Jerusalem” - och för säkerhets skull ha man spelat in stora delar av det här kostymdramat i Litauen, dels för att hitta miljöer och, antar man, för att spara en del pengar. De tre avsnitten av ”Snapphanar” visas den 25, 26 och 27 december, men den finns också redan nu utgiven på dvd. Roger Wilson har sett en serie där nästan alla pratar skånska.

I en intervju berättade snapphaneregissörerna Måns Mårlind och Björn Stein om hur de hade fått anpassa innehållet i sin tv-serie till den tidiga sändningstiden. Obehagliga detaljer, som den svenska arméns vana att avrätta tillfångatagna Snapphanar med antingen spetsning på påle, eller stegling passade sig helt enkelt för publiken som kollar klockan 21 på juldagen och annandagen.

Och något egentligt bränsle för skånsk nationalism finns inte heller i serien, trots temat. Nej, intrigvändningarna leder i seriens upplösning till och med till att de skånska frihetskämparna försöker RÄDDA livet på den svenske kungen. Vilket förstås gör det lite oklart vad de skånska partisanerna egentligen hoppas uppnå.

Regissörsparet bakom Snapphanar, Mårlind och Stein har profilerat sig genom en rad svt-produktioner genom åren. Fantasyserien ”De drabbade”, korfilmen ”Disco Kung Fu” och så science fiction-filmen ”Storm”, som gick upp på bio i år.

Och gemensamt för dem är att de tydligt har avvikit från den svenska standardnormen för hur man gör svensk film och tv. Det här är killar som inte är rädda för att fläska på med specialeffekter och överdramatisk musik, och som inte alls skäms för att använda sig av genrekonventioner i sina produktioner. Det är tekniskt skickligt och osvensk stämning, helt enkelt.

I ”Snapphanar” har de väldigt tydligt valt att grotta ner sig i det historiska äventyrsdramat, med pråliga banketter, pretentiösa repliker och svärdsdueller - ja, de kör till och med den där typiska bilden med en ryttarsiluett som spränger fram över slätten med en gammal karta i bakgrunden flera gånger. Så nöjda är dem med den.

Och jag kan verkligen gilla ansatsen. Att bara vräka på med klyschorna.

Men det finns ett problem som går igen i regissörsparets alla produktioner. Det är fullt ös på ytan, men inte så mycket som händer under den. I Snapphanar är dialogscenerna mest övergångar till nästa scen med ridande gerillakrigare eller nästa brinnande by eller nästa tortyrscen.

Men om man nu struntar i personporträtten så krävs det faktiskt ännu lite mer av fläskiga fajter och stora bataljer för att i alla fall jag ska bli nöjd.

Men med det facit som finns inom genren i Sverige- med fiaskon som ”Sverige åt svenskarna” och ”Kalabaliken i Bender”, så kanske man bara ska vara tacksam över att Mårlind och Stein faktiskt undviker att drattar på rumpan i kostymfilmsdyngan.

                                                           Roger Wilson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".