Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nobelpristippad koreansk lyrik

Publicerat onsdag 3 januari 2007 kl 10.25

I oktober varje år samlar sig världens alla Kulturredaktioner för att lista ut vem Svenska Akademin valt att satsa på den här gången. Ett namn som under de senaste åren varit med i spekulationerna ända fram i slutskedet är den koreanske poeten Ko Un. Han föddes 1933 och växte upp under den japanska ockupationen, då det tidvis inte ens var tillåtet att tala eller skriva koreanska. Efter Koreakriget blev Ko Un buddist, något som kom att betyda mycket för hans poesi. Förra året utkom ett urval av hans dikter på svenska, med titeln ”Tiotusen fotspår och andra dikter”. Nu kommer en samling kortdikter: ”Stundens blomma”.

Det kan inte hjälpas, hur jag än vrider och vänder på Ko Uns dikter och Ko Uns liv, så faller jag inte riktigt för dikterna i den nu över-satta samlingen Stundens blomma, som Ko Un själv ställer i motsats till sina episka och rentav långdragna dikter. Han vill varken kalla det haiku eller epigram, och naturligtvis liknar det inte heller den berättande poesin från den förra samlingen.

Och skillnaden mellan de långa och de korta består inte i att översättningarna skulle vara sämre här än i den förra antologin av Ko Uns dikter. Men då var dikterna vittnesbörd, de hakade i var-andra, skapade rum och tidevarv, gestaltade historia och mänsklig erfarenhet.

Här framstår dikterna mer som formuleringkonst; kristallise-rad ur en sträng betraktelse gjuten i en slagkraftig form.

En blick och en slutsats.

En reflexion och en invändning.

Två parallella bilder, och en på tvärs.

Ko Un tycks själv vilja kalla det traditionslösa dikter i den sto-ra diktarnas fotspår. Det är ofta fyndigt. Språksamt fångat. Ibland t.o.m. med en magisk aning av Zen-buddistisk touché:

Daggmask!

Varför lever du så länge

sträcker ut och krymper ihop dig

utan att sjunga en enda gång

Hur många sådana fynd läsaren än gör, och kanske just därför att fynden blir så många - stelnar till slut den poetiska gesten i sitt eget allt tydligare vanitas-motiv.

Poesin blir: Ljuvligheters ljuvlighet. Sens moralen stavas: Fåfängligheternas fåfänglighet. Dikterna förlorar mitt strängaste intresse.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".