Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fransk ung snut i ny film

Publicerat fredag 5 januari 2007 kl 07.45

Xavier Beauvois gör filmer med fem års mellanrum. Han gjorde sin första film 1991. Glöm inte att du ska dö hette filmen från 1995. Och 2005 gjordes följaktligen hans 4:e film. Den heter Ung snut och Göran Sommardal har sett den.

Man ska aldrig säga aldrig, men om jag ändå säger att den franska snutfilmen inte har rosat, ivarjefall den svenska biomarknaden de senaste årtiondena, så har jag väl ändå inte sagt för mycket. Spänningsfilmer av olika slag har det ju funnits en hel del, allt från Chabrol till Ozon. Men riktiga snutrullar var det länge sedan det vimlade av. Man får nog gå tillbaka till Jean-Pierre Melvilles tidsålder, med namn och titlar som Andra andningen, Samurai Killer. Den röda cirkeln, Den sicilanska klanen, Simon Schweizaren, Det var en gång en snut för att riktigt kunna gotta sig, med snutar och skurkar som Jean Gabin och Alain Delon, Gian Maria Volonté, Lino Ventura, Bourvil, Trintignant. Då hade fransk polis-film ett eget revir.

När vi nu får möjlighet att se Xavier Beauvois Ung snut, så borde det med andra ord vara en riktig begivenhet. Och i en tid som översvämmas av snutar, rätts-läkare och forensics, inte bara på bio utan allra mest på tv – vad har då Beauvois att erbjuda. Nathalie Baye spelar en kvinnlig polischef, nyss återkommen efter en depression som dröjt sig kvar sedan hennes sons död och fortfarande kvar i Länkarna för att hålla sin alkoholism stången. Hon återvänder till aktiv tjänst och tar den Unge snuten själv, nyutexaminerad från polisskolan, och spelad av Jalil Lespert, under sina vingars beskydd.

För mig blir det aldrig riktigt klart vilken historia som egentligen helst vill bli berättad. Den bärande intrigen – den som medför våld och ond bråd död bland uteliggare i Paris och bland poliser och jakten efter den skyldige bland de ryska vindruveplockarna framstår knappast som huvudsaken. Inblickarna i huvudpersonernas privata fallstudier eller bilderna från den manliga gemenskapen och historierna om de sociala misshälligheterna gör det inte heller. Beauvois avstår från så många obligatoriska snut-filmsschabloner, att vad som blir kvar framstår som en smula oöverskådlighet. Filmen är liksom både lite spännande, lite gripande och lite disträ. Beauvois tycks ha föresatt sig att berätta historien bakom historien, så till den milda grad att historien därframme blir en smula ointressant.

Det går faktiskt så långt att jag till slut börjar undra om det här verkligen är en snutfilm, vilket ju i och för sig inte spelar någon roll, bara om filmen själv kunde bestämma sig.

Nu kan den inte riktigt det. Den betraktar oss i slutvinjetten genom Caroline Vaudieus vackra och oändligt sorgsna ögon.

Och jag stirrar tillbaka:

Ne réveillez pas un flic qui dort. Väck inte den snut som sover. Men den filmtiteln, stulen från Alain Delon från 1988, säger trots allt bara halva sanningen om Beauvois film Ung snut.

Den andra halvan är helt okej.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".