Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Norénklassiker på nytt

Publicerat måndag 8 januari 2007 kl 07.54

Poeten Lars Norén fick i början av 80-talet något av en ny karriär när han bytte genre från lyrik till dramatik. Plötsligt talade alla om honom och genombrottet som svensk dramatiks nya stjärna det blev definitivt år 1983 – då hans pjäs ”Natten är dagens mor” spelades först på Malmö Stadsteater, sen på både Göteborgs Stadsteater och på Dramaten.

Dramatikern Lars Norén har väl fått en ännu starkare ställning sedan dess, men just genombrottspjäsen, den har faktiskt inte satts upp så ofta. Därför är det något av en händelse när regissören Tobias Theorell nu valt att spela inte bara Natten är dagens mor, utan också syskonpjäsen ”Kaos är granne med Gud” – bearbetade till en helaftonsföreställning. Platsen är Stockholms Stadsteater och i publiken för Kulturnytts räkning, Anneli Dufva:

Teater handlar ofta om minnen. Den dramatiska texten, som spelas på nytt i olika tider. Lager på lager.

Därför är det en händelse detta, att samtidigt som två av de nya knappa texterna ur Terminalsviten spelas på en annan scen på Stockholms Stadsteater, kunna få möta den här Norén igen – han som sliter sitt hjärta ur kroppen när han skriver; han som blottar en ung dröm om en annan verklighet, ett annat möjligt liv.

Natten är dagens mor är ju så nära släkt med O’Neills Lång dags färd mot natt, att den i sig mest blir en övning –  fadern som super, sjuklig moder, stöddig äldre bror, känslig yngre bror – och så riktigt saftiga utfall i sanningssägandets namn. 1900-talsteaterns urscen. Norén är visserligen råare än sin föregångare och har redan där en drift mot det förhöjda, det som skär sönder realismens trovärdiga lunk, men det är Kaos är granne med Gud, som, trots samma familjeuppställning, verkligen bär på fröet  till något annat, som är svajigt storslagen, spretig och sentimental.

Magdalena Åbergs scenografi låter scenrummat vara blottat, några rörliga skärmar skapar ett rum, en vägg, bjuder på en dörr och en spegel.

Och Tobias Theorell måste vara en riktigt bra personinstruktör, han måste tycka om människor och han måste älska teater – annars skulle han aldrig ha kunnat göra en föreställning som svämmar över och fläskar på som den här gör, som är rapp och för mycket , men som ändå både andas och tänker och som får alla de där rätt hopplösa rollgestalterna att bli ....ja, rimliga.

Skådespelarna är tokbra  - inte minst för att de ibland verkar spela i olika föreställningar, men det ändå fungerar. Sven Ahlströms unge David - han håller i sig, med koll och närvaro, poesin lika stor och självklar i både kroppen och rösten. Niklas Falk som fadern, som i princip ska spela full i nästan fem timmar... som sliter och svettas och som fixar det, Katarina Ewerlöf som en kvarleva från en gammal Hollywoodfilm, i moderns svåra, konstiga roll. Och så Fredrik Gunnarson, som är mångtydigt bråkig och subtil som den äldre brodern Georg – den med mest överlevnadsinstinkt i familjen.

För det är vad det handlar om. Svek. Beroenden. Att överleva. Och att alla måste finna sitt eget sätt för att göra det.

När eländet blir så totalt att det skulle kunna bli fars eller melodram – när skådepelarna till sist ligger och sliter i varandra i en hög på golvet, bland glasprismor och spritflaskor – men de fortfarande gör det med samma övertygelse om sin berättelse, om skådespelarens möjlighet att bära dessa lager av minnen vidare, då känns det där riktigt stora – det som är konst.

                                                               Anneli Dufva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".