Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tål Nobelpristagarna i litteratur att läsas om?

Publicerat tisdag 9 januari 2007 kl 11.45

Håller Nobelpriset i längden? Tål Nobelpristagarna i litteratur att läsas om, 30, 40 eller 70 år efter deras upphöjelse? För att ta reda på det har Kulturnytt tagit fram sina gamla favoriter och prövat dom på nytt. Göran Sommardal har läst om den första sydamerikanen, chilenskan Gabriella Mistral, 1945 års Nobelpristagare.

Gabriela Mistral, en kvinna för sin tid.

När den chilenska poeten Lucila Godoy y Alcayaga, alias Gabriela Mistral, 1945 fick, eller kanske förärades nobelpriset i litteratur vore en mer träffande formulering för samtida bruk, var det som den första latinamerikanske författaren någonsin. Hon skulle inte komma att sälla sig till den betydande grupp av litterära nyskapare och pionjärer som strax efter andra världskriget skulle dyka upp som pristagare, en Hesse, en Faulkner, en Hemingway, en Camus, en Pasternak. Hon kom att jämföras med Selma Lagerlöf, båda lärarinnor på landsbygden, barnlösa och ensamstående. Men där upphör också likheten. Selma Lagerlöf skildrade inte sällan svärmeriet, om jag får kalla det så. Garbiela Mistral svärmade själv.

Läst i dag, i Hjalmar Gullbergs inkännande och på sin tid hyllade översättning, framstår Gabriela Mistrals diktning som produkten av ett sorgesamt men stoiskt och hedervärt buret kvinnoöde. Hon hade lånat sitt författarpseudonym från den franske provinsaldiktaren Frédéric Mistral, och det var säkert den elegiska tonen hos denne nobelpristgare i litteratur 1904, som fångade Gabrielas uppmärksamhet. Sviken av sin första och enda kärlek, järnvägsarbetaren Romelio Ureta, som efter en obetydlig förskingring ur järnvägsbolagets kassa dessutom skjuter sig ett skott för pannan, och i sorgen över att aldrig bära frukten av denna förkättrade kärlek: en älskad son – återskapar Gabriela Mistral känslan och saknaden och längtan och kärleken av och efter och till detta föreställda gossebarn ända dithän hon blev, med översättaren Gullbergs ord, ”det ställföreträdande moderskapets skaldinna.”

Tar man det omdömet och försöker förbinda det med några av de författare från första halvan av 1900-talet som inte fick nobelpriset, ta Edith Södergran, Katri Vala, Djuna Barnes, Agnes von Krusenstierna, Gertrud Stein, Karen Blixen, Margurite Yourcenar – så får man genast avsevärda problem. Den klassiska korsett som den dåtida Svenska akademien lyckades få på Gabriela Mistral passar osedvanligt illa till nästan alla av seklets moderna kvinnliga såväl som manliga författare. Man kan tycka vad man vill om hennes poesi, som på sin tid gjorde henne till poetiskt pelarhelgon i Latinamerika – hursomhelst är det svårt att inte dra slutsatsen att vad som belönades i Gabriela Mistrals gestalt var endast indirekt hennes poesi och i stället omedelbart hennes egenskap av kvinnligt dygdemönster i tidens anda.

Läser man dessutom hennes dikter i Hjalmar Gullbergs översättning i urvalsvolymen Dikter från 1946, så blir man ännu mer övertygad om att det förhåller sig på det viset. Här har nämligen översättaren tagit sig den klåfingriga friheten att skriva läsaren och indirekt också Gabriela Mistral själv på näsan, vad hennes dikter är och betyder. När hans tal inte är bara utgör en tautologi, en uppenbar upprepning av det redan så uppenbart sagda i dikterna, så är den en moralisk övertolkning av det som läsaren helt enkelt bör förstå:

Sången om en son

”Här står vi inför Gabriela Mistrals mest centrala dikt, hennes moderslängtans passionerade sång om den son med den döde, som aldrig blev född. Här står vi överhuvud inför en av de mest ohöljt personliga kvinnobikterna i världslitteraturen.”

Det är som om Gullberg inte litade på att poeten kunde bevisa det själv, nämligen att hon var en tillräckligt exemplarisk och tillräckligt elegiskt begåvad, barnlös kvinna.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".