Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Thoreaus klassiker Walden hel och hållen

Publicerat onsdag 10 januari 2007 kl 07.44

Henry David Thoureaus Walden är en bok som både blivit diskuterad och citerad alltsedan den kom ut första gången i USA 1854. På svenska kom den 1924 i översättning av Frans G Bengtsson och det är den här versionen som tryckts på nytt några gånger under 1900-talet. Då hette den Skogsliv vid Walden, precis verket gjorde innan Thoureau ändrade den till Walden. Frans G Bengtsson utelämnade en hel del främst sånt han inte höll med om och på så vis blev texten både kortare och mindre politisk än originalet. Nu har boken för första gången i sin helhet blivit översatt till svenska och det är Peter Handberg som har gjort jobbet. Louise Epstein har läst.

Det som utmärker Thoreaus Walden är att den är motsägelsefull, uppiggande och provocerande. Fast det har gått hundrafemtio år sen bokens skrevs är den aktuell eftersom författaren bl a diskuterar konsumtion och tillväxt. Han ifrågasätter det som är självklart i vårt samhälle genom att påpeka att arbete och inköp av ägodelar inte är nödvändigt. Människan har alltid ett val. Om vi konsumerar mindre blir vår frihet större eftersom vi inte behöver arbeta så mycket! Bort med kaffet, teet och köttet, skriver han. Idag är kaffe och té knappast lyxvaror, men det finns plasmateveapparater och nybyggda hus med dyrbart materialval. Så det är inte svårt att förstå vad han menar.

I ett underbart avsnitt ifrågasätter han nyttan med att ha tjusiga kläder och jag ler inombords, äntligen någon som vågar hävda en förtryckt åsikt.

Ett annat problem i dagens samhälle är att många människor lider av stress och utmattning. Tiden räcker aldrig till. Thoreau berättar att han strävar efter att befinna sig precis där det förflutna och framtiden möts, alltså i nuet. För att lyckas med detta undviker han att skynda sig och dessutom gör han allt för att träna upp sin förmåga att betrakta naturen så att han inte missar detaljerna. Här är han konkret tillskillnad från många av dagens populärvetenskapliga författare.

Hans humor piggar upp t ex skriver han ”Jag glädjer mig åt att det finns ugglor. Låt dem sköta det idiotiska och maniska hoandet åt människan.”

Det som ändå irriterar mig är att Thoreaus konsumtionsskepsis ofta slår över i puritanism. Han undviker alla utsvävningar när det gäller mat och han har också en negativ syn på den mänskliga sexualiteten ”Kyskhet är människans blomning”, skriver han. En tankegång som känns förlegad och förtyckande eftersom den historiskt sett har alstrat både dubbelmoral och skuldkänslor. Thoureau är bäst när han är konkret och skriver om sina egna erfarenheter av allt från kontakten med besökarna som hälsade på i stugan till arbetet med odlingarna. Då är språket exakt och det är möjligt för mig att se det han såg. Men han har också en förmåga att sväva ut i långa metaforöverlastade resonemang om livets mening. Men det gör inte så mycket eftersom jag genom att läsa Walden har fått en djupare förståelse för vad som hände i den amerikanska idéhistorien ungefär vid samma tidpunkt som Marx och Engels gav ut Det kommunistiska manifestet i England. När de pratade om proletariatets diktatur som en lösning på orättvisorna, talade Thoreau om individens ansvar för sitt eget liv.

Louise Epstein

louise.epstein@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".