Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

La Traviata i vår nutid

Publicerat måndag 22 januari 2007 kl 07.45
La Traviata. Maria Costanza Nocentini, Tito Beltran. Foto: Hans Nilsson

Årets första operapremiär skedde i helgen och den var på Kungliga Operan i Stockholm: La Traviata av Verdi, berättelsen om kameliadamen, Violetta, en lyxprostituerad.

Berättelsen har genom åren förlagts i olika tidsepoker. Alexandre Dumas romanoriginal, både den i verkligen och i hans bok, levde mitt i samtiden, alltså under 1840-talet men Verdi tvingades göra den till en 1700-tals historia för att den skulle accepteras av operapubliken då vid 1800-talets mitt.

På operan i Stockholm har vänt sig till Danmark och regissören och tillika chefen för Operaen i Köpenhamn, Kasper Bech Holten. Och han har återgått till samtiden - Vår egen samtid.

Per Feltzin!

Ja, det är utan tvivel nutid. I en festvåning högt uppe i ett parisiskt hypermodernt höghus finns en nattklubb där Violetta och de andra vilseförda underhåller män. Där möter hon sin Alfredo och verklig kärlek uppstår. Andra aktens gård ute på landet är här ett lyxigt hotellrum. Det är dit Alfredos pappa kommer för att förmå Violetta att bryta förhållandet. Allt för familjens heders skull. Den fina Alfredo med en före detta lyxprostituerad går inte.

Det här är naturligtvis en helt möjlig berättelse år 2007 likaväl som år 1707. Men det är så kallt och stumt på scenen och kylan sprider sig ut i salongen. Det är ett vanligt konstnärligt dilemma - hur skapa kyla mellan människor utan att det blir kyligt oengagerat för åskådaren? Hur visa människor som är endimensionella klippdockor utan att agerandet, skådespeleriet blir platt?

I mina ögon är det här en endimensionell föreställning med tusen goda tankar som alltför sällan resulterar i levande teater. Nutiden kräver ett helt annat skådespeleri än den vanliga operagestiken med stora kliv och händerna ut. Nutiden kräver naturlighet.

Men musikaliskt finns det mer att hämta. På premiären sjöng Tito Beltran Alfredo och Karl-Magnus Fredriksson hans pappa. Det är bra, Beltran lite hes, Fredriksson har det i rösten som han inte har sceniskt: kärnfullheten, aggressionen.

Men starkast, och mest i ett med sin roll, är ändå Maria Costanza Nocentini som gör Violetta. Hela tiden är Nocentini samlad, någon gång är vibratot för närvarande men det är småsaker.

Antonello Allemandi dirigerar - han väljer en slank, närmast nedtonad tolkning. Den bränner sällan till, men å andra sidan är den mycket mjukt följsam, lyfter fram sångarna ovanligt väl.

Slank, lätt övertydlig, nutid alltså - kanske något för förstagångsbesökaren efter alla succéer med Wagner Kungliga operan har haft de senaste åren.

(Om blott ett par veckor, den 10 februari 2007, har en annan uppsättning av Verdis opera premiär i Göteborg och naturligtvis är Kulturnytt på plats då.)   

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".