Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kvarteret Skatan nu på scen

Publicerat tisdag 23 januari 2007 kl 10.38

Ja så här kan det låta i ”Kvarteret Skatan” i SVT, här med David Batra och Johan Glans som kontorsjuppisarna Paul och Tord. Skatan har sakta men säkert mutat in sig som en av våra bästa svenska humorserier om några mer eller mindre udda figurer i ett lite slitet folkhemskvarter någonstans i Sverige. Nu har Kvarteret flyttat upp på scen, närmare bestämt på Rival i Stockholm, med Vicky von der Lancken som producent och Liv Elf Karlén som regissör. Maria Edström har varit där.

Här är de live på scen, hjältarna från TV-serien, paret Ulf och Kristina, Gun med sin leopardklädda kättja och kursledaren Torbjörn med sin jakt på manligheten för att nämna några. Däremot har man inte flyttat över TV-seriens egna lilla universum bland de slitna funkis-kåkarna, utan här blir det mer av ren scenshow, ett slags egensinnig nummer-och sketch revy. Men överflyttningen funkar faktiskt förvånansvärt bra, scennärvaron och publikkontakten är stark, inte för inte är det stå-uppare med i ensemblen, och Cecilia Frode som är med istället för Vanna Rosenberg och Rakel Molin, ger föreställningen en lite sorgsen och teatral skärpa.

Och det finns en subversiv, ja, omstörtande kraft hos Skatorna som jag, kanske felaktigt, uppfattar som omedveten – det förefaller som de bara gör det de själva tycker är kul. Men i deras skildring av en ängslig medelklass som  klamrar sig fast vid sina tecken och totem, tex Frodes Veronica som inte vill att pojkvännen ska sitta med en gräddvit tröja i den vintervita soffan – du ser ju skitig ut! Eller Batras Paul och Glans Thord med sina karriärs-tuppkammar som sadistiskt förolämpar varandra under en projektutvärdering, där finns en medelklass som vagt och ångestfyllt anar att fallet kan bli djupt och då sitter man där med tex Svenne (en av Glans bästa), som har en inkomst som kanske inte direkt kan kallas taxerad och som i hastigheten råkat svälja leksaken i ett Happy Meal som han förnekar att han beställt, för som han skriker åt kassörskan ”Ser det här ansiktet happy ut”!

Skatornas styrka och originalitet är också att de aldrig hamnar i det fördomsfulla, i det föraktfulla. David Batras Gert vars älskade husdjur visar sig var en riskaka i en kartong, eller Cecilia Frodes Lillemor som inte klarar av att hålla reda på precis allt i hela världen eller Anna Blombergs Britt, gift med Conny, en vanlig tjej från Lomma fast alltid iklädd burka - inte hos någon finns något hjärtlöst karikerande utan allt avfyras med en absurd underskruv. Sen är det väl också det att kvinnorna är starka och inte tiger i församlingen och därför känns det aldrig som om vi hamnat i pojkrummet igen som så ofta i humorkretsar. Utan allt hamnar på nåt vis i ett intelligent provokativt limbo - som när Britt spelar TV-poker och sätter på sig ett par pilotglasögon över burkans nätöppning: Vilket pokerfejs! utbrister programledaren: Hennes ansikte är fullkomligt oavläsbart!   

    Maria Edström 

maria.edstrom@sr.se                    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".