Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Vårsalongen blir två på Liljevalchs

Publicerat tisdag 30 januari 2007 kl 13.39

Den första Vårsalongen på Liljevalchs konsthall i Stockholm hölls 1921 och har alltid varit en möjlighet också för oetablerade konstnärer att få ställa ut i konstens firum. Fast på senare år har kraven skruvats upp och juryn visat sin inriktning tydligare. Varje år tillsätts dessutom en ny jury.

Det här är egentligen två olika vårsalonger i en. Två olika juryer, under ledning av var sin curator har gjort var sitt urval ur det insända materialet, och man kan kanske anta att curatorerna har haft ett rätt stort inflytande över väljandet, för det har blivit två tämligen olika salonger. Vilket ju är ett enkelt och pedagogiskt sätt att dra upp det här med de objektiva kvalitetsnormerna i ljuset, till med sakkunniga har sina personliga tycken och smaker och preferenser, möjligen en liten tröst för dem som inte blev antagna.

Hursomhelst har Ricardo Donoso från Väsby konsthall och Edsviks konsthall gjort en mer traditionellt spretig vårsalong, med mycket måleri, teckning och grafik, och med en slags litet vemodig poetisk grundton. Visst är det hårdare sovrat och med en jämnare kvalitet än den gamla klassiska vårsalongen, och också med färre överraskningar, men det är fortfarande en salong. Det skulle aldrig ha fungerat som en självständig utställning under en egen rubrik, vilket naturligtvis är alldeles medvetet valt. Är det salong så är det.

Det kunde däremot Iaspischefen Maria Linds urval ha gjort, åtminstone till stora delar.  Särskilt den inre av två stora salarna är tät, proffsig och mycket samtida, koncentrerad på stora fotografier av landskap, både stadslandskap och naturlandskap, människotomma och liksom artficiella, eller artificialiserade skulle man kanske säga, naturen och staden som scenografi, fast en scenografi utan pjäs.

Jag gillade särskilt  Andreas Johansson, som har gjort stora fotocollage, för hand, med sax och klister, inte i datorn, och förvandlat sådana ställen som Bjurlövs lågstadieskola eller Dackebadet i Växjö till ställen från tredje världen, stadda i en sorts multnande vittrande förfall mitt i en oanvändbar ödemark, sådant man kan se från Sydamerika eller på bilder från länder som just har blivit förödda i något inbördeskrig. Det är spöklikt när man ser att det faktiskt står GB glass på det flagnande blåa pappskjulet i fonden.

Så är det på årets Vårsalong, det är mycket att titta på, och mycket som är riktigt bra, och ändå är det litet som om evenemanget fortfarande söker sin nya form, när man nu en gång har lämnat den gamla amatörbrokigheten. För två år sedan var det tema design, en stor succé, förra året en mer konventionell jurybedömd utställning, och i år alltså två, med litet olika inriktning. Ingetdera känns så där alldeles självklart för framtiden, så det blir väl till att prova vidare. Inte gör det mig något, så länge proven är så här pass kul att ta del av.

Mats Arvidsson

mats.arvidsson@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".