Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Rockkonst i Norrköping

Publicerat torsdag 1 februari 2007 kl 10.06

”Ett gränsöverskridande möte mellan konst och rockmusik” kallar Norrköpings konstmuseum sin nya utställning ”Rock n’ Roll Vol. 1”, med ett trettiotal konstnärer i olika åldrar, både svenska och utländska. Men den här gränsen har ju korsats ganska flitigt, åtminstone sedan Andy Warhol satte ihop en rockgrupp med namnet Velvet Underground. Vilket också visar sig i Norrköping.

Två viga varelser i pråligt mönstrade kroppsstrumpor ålar sig kring varann i nån sorts sadomasochistisk ritual, i koreografen Michael Clarks hommage till Velvet Underground från 1989. Men ibland sparkar nån av dem till med benet på ett omisskännligt skolat sätt. Eller gör en snabb liten piruett, som en försiktig markering kanske - att det trots allt är nåt annat än en rockvideo vi tittar på. En sorts markering som helt saknas i experminentfilmaren Kenneth Angers ”Scorpio Rising” från -64, förstås - eftersom den räknas som en föregångare till musikvideon.

Rock n’ Roll Vol 1. vimlar av såna här exempel på hur konst och rockkulturerna gått in och ut ur varann under ett halvt sekel. Det är både folkbildande och kul, och för de riktiga rocknördarna finns godbitar som Eric Bomans foto från samma session där han tog omslagsbilden till Roxy Musics Country Life. Med samma halvnakna flickor som på det klassiska omslaget från -74, men den här har aldrig visats förr...

Men Rock n’ Roll Vol 1 vill inte bara vara kulturhistorisk, den vill vara ung och samtida också. Den vill inte bara handla om rocken, den vill VARA rock. Och det är då den blir nostalgisk.

För den samtida konsten verkar vara utvald för att den antingen laborerar med en sorts mer eller mindre psykedelisk estetik med rötterna djupt i 60- och 70-talens rockscen - eller för att den bygger på direkta citat från den tiden, som Charlotte Gyllenhammars självporträtt som David Bowie alias Ziggy Stardust. Eller som Hans Isakssons hyperrealistiska bananer, som nog egentligen handlar om helt andra saker än Warhol och Velvet Underground - men som får den betydelsen här.

”Don’t trust anyone over 30” - lita inte på nån över 30 - heter en videoinstallation av Tony Oursler, 50, och Dan Graham, 65. Och visst, rocken är ingen ungdom längre - den har väl rätt att vara en smula tillbakablickande - men lite rebell kunde den väl ändå fortsätta vara?

På den här utställningen medverkar några rätt kontroversiella konstnärer med - Richard Kern, Marilyn Minter, Bjarne Melgaard. Men alla med ytterst beskedliga verk. Varför? Norrköpings konstmuseum har nog velat göra en riktig ”familjeutställning” - när rocken nu är så generationsöverskridande. Och därför hållit tillbaka de mest provocerande poserna.

Men om rocken varken får vara ung eller rebell längre, vad ska man då ha den till?

Mårten Arndtzén

marten.arndtzén@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".