Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Grimsruds nya roman vacker och spänstig

Publicerat fredag 9 februari 2007 kl 09.00

Om några veckor är det dags för Sveriges Radios Romanpris att delas ut, och 1999 var det Beate Grimsrud som vann priset för sin roman ”Jag smyger förbi en yxa”, en mycket hyllad barndomskildring. Då hade hon redan sen debuten 1989 gett ut två böcker, ”Det finns gränser för vad jag inte förstår” och ”Continental Heaven”. 2002 kom ”Vad är det som finns i skogen barn?” och nu, fem år senare kommer ”Har någon sett mig någon annanstans?”. Maria Edström har läst den. 

”Att somna är som att läcka tänker jag. Det som håller en inom ramen för det man är ger upp, och man flyter ut, vidgas och vidgas som universum självt.”

Det är författaren som ligger i sin säng, precis mellan sömn och vaka. Boken börjar: ”Jag är författare. Det är inget yrke. Det är ett liv. Men nu sover jag.”  Och författaren Beate Grimsrud som alltid haft något av dröm i sina texter ger sig nu helt ogarderat in i REM-sömnens våld.

Att följa med in i drömmen är en tur ner, ut, bortom, in i en annan dimension. Som ett slags Alice i Underlandet, ett dataspel eller ett lustiga huset, där olika gestalter dyker upp; Akrobaten, Den Långa, Strängteoretikern, och också gestalter från litteraturen, Anders från Grimsruds tidigare böcker – ”du vet att du inte ska vara här”, Knud Hamsuns svältande hjälte och i ledningsgruppen för en insamling till författaren sitter Raskolnikov, hans syster Dunja, änkan Marmeladova och hennes styvdotter Sonja. Ibland ringer telefonen och en röst frågar om man vill ringa billigare eller vill köpa rysk rot.

Grimsruds text är vacker och spänstig, fjärran från alla plågsamma drömförsök. Ett tema är Strängteoretikerns längtan efter Teorin För Allt, TFA, om hur allt hänger ihop och kan förklaras ner i minsta vibrerande sträng, och som författarjaget reflekterar: ”Man borde väl snarare känna sig mer och inte mindre hemma i vårt universum, om det upptäcks att det finns fler.”

Jag gillar skarpt den här lite spekulativa draget i boken, det här oförskräckta sättet att våga färdas i flera dimensioner, i drömrumtiden. Det märkliga är att Grimsrud aldrig blir pretentiös. Hon lär ju vara gammal boxare och hennes djärvhet är just boxarens – verksamheten kan förefalla dumdristig men blir sannerligen aldrig kokett. Och till slut så vaknar ju författaren och tänker på hönsfåglar som har ett minne på sju sekunder och på att dagen inte har någon brådska. Till sist: ”Jag är författare. Det är inget yrke. Det är ett liv. Nu är jag vaken.”

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".